kom i min dödsinvigda park

sensommarblommor

 

Tag detta guld, tag detta mjuka grå
av bjök och buxbom! Veka vindar gå.
Än flamma rosor med försenad glans.
Välj länge, kyss dem, fläta dig en krans!

Och dessa sista astrar ej förgät,
ej vilda rankors purpur och av livet,
det sommargröna, vad som överblivet
förbrinner slocknande i höstens fjät!

 

Jag for ut på landet på weekend. Det känns som att det kommer att bli höst snabbare än man hinner blinka – lejongapen och anemonerna och fjärilsbusken blommar, men bredvid dem har astrarna slagit ut och astrar är en höstblomma, det hörs på namnet; astrar, det rimmar på knastrar, som snö och is: när första frosten kommer står astrarna inkapslade i iskristaller och första frosten kommer fortare än man fattar. Rönnbären hänger i tunga klasar, det betyder att det blir en kall vinter. Jag har ätit björnbär. Uh, sensommar. Ynk.

11 kommentarer

Under dagbok

11 svar till “kom i min dödsinvigda park

  1. Jacob C

    Vackert.

  2. tidenstecken

    Redan för 115 år sedan (1894) kom Karlfeldt på att astrar rimmar på knastrar:

    Hör! Vrålande i luren,
    han klättrar över muren,
    den vilde vagabonden,
    förhärjarn av titanisk släkt.
    Han knäcker solrosstånden,
    hans grova sula knastrar
    bland fällda löv och astrar;
    död strömmar ur hans andedräkt.

    (ur dikten I Hösttormen)

    En dyster bild. Själv tänker jag mest på att aster betyder stjärna och att astrarna lyser länge och vackert när andra blommor redan har gett upp.

  3. Jag tycker om hösten så för mig gör det ingenting om den kommer snabbare.. förr var jag en sommarmänniska, eftersom jag är född på sommaren, men eftersom jag inte tycker om värmen o så där så har jag mer och mer under de senaste åren dragits till hösten. Hösten passar mig mycket bättre, älskar färgerna och när det är lite småkallt :) finns inget mysigare än att sitta under en filt, läsa lite kurslitteratur och smutta på en kopp varmt te.

  4. Therese

    Jacob, tack! Fast dikten kan jag tyvärr inte ta åt mig äran för, det är Stefan George, jag glömde att skriva det…

    tidens tecken: That’s the spirit! Karlfeldt och jag kunde ha gått runt och gnällt tillsammans i helgen… jag gillade dikten (eller, citatet ur dikten), jag borde läsa den. Fast det var ju en vacker tanke att aster betyder stjärna, den kopplingen har jag faktiskt aldrig gjort. Mycket fint!

    madeleine, jag gillar också hösten, speciellt oktober, och november också för den delen, det är mest den här övergångsperioden jag har väldiga problem med…

  5. Carl Wingård

    Fint att få sig lite Stefan George serverat!

    Jag förstår dina kval rörande årstidens omvandlingar. Ljuset tycks fly men dröjer sig kvar i sensommarens alla örter – gullris, renfana, kungsljus, höstfibbla; trådiga, bittersöta, nästan beska – men lysande gula i vägkanter och grushögar!

  6. Tomtenietzsche

    Hösten är en årstid av kval, skönhet och förruttnelse.

    Tusen dödar kring dig strimma;
    ända i din kärlekstimma
    måste du en död för förnimma;
    masken, dold i blomman,
    bådar blommans död.

    Bellman

  7. Men har ändå inte Axel Liffner skrivit den bästa svenskspråkiga dikten om astrar? Han är en av mina favoritpoeter. Det var lite schvung i modernismen på den tid han debuterade (1949) med opus 0,09. Och som en sann tidig modernist (ja, i alla fall inte efterklangsmodernist) kunde han också skriva klassiskt med en återhållen lidelse:

    Astrarna

    Vid sommarens silvriga avsked
    höstens skarpa bett
    förkolnar krasse och ringblom
    i trädgården

    Men prunkande
    som kyssta till rikare liv av isig morgon
    står astrarna
    ännu modiga
    minnande om plikten
    att härda ut.

  8. Tomtenietzsche

    Åååh!
    Jag måste plantera astrar!

  9. fragmentarius

    Gottfried Benn har också skrivit om en aster.

    Ur diktsviten ”Bårhus”:

    I Lilla aster

    En drunknad ölutkörare låg stödd på bordet.
    Någon hade klämt fast en mörkljuslila aster
    mellan hans tänder.
    När jag inifrån bröstet
    under huden
    med en lång kniv
    skar ut tungan och gommen
    så måste jag ha stött till den, då den gled
    ned i den intilliggande hjärnan.
    Jag packade ner den åt honom i bröstkorgen
    bland träullen
    och man sydde igen.
    Drick dig mätt i din vas!
    Vila i frid,
    lilla aster!

  10. Therese

    Nej men vad ni är bra, jag älskar verkligen min blogg när jag kommer hem och hittar best of dikter med astrar här. Tack! Det här blev ju världens bästa sensommardikt-bloggpost (om än med morbida inslag, men det är väl som det ska vara denna otäcka årstid…).

  11. Får man fråga varför du har så svårt med övergångs peridoen?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s