många vackra kvinnor har haft riktigt mörkt hår

Hej hej bloggen, idag var du i radio! Kulturnytt i P1 handlade om Figurationer, och i påannonseringen till programmet sa de precis som det står där på sidan: ”Flera skribenter – Lundberg och Rådlund förstås men även Therese Boman på sin blogg – har reagerat på Ströms vidlyftiga bruk av ordet ”nazianstruken”” – det är ju jätteroligt (så roligt att jag knappt såg felstavningen av mitt efternamn).

Jag är i Stockholm och jobbar nu och hinner, som ni märker, inte blogga så mycket. Eller hinner och hinner: Jag har inte så mycket tid att tänka på. När jag är hemma i Göteborg och jobbar i köket (alltså, jag har min arbetsplats i köket, jag menade inte att jag typ diskar. Men för all del när jag diskar också) och läser alla tidningar och bloggar och allt och går ut och promenerar och åker in till stan och hänger runt i varuhus i timmar som i trance tänker jag jättebra. Jag behöver sån där tid som inte är en aktivitet, mellantid liksom, det är då jag tänker. Jag gjorde ett försök idag och det blev ytterst kostsamt, jag skulle hänga runt på stan och råkade köpa fyra klädesplagg samt en mascara som ska göra mina ögonfransar KOLOSSALA, men tänkte gjorde jag inte alls, mer än på om min kropp inte är lite underligt proportionerad ändå och om det verkligen är önskvärt att den ser ut som den gör samt vilka åtgärder som kan vidtas för att korrigera detta, men dessa tankar besparar jag er (de resulterade i världens dyraste quinoa-sallad till middag, vad är quinoa..?* Vad ska vi ha det till?** Måste dressingen som ska piffa upp den smaka som vinäger med salladskrydda?) – jag såg dessutom så sjukt mörkhårig ut i provrummens speglar, jag vill inte vara så här mörkhårig, det blev fel, dumma hårfärg – – – ”Många vackra kvinnor har haft riktigt mörkt hår!” tänker jag i mina sorgsna stunder för att muntra upp mig, men det hjälper inte, jag ser ut som en gothtjej… vilket inte lämpar sig i min ålder.

Jag vill läsa något mindblowing underbart och jag tror att jag är det på spåren, men tyvärr måste det hämtas upp ur Stockholms stadsbiblioteks inre och sånt får man vänta på. I Göteborg åker en snäll bibliotekarie ner i magasinet medan man står vid informationsdisken och läser i ett litet blad om aktiviteter i poesihörnan och så får man sin magasinerade bok inom ett par minuter. Vilken strålande lyx det är. Jag tror att min tyska poesi översatt till svenska ligger och väntar på mig hemma hos min hyrestant dessutom, men jag vill inte gå dit och se efter. Eh, jag har inget att skriva känner jag. Inget ilsket om nåt jag läst i en tidning, ingenting. Jag ska testa min mascara tror jag. Okej, hej, kyss.

 

*Retorisk fråga, svara inte är ni snälla. Och svara inte att jag ska googla. Jag vet att man kan googla när man undrar något.
** Se ovan.

 

PS: Det här blogginlägget önskar jag förresten att jag hade skrivit!

Annonser

7 kommentarer

Filed under dagbok

7 responses to “många vackra kvinnor har haft riktigt mörkt hår

  1. Jacob

    Ett inlägg om shopping och utseende! Jag trodde inte att jag någonsin skulle uppskatta en blogg som tar upp sådana ämnen, men din är helt underbar.

    / förstagångskommenterare(-ator?) men trogen läsare

  2. Therese

    Hej och välkommen som kommenterare(-ator?) Jacob – det brukar handla om shopping ibland, det är typ en hobby för mig… nästan meditativt. Eller, inte själva köpandet, men omkringdrivandet i affärer. Det gör mig harmonisk :)

  3. På Nobelbiblioteket går de också genast och hämtar det man vill ha. Att det är öppet för allmänheten (hemlån!) är kanske stans bäst bevarade hemlighet.

  4. Therese

    Aha! Det var ju verkligen ett bra tips. Fast man får inte låna hem något tryckt före år 1900…

  5. Fan, att stadsbiblioteket rä så uselt! beställde två memoarevolymer av Elsa Nyblom (strängt personligt och När hjärtat var ungt) i tisdags på bokbörsen. Fick dem på posten idag. det är ungefär som att beställa upp på Stadsbiblioteket. Och så får man behålla böckerna.

    Det är väl alltid fint att vara mörkhårig. Jag ville vara än mörkare än jag är idag när jag var yngre. Nu tycker jag att det är fint att bara vara mörkbrun.

    När min mamma var ung var hon mörk som du är. Och nu kommer något man ej får skriva: grannbarnen brukade retas med henne och säga att hon som ut som hon ramlat av från ett tattarlass.

  6. Therese

    Rävjägarn, tack, det var snällt… en fd. arbetskamrat till mig brukade faktiskt kalla mig Singoalla (mest när jag hade stora guldringar i öronen iofs, de gjorde väl sitt till…), det gillade jag ju iofs… lite zigenarlook tycker jag är fint.

  7. Ramlade in via nån annan jag läser, ämnar att återkomma! Trots Quinoa som jag anser hittats på av någon människoplågare. Vad är det för fel på havre, korn och råg?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s