tramsblogg, förlåt

Åh vad jag känner ett oerhört behov av att skriva ett blogginlägg om exakt allting som finns i mitt huvud just nu. Det är absolut ingenting av substans, jag har bara druckit ett glas vin och tycker plötsligt att alla mina tankar borde dokumenteras. Jag åker tåg, första klass. Nästan alla andra i kupén är män och reser troligtvis i tjänsten – jag reser ju faktiskt också i tjänsten! Men det syns inte lika tydligt på mig – dock inga Clark Gable-typer den här gången heller, jag hoppas alltid på en Clark Gable-typ när jag åker tåg, men varje gång hoppas jag förgäves. Inte lär det kliva på någon heller, eftersom det är ett direkttåg. Jag är stuck med dessa före detta teknologtyper med praktiska väskor och praktiska jackor över en kostym de ser lite bortkomna ut i. [Update eftersom jag fick dåligt samvete: De är säkert jättesnälla!]

Alla vanliga dagstidningar var slut när jag skulle hämta en eftersom jag rusade direkt till bistovagnen och köpte vin, så jag får hålla tillgodo med Dagens Industri och Berlingske Tidene som av någon anledning fanns i tidningsstället. Dagens Industri har en weekend-bilaga (obs, inte en helgbilaga) där Mikael Persbrandt berättar att han ska ge sig in i underklädesbranschen och har investerat i ”en kalsong för välhängda män” som han själv använder varje dag. Jan Gradvall använder ordet ”dedikerad” säger vi så nu? Det handlar inte om en bok tillägnad någon alltså, utan om fans till Kent och Lars Winnerbäck. ”Hängiven” skulle jag ha sagt. ”Hängiven” är så fint. För att inte tala om ”hänryckt”. Hänryckningens tid! Det är jättefint.

Jag kanske borde klippa mig som Audrey Tautou i Chanelreklamen i min In Style? Jag kan tyvärr inte scanna eftersom jag åker tåg men det är rätt fint. Det var ju meningslöst att ens skriva, förlåt. Jag kan visa en bild på en annan tjej jag vill se ut som istället, eller iallafall klä mig som – jag äger inte en enda användbar blus, men den här bilden gav mig lust att köpa en:

fin tjej med fin blus

Den är snodd från nån modeblogg, jag vet inte vilken. Förlåt. Gud vilka fina kläder.

Nu ska jag ge mig på serieversionen av första delen av På spaning efter den tid som flytt som äntligen dök upp på mitt jobb idag. Helgen ska jag ägna åt arbete: jag ska skriva en artikel om konst, som kommer att kunna ingå i min essäsamling om konst som kommer att ges ut i en vacker bok när jag har blivit den kvinnliga motsvarigheten till Carl-Johan Malmberg.

Vi passerar nu Laxå, säger lokföraren i högtalarna. Laxå är en mycket deprimerande plats tycker jag. Förlåt alla som bor i Laxå. En gång åt jag hamburgare i Laxå när jag var på väg från Stockholm till Göteborg, nu äter jag en minipåse chips. Jag tycker inte om att äta chips offentligt men nu gör jag det ändå. Jag har, som ni märker, ingenting vettigt att skriva. Har man inget vettigt att måla bör man låta bli att måla, tyckte Caspar David Friedrich, han tyckte säkert samma sak om att skriva, så det är väl bäst att jag slutar nu. Förlåt, Caspar David. Förlåt alla. Förlåt för allt. Hej, hörs.

8 kommentarer

Filed under dagbok

8 responses to “tramsblogg, förlåt

  1. Okej, du får ta konsten så tar jag litteraturen – jag kan dock inte bestämma mig om det är CJM eller Horace jag ska bli en kvinnlig motsvarighet till. Men jag misstänker att jag har tid på mig att klura ut det…

  2. Ella

    Vilken tur att dessa bortkomna teknologtyper med praktiska väskor och jackor i alla fall är jättesnälla!

  3. Penny

    Fint! Förutsatt att man kan bli kär i en blogpersona, så är jag rätt kär i dig just nu.

  4. Agneta J

    Jackor över kostym är ett otyg som borde förbjudas. På med en snygg rock för guds skull.

  5. majvor

    Jackor och kostym är en fusion jag gillar! Snygga jackor alltså…

  6. tidenstecken

    Jag tyckte så synd om Laxå att jag googlade på orden ”Laxå” och ”roligt” för att se hur kul man kan ha där, på en skala.

    Då hittade jag klippet på Youtube där Pontus Alared tappar byxorna i samband med en frivolt på Centralskolans trappa i Laxå:

    Så någon heldeprimerande ort är det väl ändå inte. Även i ett gammalt stationssamhälle finns det alltid ljuspunkter i tillvaron.

  7. jag tycker du har jätte mycket att skriva!
    Underbart att få ta del av dina små funderingar och vardag formulerat på ett så mysigt sätt.

    Om alla som ”skrev saker” kunde ta åt sig mer av dig och ditt sätt att skriva saker skulle det bli trevligare att läsa saker. <3

  8. sista stycket gjorde min dag. jag gillar när du bara kör på, bara berättar – från det ena till det andra. go!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s