jag älskar Ivar Arosenius

ivar_arosenius2

 

Hej, sorry för den återigen kassa scanningen: det här är konstnären Ivar Arosenius (1878-1909), mest känd för barnboken Kattresan, men i mina ögon bäst på porträtt, både av sig själv och andra. Igår var jag och såg utställningen med Arosenius som visas på Göteborgs Konstmuseum just nu, det var toppen.

Alla bilder var små och hängde i ett dunkelt upplyst rum och jag tittade allra mest på självporträtten – både av den ytliga anledningen att jag tycker att Ivar Arosenius var snygg, på det där demoniska sättet som jag gillar (jag tror aldrig att jag har träffat någon, varken man eller kvinna, som varit demoniskt snygg i verkligheten dock, vilket får mig att fundera på om det demoniskt snygga är något som ens existerar i verkligheten, eller om det liksom är en efterhandskonstruktion – – – ), plus att han har ett utseende som får mig att tänka att jag skulle ha varit hemligt kär i honom om han hade gått på min gymnasieskola (jag var HEMLIGT kär under hela min skolgång typ, det är en av tusen miljoner saker som jag ångrar i efterhand), jag vet precis vilken typ han skulle ha varit: svartklädd, han hade gått samhäll eller kanske natur men oftast synts ensam, jag hade mött honom i Södra Promenaden på väg mellan De Geergymnasiet och Norrköpings Stadsbibliotek, lindlöven som en fuktig gulbrun matta på marken, eller kanske frasande frusna vattenpölar, det är tidigt på morgonen ännu, kylig november, kanske har vi håltimma båda två. Jag vågar knappt titta på honom men sedan tar jag mod till mig och gör det ändå, precis när vi passerar varandra, möter hans blick, lever på det i evigheter. Han hade varit snygg på bilden i skolkatalogen (särskilt på bilden i slutet som visade medlemmarna i skolans fotoklubb, lika svartklädda allesammans), han hade sett allvarlig ut, tittat rakt in i kameran med sin intensiva blick – – – jo, jag är lite kär i Ivar Arosenius fortfarande, fast jag slutade gymnasiet för länge sedan.

Ivar Arosenius var blödarsjuk sedan barndomen, han dog 30 år gammal, född exakt 100 år före mig, död för exakt 100 år sedan i år – jag har överlevt Ivar Arosenius, tänker jag när jag är på ett lätt morbidt (morbidt? Heter det så?) humör. Samma blödarsjuka kostade under barndomen hans äldre bror livet, Ivar fick därefter en skyddad uppväxt, sporadisk skolgång, tillbringade mycket tid ensam.

Av någon obegriplig anledning bodde han under en period i slutet av sitt liv Åby, det Åby som ligger mellan Kolmården och Norrköping, mina uppväxttrakter (vilket gör fantasin om att möta honom i någon av Norrköpings promenader än mer verklig), det är på sängen i huset i Åby hans sitter på fotot här ovanför. Han gillade konstnärslivet och levde sig in i rollen som bohem med största allvar: gick ständigt klädd i svart rock, oftast fullständigt överdimensionerad för att den skulle fladdra dramatiskt omkring honom, ibland slängkappa, han köpte mängder med hattar och skar och klippte i deras brätten. ”Jag är ytlig av djup!” brukade han säga, eftersom han ansåg sig ha täckning för sin ytlighet. Det tycker jag också. En gång ska han ha tagit emot sina gäster i huset i Åby genom att stå på trappan och ropa ”Fan vad jag är begåvad! Nu skriver jag vers också!”.

Jag kan titta hur länge som helst på Ivar Arosenius självporträtt. Det finns en massa av hans teckningar som jag inte tycker särskilt mycket om, de flesta faktiskt: de med rödkindade fyllon som rumlar omkring med yppiga kvinnor, det är för burleskt för mig, för Bachtinskt, uh – men jag fattar grejen med dem, jag fattar att det finns någon i denna bildvärld som kompenserar för en brist i Arosenius liv, liksom jag fattar att hans idyller – interiörer med fru och barn – är kompensatoriska på samma sätt, och därmed besläktade med Carl Larssons idyller:  jag tycker om konstnärer som, liksom jag, uppenbarligen har en längtan efter att känna sig trygga.

Men ja, självporträtten. Eller blicken snarare. Åh.

 

ivar arosenius

 

arosenius

 

arosenius utställning

(Jag ska ersätta den sista bilden med en likadan utan text så snart jag får den att funka. Jag köpte den som kylskåpsmagnet. Nu möter jag Ivar Arosenius blick varje gång jag ska ta fram smör, ost och juice. Ah.)

 

(Detta blogginlägg är ingen comeback, känner jag mig tvungen att skriva nu för att inte ge någon falska förhoppningar – jag gör nog bäst i att ta det mycket, mycket lugnt ett tag till… men satan vad kul det var att skriva igen.)

6 kommentarer

Filed under konst

6 responses to “jag älskar Ivar Arosenius

  1. ”Jag är ytlig av djup”, det var en replik att lägga på minnet! Den där svartvita bilden är bra, bättre än självporträtten, dem är jag inte svag för.

  2. m.

    har ingen aning om vem Ivar Arosenius var men blir ju så kär i honom av din beskrivning. fast han ser ut som en smal lenin..

  3. Aha! Nu har jag en anledning till att släpa med mig mannen hem till Götet om nâgra helger (du kan inte ana vad rätt det kom i timingen…). Och jag vet inte om jag har tur, men han är det, pâ det demoniska sättet, han: min! (Om man nu fâr skryta, hade jag tänkt säga, men inte skryter man väl om man talar om en annan? och jag tänkte pâ det senast tidigare ikväll)
    Hursom. Glad att du i alla fall är gäst-tillbaka! (fast där blir det ju ocksâ fel, för det är ju snarare vi som vâldgästar dig…).
    Jag tycker bâde det första och andra var fina, lite lagom drömska och ”poet-feminina”. Och fotot är ju fantastiskt!

  4. Jacob C

    Roligt att läsa denna personliga och intresseväckande betraktelse. Apritretande inför utställningen.

  5. sofia

    Satan vad kul det var att läsa dig igen. Fick grym lust att gå på Ivar i helgen. Älskar självporträttet med blomsterkransen, vilka färger.

  6. lisen

    fint skrivet. utställningen är jättebra, ska se den snart igen. älskar hans stämning, humorn och allvaret.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s