Hej, glad advent, vad kom det för svenska romaner på 00-talet egentligen? Alltså, jag är medveten om att det kom rätt många, men vilka var bra? Jag är inbjuden att svara på en enkät om detta men mitt minne är alldeles blankt – år 2000 var jag pytteliten, då läste jag väl typ Monika Fagerholms Diva och Bruno K Öijers Giljotin om och om igen, och några diktsamlingar av Stig Larsson och Per Hagmans romaner gång på gång och inte så mycket mer, jo, en massa kurslitteratur förhoppningsvis, jag läste nog litteraturvetenskap (A? B? – jag har tappat kollen på vad jag gjorde när i mitt liv – ett tag kunde jag redogöra exakt för vad jag gjort varje termin efter att jag slutat gymnasiet, det kan jag definitivt inte längre) och så jobbade jag kanske i lunchserveringen på Norrköpings sjukhus, ja? Tog buss 113 mot Vilbergen varje morgon och bytte om till vita sjukhuskläder och tappade upp vatten i varmhållningsdiskar och öppnade jättekonservburkar med ättiksgurka och körde ärtsoppskladdiga tallrikar genom ett monster till diskmaskin och tänkte att den där överläkaren är rätt het.
Jag började skriva dagbok på Skunk 2003, det känns som ohyggligt länge sedan. Saker som upptog mina tankar då var exempelvis Sara Villius (som jag tänkte på med avund), Ebba von Sydow (som jag tänkte på med avund), Natalia Kazmierska (som jag tänkte på med avund), Karolina Ramqvist (som jag tänkte på med avund) och Michel Houellebecq, som jag tyckte var underbar eftersom han var lika cynisk och bitter som jag. Om Michel Houellebecq var en svensk författare skulle han ha en given plats på min lista över 2000-talets bästa romaner (eh, men Elementarpartiklarna kom kanske i slutet av 1990-talet förresten..? – jaha, 1998 – och Plattform (2001) skulle inte få vara med) – jag blir deprimerad av att läsa mina gamla dagböcker. Fast jag läste lite från typ 2006, det var mycket roligare. Jag var roligare då än jag är nu? Ja, det var jag nog. Men jag tänker å andra sidan smartare saker nu. Om jag får säga det själv.
En gång typ 2006, eller 2005 kanske, var jag och åt middag med chefen för ett bokförlag (det var businessmiddag alltså, ingen date) och han sa att han kunde tänka sig att ge ut min dagbok, och jag tänkte Oj, wow, hurra, fast sedan sa han att det kanske vore roligt att göra lite fräcka radbrytningar i den och kalla den ”poesi” och då tänkte jag Nej men vänta lite nu… och sedan blev det inget av nånting och det var väl kanske lika bra, även om det hade varit kul för mitt ego att ha typ varenda tanke jag tänkte under flera år i inbunden form. Sedan jag flyttade till den här bloggen har det jag skriver blivit mycket bloggigare, alltså så att varje inlägg handlar om det rubriken säger att det ska handla om, och inte bara en massa lösa tankar huller om buller, jag saknar det lite.
Jo, de bästa romanerna. Oj oj. Jag är så dålig på att svara på enkäter. Precis som jag är dålig på att ge folk boktips. Ibland undrar jag om jag ens är intresserad av litteratur – jag läste i senaste Vi Läser, där Martina Lowden intervjuar Kristina Lugn, och frågar henne om det händer att hon låter bli att göra något hon borde ha gjort för att läsa istället, till exempel stannar hemma från jobbet för att hon måste få veta hur det går i nästa kapitel, och Kristina Lugn svarar ”Ja, det har jag faktiskt gjort” – jag skulle aldrig stanna hemma från jobbet för att jag måste få veta hur det går i nästa kapitel. Det är kanske inte det yttersta beviset på intresse för litteraturen i och för sig. Jag äger alla böcker av Jerker Virdborg utom Försvinnarna, som jag typiskt nog tror är den jag skulle tycka bäst om, kanske borde jag snabbläsa den inför enkäten så att den kan vara med? Jag äger alla böcker av Per Hagman, nästan alla av Christine Falkenland och Carina Rydberg, borde någon av dessa vara med? Detta är författare jag gillar väldigt mycket. Men jag vet inte. Tre romaner ska man ange, de tre ALLRA BÄSTA under 00-talet. Snart är det tiotal! Det låter snyggt tycker jag, liksom kyligt, glänsande. Jag kommer att utkomma med min debutroman på tiotalet. Vad bra det låter.
Thereses dagbok 
Jag tycker väldigt mycket om The Crimson Petal and the White – Michel Faber (”Sugar – kvinnan som steg ut ur mörkret” är kanske inte den bästa svenska titel jag vet, men hur som helst). Det kanske inte är årtiondets bok iofs. Men jag vet inte vad årtiondets bok skulle vara heller.
Schweiziska Le Temps i Genève publicerade sin lista igår. Tio internationella och fem schweiziska böcker. Jag hade dock endast läst två av dem, och ingen svensk i listan.
Moa, det skulle vara svenska romaner tyvärr… eller tyvärr och tyvärr, det vore ju inte ett dugg lättare för mig om det fick vara utländska också, jag är så kass på att komma ihåg vad jag har läst.
Jacob, jag har också läst två. Fast Jonathan Littell, som är den ena, skulle aldrig få vara med på min lista. Houellebecq, som är den andra: nja. Eller, kanske i brist på annat. Men Elementarpartiklarna tycker jag mycket bättre om.
Över huvud taget tycker jag att det är jättesvårt med sådana här utvärderingar eftersom jag ofta tycker väldigt mycket om böcker som jag egentligen vet inte är så bra. För mig är det stor skillnad på ”Vilka böcker tyckte du bäst om under 00-talet?” och ”Vilka är 00-talets bästa böcker?”.
Min bedömning är nog också att Elementarpartiklarna är den mer betydande av dessa två.
Förresten tyckte jag att blogginlägget var ovanligt roligt skrivet, gillade stilen. Speciellt uppskattade jag kanske avsnittet om Sara Villius, Ebba von Sydow, Natalia Kazmierska, Karolina Ramqvist – och Michel Houellebecq.
Förmodligen för att jag, just år 2003, kämpade på med mina C-och D-uppsatser i franska om just Michel Houellebecq. De andra du nämner tänkte jag dock inte på, eftersom jag inte hade hört talas om dem än.
Vilken vånda det är att få ihop den där listan! Jag får nästan ångest när jag börjar väga den ena boken mot den andra: kan jag verkligen säga att just den är bättre än den? Och framförallt att just den är det bästa från ett helt decennium! Borde den spegla 00-talet? Eller min personliga smak? Ska man försöka vara originell, eller är det bara kokett?
Dessutom finns ju den skrämmande, och alltför troliga, möjligheten att jag faktiskt missat just decenniets bästa roman.
Trött och läser slarvigt, uppenbarligen. Men svenska, näe, då vet jag ännu mindre vilka som är årtiondets tre bästa.
Trodde att du hade haft skunkdagbok ännu längre, faktiskt. Även om 5 år såklart är länge. Känns som om jag har läst dig där sen 2001 minst.
Claes Carlssons ”Lång fin blond”, publicerad i februari 2000, bör inte glömmas i detta sammanhang. Annars: Niemis ”Populärmusik från Vittula”, Bengt Ohlssons ”Gregorius”, Hassen Khemiris ”Montecore”, Linderborgs ”Mig äger ingen” (kallas av nån anledning ‘roman’ på försättsbladet), Sven Olov Karlssons ”Italienaren” och ”Amerikahuset”.
Men ” Allt” då.
Vilket fint inlägg. Det är precis så svårt det är med topplistor. Man ska ju lista sitt liv och vikta de olika jag man haft de sista tio åren. Försökte göra en topp tjugo-lista med musik för det senaste decenniet igår tillsammans med en kompis. Det bästa för mig idag? Det bästa för mig då? Det bästa för alla? Mmm, svårt.
Angående böcker så gillade jag ”Den vidunderliga kärlekens historia” av Carl-Johan Vallgren otroligt mycket när den kom 2002.
Min mamma brukar tala sig varm för Carina Rydbergs bok ”Den som vässar vargars tänder”. En riktigt otäck bok av en mycket bra författare, tycker hon.
samma mamma tyckte även mycket om Åke Edwardsons bok ”Jukebox” för att Edwardson återskapar en tidsanda som hon själv tydligt minns och dessutom berättar en bra historia.
Ping: Det här är inte en skunkdagbok « Dr. And