Det går kasst med mitt romanskrivande idag, jag känner mig splittrad, och jag måste hitta en person som kan bevittna en namnteckning på ett viktigt papper och jag känner inga grannar så nu blir detta ett stort projekt, och jag klantar till saker: redovisning, matinköp, schampoinköp, you name it. Jag har tänkt på ”verklighetens folk”, se kommentarerna en bit ner i det här blogginlägget om ni känner för det.
Jag har känt mig upplivad över meningen ”Min sympati för allt och alla som anstränger sig för att fiktionalisera livet och ordna det till en vacker och gripande berättelse inom någon av konstens genrer är oändlig” hos Jenny Maria. Och över detta blogginlägg om Per Hagmans Pool , och särskilt över meningar som ”Nuförtiden ska alla unga författare sitta i kläder av ekologiskt odlad bomull och säga tråkiga, politiskt korrekta saker om sina tråkiga, låtsaskulturella böcker. /…/ Kultur blir lätt så tråkigt, kan ingen åtminstone vara lite snygg?”, vilket är ungefär vad jag skrev i det här blogginlägget, som mest handlade om hur glamouröst allt verkar ha varit på 1980-talet – men jag vidhåller verkligen, på stort allvar, sexighetens betydelse för litteraturen.
Jag vet inte om det är så att mina preferenser är daterade (eller, det vet jag kanske förresten), men jag tycker inte att någon yngre författare idag får litteratur att verka så sexigt (som i attraktivt, åtråvärt, glamouröst, coolt och ROLIGT) som Per Hagman fick det att verka, eller gud, Amanda Ooms, med sin fina page och själfulla blick och ett glas vitt och ett paket cigaretter på fotot på baksidan av Nödvändighet, ingen författare får mig att tänka HENNE VILL JAG VARA! på samma sätt idag – för att jag är äldre nu, naturligtvis, javisst, men finns det några författare som får tonåringar idag att tänka så?
Det låter ytligt kanske, men jag menar givetvis inte att det BARA ska finnas den typen av författare (och jag vet att Amanda Ooms bok inte var nåt vidare…), jag vill att de ska finnas OCKSÅ och nu tycker jag inte att de finns alls och jag saknar dem.
Jag har förresten städat lite i min länklista, eftersom några av länkarna ledde till inaktiva bloggar, och så har jag lagt till två nya: Sorglösheten, där jag framför allt gillar Eric Schüldts inlägg, och En skogvaktares dagar, som är helt ny men som verkar ha potential att bli underbar (nu har jag en skogvaktare och en rävjägare i min länklista! Mycket fint.)
Jag har tittat på detta fotografi av Gail Olding:
Och jag har tittat på detta fotografi (8 november) av Lars Nilsson (obs, länken leder till en jättebild)…
…som jag (liksom Bernur, som fick mig att komma på att jag inte visat denna bild i min blogg ännu) tycker var det enda som var riktigt bra av samtidskommentarerna på Friedrich-utställningen.
Och jag har tittat på detta foto av Jane Reece…
…som jag tycker påminner om Xavier Mellerys bilder i förra inläget.
Och jag har tänkt att det säkert är kul att se ut som Lara Stone.
Ja. Det är väl typ vad jag har gjort idag.
Thereses dagbok 
Fast jag tycker nog att Jonas Hassen Khemiri får litteratur att verka ganska sexigt…
Varken min typ av man eller litteratur :)
Min tanke gick direkt till Jerker Virdborg, visserligen född -71..
Ja, men tror du att du hade uppfattat 1800-talets författare på samma sätt som du uppfattar dem idag, och därmed funnit dem attraktiva? Jag tror inte att det är ovanligt med attraktioner som är helt beroende av att tid har förflutit. Dessutom är det så mycket enklare att idealisera något eller någon som finns på betryggande avstånd.
Det finns så många verklighetens folk. Hägglunds uttalande var verkligen dumt och naivt. Verklighetens folk där jag befinner mig nu är så helt skilt från det verklighetens folk som vanligtvis omger mig med. Och båda är lika reella. Och alla tror på sin verklighet.
Jag gick på en intervju för att par veckor sedan. Jag träffade ett stort och tämligen grått företag. Jag berättade vad jag gör på fritiden, det gör jag inte alltid, jag brukar anpassa mig en smula. De såg förvånade ut. Tanten höjde på ögonbrynen och undrade om jag verkligen skulle jobba med det jag jobbar (och det jobb jag sökte). Att ens karaktär kan vara mångfacetterad ingick inte rikigt i hennes verklighet.
Lite senare ringde rekryteringstanten som skickat dig mig. Hon berättade att de funnit mig en smula originell men att de faktiskt anställt invandrare så de skulle gärna göra ett försök med mig med.
Jag hoppade av rekryteringsprocesen.
En viss grupp av människor har så lätt för att kritisera dem som inte följer mängden, inte lever och verkar precis som den stora massan gör. Att kritisera dem som finns lite mer i marginalen är alltid OK, men motsatsen går alls inte för sig, då möts man av arga och upprörda miner. Man är väl helt enkelt inte van. Den sortens verklighetens folk kan man gott klara sig utan.
Rävjägarn, det där med att ”det så mycket enklare att idealisera något eller någon som finns på betryggande avstånd”, vad klokt! Pâ samma vis sâ enkelt att undervärdera det som ligger en nära. Det är väl därifrân det där med ”svârt att vara profet i sitt hemland” kommer frân; svârt ocksâ att vara uppskattad av sin nutid. Och av sina liknande.
Men jag förstâr samtidigt Therese. Exempelvis Amanda Ooms, vi var nog mânga som tänkte att âh, ”sâ vill jag bli”, som tonâring. Minns att jag sâg Regina Lund sjunga med tamburin pâ Avenyn och tänkte ungefär samma sak. Och röda läppar. Hade man inte varit tonâring, hade man tänkt detsamma? (Ja! förmodligen! Jag hoppas det!).
 andra sidan kanske vinglaset dâ är ekologiska kläder nu. Som nâgon annan tycker är vansinnigt sexigt. Men inte heller jag.
Jenny Marias mening fick ocksâ mig att stanna upp. Dels av innehâll, dels av rytm. Som den vackraste titel – och som man vill smaka pâ flera gânger om, läsa högt.
Som fick mig att tänka pâ 2 andra.
Les hommes en général me plaisent beaucoup (en av de titlar jag alltid tänker pâ när jag tänker pâ en bra titel), fritt inspirerad av nâgot helt annat, Pascal. Le silence éternel de ces espaces infinis m’effraie.
Den absoluta harmonin. Verbets perfekta slutkläm.
Ja, jag förstår också Amanda Oooms-grejen, i allra högsta grad. Jag har, tyvärr kanske, lättare att ta till mig en text om jag finner författaren intressant på ett personligt plan.
Amanda Ooms är ju ett jättebra exempel och det är möjligt att ”Nödvändighet” egentligen inte var så bra men jag var ändå väldigt fascinerad av den, men kanske mest av henne. (Jag läste förresten hennes ”Tåla mod” för ett par år sedan, den var helt otroligt kass.)
I’m your man.
Jens, haha! Underbart med någon som anmäler sig frivilligt!
Det där med ekologiska kläder kan bara inte vara sant; de ekologiska kläderna försvann ur butikerna för ungefär två år sedan. Dessutom kan även ekologiska kläder vara sexiga om de inte är i skrynklig bomull. Jag vet att det är en väl förborgad hemlighet, men dyra ekologiska kläder ser ut precis som vanliga kläder.
Bengt Ohlsson är litet sexig tycker jag, men han är ju inte precis ung.