söndagsblogg

Hej, nu har jag swebussat mig upp till Stockholm igen efter en helg på landet och sitter på mitt rum och försöker äta en libanesisk wrap med oidentifierbart innehåll – grejen med wraps tycker jag är att om man nu ska genomlida att äta dem (och nu talar jag om färdig-wraps, inte såna man gör själv, för de blir väl alltid goda vad man än stoppar i dem – inte för att jag någonsin gör wraps, men min mamma brukar göra små tunnbrödsrullar – – -) så kan en trevlig faktor vara att de är kletiga och känns rätt onyttiga, och man kan tänka Oj, vad kletigt, men jag var verkligen sugen på nåt kletigt, mmm… men denna wrap består av hårt lindat libabröd innehållande hårt packad, torr bulgur, några konstiga gröna grejer som är hackade (persiljekvistar? Alltså, själva kvistarna, inte blanden. Stjälkarna, menar jag) och några grå falafelklumpar som ligger bland grynen som oaptitliga köttbullar, alltså, nu slutar jag äta den här wrapen, nu tar jag en smörgås…

Det var så svårt att handla, för jag kom med bussen vid typ halv åtta och tog tunnelbanan till Odenplan, och funderade på om jag skulle gå hem direkt och lämna väskan och sedan gå ut igen och handla, eller om jag skulle handla på vägen hem, vilket skulle vara bekvämare. Men då skulle jag å andra sidan inte veta om min hyrestant var hemma och vad hon hade för sig, för det har hänt att hon haft sina barn här på middagar på söndagkvällarna, och då kan ju inte jag komma och micra en sorglig färdigrätt när de sitter där i köket och äter nån god gryta och dricker vin, så jag tog det säkra före det osäkra och köpte wraps, för de behöver inte värmas, plus att jag kan äta dem på mitt rum, och sen när jag kom hem var min hyrestant inte ens hemma, så nu sitter jag här med mina wraps i onödan.

Jag gjorde te för jag var lite frusen. Jag köpte en ask te förra gången jag var i Stockholm och bodde hos min hyrestant, och ställde in den i ett skåp där hon har typ kaffe och lite fancy choklad att bjuda på när hon har barnen på middag. Min hyrestant har av någon anledning sitt eget te i kryddhyllan ovanför spisen, men jag tänkte att jag genom att ställa det i skåpet skulle markera att det var MITT te, för en annan gång när jag köpte te försvann det och syntes aldrig till igen. Nu när jag skulle ta fram mitt te ur skåpet var det borta, och jag hittade det i kryddhyllan, inklämt bland min hyrestants teer. Det innebär antagligen att hon har druckit av det, vilket jag inte har några som helst problem med, men det innebär ju också att hon antagligen är övertygad om att det är HENNES te, som hon av nån anledning råkat ställa i kaffe- och chokladskåpet (hon är lite virrig och vet om att hon är det, hon tänkte nog bara Nämen, har jag ställt teet i kaffeskåpet..? och klämde in det på kryddhyllan) och nu blir jag ju oroad över att hon ska tro att jag snyltar på hennes te när jag använder det. Jag borde kanske ha skrivit THERESES TE på asken, men det känns lite aggressivit. Jag borde kanske ha en egen hylla i ett skåp att ha min mat på, men utöver teet har jag ingen mat som behöver stå i ett skåp i köket, så det vore lite onödigt. Jag gissar att det hela kommer att sluta med att jag köper en ask nytt te som jag sedan förvarar på mitt rum och låter min hyrestant ta över teet på kryddhyllan, för att undvika misstankar om att jag stjäl hennes te. Vore jag en avslappnad person skulle jag reda ut saken med henne, men nu är jag nervöst lagd och skriver ett jättelångt blogginlägg om det istället i terapisyfte.

Nu till två spännande saker jag såg i skogen igår:

 

skägglav

1: Skägglav. Hängde som änglahår, eller vad det heter som man har i julgranar, i en massa gamla träd i ett parti av det naturreservat jag vandrade omkring lite i igår. Det var jättefint, alldeles tussigt. Skägglav är sällsynt och finns bara där skogen är gammal och luften är utmärkt.

 

älgkäft

2: Älgkäft. En gång dog det en älg och det här är dess underkäke.

 

Jaha. Nu ska jag ha söndagkväll här, vilket går till så att jag letar upp något jag inte har sett på SVT Play och målar naglarna. Sedan ska jag läsa i Jerker Virdborgs Kall feber. Sedan ska jag sova. Hej hej.

7 kommentarer

Filed under dagbok

7 responses to “söndagsblogg

  1. zooey

    Det ser ut som om jultomten gått förbi och fastnat med skägget. Har aldrig sett en sådan där lav, men den var allt rätt cool.

    Det där med teet hade jag kunnat älta en hel dag, om inte mer. Ja, inte för att jag har någon hyrestant, men just den sortens dilemman. Det är liksom bara enklare att köpa nytt te.

    -z

  2. Wow. Häftig skägglav.

  3. Haha, wrap fick mig att skriva ett helt inlägg om häromdagen, just för och om detta fruktansvärda gegg – varför man alltid gâr pâ det (namnet? gegget? att det ser trevligt ut och man därför alltid vill hoppas även om man innerst inne vet att det är beeerk?).

    Teet. Pâ’t bara, ta det med hyrestanten! Finns inget mer tillfredsställande än när man tar idag det man helst kan skjuta upp till morgondagen. Alt. köp nytt och namnmärk… En lösning som en annan, men en lösning.

  4. Christel

    Hej Therese!

    Gillar ditt söndagsinlägg, riktigt charmigt och igenkännbart.

    Det där med teet är ju bara så mitt i prick; detta att det till slut känns värre att använda sig av sitt EGET te på ett fullkomligt självklart sätt för att man är rädd att hyrestanten/roommaten/motparten INTE ska fatta att man faktiskt inte stjäl/snyltar/lånar utan, helt legitimt, bara vill dricka det te man köpt…. Herregud, dessa vardagsneuroser…

    Jag läser inte så många bokbloggar annars men tänkte börja orientera mig en aning, så där lite lätt, och hittade in till din sida via en artikel i Vi Läser (som har, ser jag nu, det bannerliknande utropet ”succémagasinet” uppe i högerkant….)

    Var skägglaven fnasig och torr som änglahår eller snarare växtartat blöt? Jag har svårt att tro att du inte var framme och kände på den.

    /mvh, Christel.

  5. Hej!

    Tack för mingelsällskap! Kul att ses i verkligheten. Kram.

  6. Ah, jag har ingen hyrestant och jag har precis kommit hem till ett ovädrat och rätt tomt kylskåp. Även den sunkig och torr wrap – pressbyråns?, deras är inte bra – skulle jag kunna tänka mig.

    Apropå Älgkäft: på marknaderna i Berlin fanns mängder av benrester. Lite märkligt kan tyckas, just i TYSKLAND. Där bode man veta bättre än att sälja sådant. Förmodar att de kom fån djur, men ändå.

  7. S.K

    Vad kommer nästa nummer av Axess handla om? Tema?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s