ett långt inlägg om Berlin

Hej, nu har jag kommit hem från Berlin, det var toppen. Det låter alltid så smörigt att skriva ”åh vad jag tycker om mina underbara läsare!”, tänker jag iallafall alltid när jag ser andra som gör det, men alltså: TACK för alla fantastiska Berlin-tips, de gjorde verkligen hela resan! Alla följdes givetvis inte, av tidsbrist, men rätt många, och det var helt fantastiskt skönt att ha bestämda adresser att navigera sig fram till istället för att stå där handfallen och villrådig och känna sig turistig och hamna på nån kass restaurang där allt är för dyrt och dessutom äckligt och känna sig dum och misslyckad (ja, ni hör ju att jag är van…).

Vi bokade resan i stor hast och hade ingen aning om vad vi gjorde när vi valde hotell och hade inte en tanke på att man exempelvis kan välja mellan gamla väst- och öst-Berlin, så vi bodde i gamla väst, vilket verkar vara ansett som lite rubbat när man som svensk reser till Berlin, men det var inget fel på det: en tvärgata till Kurfürstendam, vilket kändes som att bo på en tvärgata till ett öde Champs Elysees, det var fortfarande löv på träden på hela gatan, och de var inlindade i julgransbelysning som blev alldeles mild bland bladen och det var så glittrande vackert, nästan magiskt, när vi gick hem på kvällarna förbi Chanel och Louis Vuitton och Rolex och Cartier, en mycket speciell känsla.

Jag tyckte att Berlin var en rätt konstig stad, på många ställen oerhört ful, och lite stökig liksom: byggnadsställningar överallt, ingen ordning på själva stadsbilden, hur jag nu ska förklara det: först en gammal kyrka, sedan en fasansfullt ful Opel-affär i ett helt kvarter, eh, jag antar att detta även kan ses som charmen med Berlin, eller en del av den iallafall, och kanske framträder den tydligare en annan årstid än i ett regnigt november när halva dagarna dessutom är mörka. Men jag är positiv till Berlin trots detta alltså! Bara inte odelat.

Det fanns en massa helt sjukt bra saker i Berlin. Särskilt konst. Alltså herregud vilken bra konst. Hela Museuminsel såg fantastisk ut (de satans byggnadsställningarna undantagna), där kunde man antagligen hänga runt i flera dagar. Vi hann bara Alte Nationalgalerie, som jag tror att de har byggt speciellt åt mig, det är verkligen jättesnällt. Bara själva byggnaden var breathtaking, det vackraste museum jag sett, plus att de hade mina två favorit-Caspar David Friedrich, och den bästa versionen av TOTENINSEL (som jag nu skriver med versaler eftersom jag är så upphetsad över att den faktiskt existerar i verkligheten), och en massa annat av Böcklin, och Klinger, och Stuck, oj oj.

Så här ska ett museum se ut / Therese Bohman besöker världens tio bästa målningar, del 1

 

Gemäldegalerie, som jag verkligen måste tacka för att det tipsades om i denna blogg för annars hade jag helt enkelt inte fattat att det existerar, var också så bra att det nästan var obegripligt: det bara hängde extremt kända tavlor och extrem kända konstnärer överallt: jaha, en hel vägg med Hans Holbein, bara så där… jag älskar Hans Holbein. Jag vill gifta mig med Hans Holbein. Och min älsklings-Vermeer, och Caravaggio, och i princip allt man kan önska sig när man är mycket förtjust i den tyska och holländska renässansen. Förlåt om det låter som att jag aldrig har varit på museum förut, men det fanns verkligen så mycket konst som jag verkligen gillar så himla mycket i Berlin, det var underbart.

Vi var inte bara på museum alltså. En hel del historia blev det också: Olympiastadion, till exempel, som var oerhört fascinerande.

 

 

Det var så himla stort! Och så mäktigt på ett kusligt sätt, jag tyckte att det kändes rätt mycket som att spela Tomb Raider: jättelika pelargångar och plattformar och skulpturer, och när som helst kommer det att dyka upp något otäckt bakom hörnet.

 

Olympisk/nazistisk häst

Fast bästa historielektionen var definitivt något som ingen av er rekommenderade mig, så nu rekommenerar jag er det: det gamla Stasi-fängelset/högkvarteret Hohenschönhausen – en bit ut i det mest betongkoloss-deprimerande öst. Två timmars guidad visning av mänsklighetens absolut värsta sidor, det var ohyggligt obehagligt men oerhört intressant. Hohenschönhausen är hela kvarter av gamla Stasi-byggnader mitt i ett bostadsområde – visningen koncentrerade sig på fängelse och förhörsrum men där fanns rubbet; sjukhus, den tekniska centralen som utvecklade alla de där kamerorna och avlyssningsgrejerna, utbildning av prostituerade i Stasis tjänst (seriöst!) – jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det, men då blir det så himla deprimerande här. Åk dit! säger jag istället. Åk mycket, mycket hellre dit än till mur-museet vid Checkpoint Charlie, som för all del var intressant, men inte i närheten av Hohenschönhausen. 

 

Stasi-collage: Fängelsekorridorer, cell sedd genom luckan i dörren, Erich Honeckers porträtt (hängde i förhörsrummen), celldörr, förhörsrum – det fanns 300 som alla såg EXAKT likadana ut, det var bisarrt att gå genom korridoren och de dem.

 

Ja, vi gjorde roliga grejer också alltså! Jag tillbringade några timmar på COS och köpte till slut en tråkig grå tröja som är jättemjuk och mysig (silke och angora!) samt ett par balleriaskor i ljungrosa mocka som är så söta och lena att jag bara vill sitta och klappa mig själv på fötterna när jag har dem på mig. Vi var på Dussmann ett tag, där jag köpte en utmärkt vacker coffee-table-bok om femme fatales (Femme Fatale – Faszinierende Frauen – tyvärr på tyska, men jag gör mitt bästa för att fatta, och bilderna är mycket fina) samt en söt liten bok med Schlegels fragment. Vi var på KaDeWe där jag köpte julpyntsfåglar i glas att klämma fast i granen (om jag hade någon), deras julskyltning slog NK:s med hästlängder.

Vi åt och drack på Muret la Barba (bra italienskt, mycket snygga människor), Café Einstein (classy! Och så vackert), drack te och vodka på Tadshikische Teestube (mycket fint!), drinkar på ryska kitschbaren CCCP (där alla hippa Berlinbesökande svenska twenty-somethings verkar hänga) och på fantastiska FANTASTISKA Rum Trader – vem du än är som tipsade om den baren: TACK! Det är det coolaste ställe jag någonsin varit på: knappt ens en skylt som visade var det låg, en mörk dörr med ringklocka där man blev granskad genom ett titthål innan man blev insläppt av bartendern och fick komma in i ett pyttelitet rum med plats för typ tio gäster, och blev serverad gigantiska romdrinkar och lyssna på musik från tjugotalet eller nåt, det kändes som en hemlig klubb och alla sa ”VEM tipsade er om det här stället?!?”, jag kan inte förklara hur bra det var, och jag törs knappt rekommendera er att gå dit eftersom det kändes som att få ett fint förtroende att bli insläppt och nu måste jag förvalta det väl, så, om ni går dit: se till att uppföra er. Jag tror aldrig att jag har känt mig så cool någonsin.

 

 

Ja, det var väl pretty much min Berlinresa. Den var alldeles utmärkt, även om det kanske låter lite deppigt här inser jag, men det var det inte! Lite allvarligare än många andra semestrar förvisso, men toppen. Tack igen för alla tips!

7 kommentarer

Filed under dagbok

7 responses to “ett långt inlägg om Berlin

  1. Hur hann du med allt? Jag hann inte med något alls, mer än att köpa stövlar och en angoratröja.

    Berlin är verkligen både fint och fullt. Tyska reklamblad är oftast OERHÖRT fula, om de inte rör sig om strikt tysk typografi. Jag gillar blandningen av fullt och fint och tror att det blir finare då. Kontrasterna ökar och det vackra blir vackrare.

    Rum Trader vill jag också gå på, skall försöka åka ner i februari-mars.

  2. Rävjägarn, heh, jo, jag är imponerad av tempot själv… men detta ägde ju å andra sidan rum under tre och en halv dag exklusive resor samt med rätt bra planering, så alltför stressigt var det inte, även om det var intensiva dagar.

    Och om de byggde Alte Nationalgaleri för min skull, så byggde de Rum Trader med tanke på dig tror jag. Nu bara väntar de på att du ska komma dit!

  3. LH

    Olympiastadion är pampig.

  4. Kul att du var till Olympiastadion, och att det blev givande. Jag upplevde den på ungefär samma sätt.

    Bra bild av hästskulpturen. Jag försökte ta något liknande när jag var dit för ett år sedan. Men ett staket störde bilden, och en vakt hindrade mer invecklade försök. Skulpturerna heter förresten ”Rosseführer” (horse holders) och är skapade av Joseph Wackerle. Det finns även intressanta byggnader, och skulpturer av t.ex. Kolbe och Breker, i olympiabyn intill. Men där får man ofta leta lite, de är bortglömda och undanskymda.

    Tack för tipset om Hohenschönhausen.

  5. Therese

    Torbjörn, ett staket störde bilden för mig också, jag klängde mig fast vid det och stack ut kameran så långt jag kunde genom gallret när jag fotade (inga vakter syntes till), men det irriterade mig att man inte fick se hästskulpturerna framifrån och på närmare håll, det hade jag gärna velat göra. Och aha, olympiabyn? Var? Alltså, var är byn? Jag såg bara en simbassäng typ… och några andra små byggnader, hm, jag missade skulpturer av Breker alltså? Vad synd!

  6. Jag skrev ”Olympiabyn” lite slarvigt. Vad jag menade var snarare rikssportfältet och området kring Haus des Deutschen Sport. Det är en sevärd byggnad, och går man närmare hittar man två skulpturer av Breker, nämligen ”Siegerin” (Champion) och ”Zehnkämpfer” (Decathlete). Det finns bra bilder därifrån här: http://www.thirdreichruins.com/olympichdsport.htm

    När man går upp från U-Bahn ”Olympia-Stadion” så går man åt höger i stället för rakt fram mot själva stadion. Kan inte förklara det bättre än så, har ingen bra karta där jag är nu. Det är en vaktkur vid infarten, där man kan få enkel karta över området med skulpturerna någorlunda utmärkta. Egentligen är det fotoförbud, men vakterna hade överseende så länge man inte störde idrottarna. För området används fortfarande till sådant.

    Breker, ja. Han brukar nämnas i förbigående i konsthistoriska verk, som exempel på avarterna i Nazityskland. Och visst samarbetade han med regimen, var en av Hitlers uppburna favoritskulptörer. Men Breker förtjänar ett bättre öde rent konstnärligt. Hans mest devota beundrare brukar kalla honom ”1900-talets Michelangelo”, vilket är överdrivet. ”Skönhetens profet” är ett mer passande epitet.

  7. Pingback: Berlin igen (I) Stadsmiljö: Karl-Marx-Allee « Börjes konstblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s