vardagsblogg

Idag slog jag rekord till och med för att vara jag när jag avverkade fem olika H&M-butiker på mindre än en timme – jag letade efter ett par skor som jag sett i den första affären, fast där fanns de bara i fel storlek. I tredje affären fanns de i rätt storlek, men då började jag misstänka att det jag trodde var rätt storlek kanske var fel ändå, och så var jag tvungen att kolla två affärer till, och i den sista fanns de i svart (det enda jag sett innan var grått), men i fel storlek… ett par svarta kvar i hela stan, uppenbarligen, gud vad ni inte bryr er om det här, men det är så roliga skor, det är kilklack på dem och det ser ut som om man har hovar när man har dem på sig. Ett par svarta vore klart mer användbara än de grå… gud vad de vore snygga till svarta strumpbyxor, då skulle man verkligen se ut som en häst. Nu ser det mer ut som om jag har pyttesmå gummistövlar på mig.  (- Alltså inget av det här låter så snyggt… – Jo! Jo!)

Jag måste köpa jättemycket höstkläder för jag var sjuk halva maj och hela juni och köpte typ inga sommarkläder mer än några tråkiga t-shirtar under påverkan av bihåleinflammation och ett par shorts på rea på Zara för att jag var tvungen att ha shorts i Italien, så jag har ett uppdämt shoppingbehov och nu tar det sig uttryck i klänningar – the plagg är VARDAGSKLÄNNINGEN och det är en klänning som man har till vardags men vore man så illa tvungen kunde man säkert ha den även till helgen. Idag köpte jag en vardaglig vardagsklänning som är som en liten blå säck… och ja, det låter väl inte så himla bra heller kanske, vilken tur att jag inte är modeskribent, men jag är fin i den och jag är glad över min vardagsklänning och väntar på en lämplig vardag att använda den på – imorgon ska jag på årets happening som är konstseminarium på Edsviks konsthall där folk ska prata om FIGURATIONER och Stig Larsson ska vara där och prata, förhoppningsvis även han om Figurationer, och sen får man vin och buffé och det är alltså ingen vanlig vardag utan calls for tightare kläder än vardagsklänningen.

Jaha, jo,  jag jobbade faktiskt idag också, mycket duktigt: Jag uppdaterade hela Axess magasins hemsida till exempel, vilket är slavgöra när man kopierar texter från pdf:er och all formatering i form av radbrytningar hänger kvar och man måste ta bort alla radbrytningar för hand i en miljon texter som är sådär 30 000 tecken var… – Therese, du var verkligen jättejätteduktig! – Åh, tack… det kräver faktiskt ingen större talang kan jag erkänna, det kräver bara en helvetes massa tålamod.

Idag ringde de från radion och hade läst det jag har skrivit om MANIFESTEN i den här bloggen och i Expressen, och undrade om jag ville komma och prata i direktsändning imorgon, jag sa nej, nej, nej det går inte – – – ni kommer aldrig att få höra mig i radio. Men det är så roligt att människor som jobbar på radio läser min blogg. Nu vinkar jag till alla radiomänniskor.

Nu vinkar jag till er andra också. Vink, vink.