last night on Västmannagatan

Goodbye house forever! Ikväll är sista kvällen hos min hyrestant och jag vet inte om jag borde gå ut och umgås med henne, men det gör jag ju aldrig annars så det känns skumt. Hon ser på Nobelfesten. Efter nyår bor jag förhoppningsvis någon annanstans i Stockholm. Min hyrestant ska ha familjerådgivning i mitt rum och jag ska bo i en närförort; ikväll var sista kvällen med min vardagliga promenad över Norrmalmstorg, vidare längs Hamngatan (besök på Zara och H&M), uppför Drottninggatan (besök på H&M och Zara samt ev. avstickare in på antikvariat August), uppför Tegnérgatan och förbi Tegnérlunden, längs Upplandsgatan (med stopp vid skyltfönstret till min älsklings-antikaffär, som jag alltid fotar och tänker att jag ska blogga men aldrig gör – så även ikväll, fullt med julpynt var det, så fint så fint), till vänster på en gata jag inte vet vad den heter och sen in på Västmannagatan, beundrande innerstadsmänniskors vackra julpynt och kristallkronor genom fönstren, en lätt känsla av melankoli som infinner sig, på ett ofta behagligt sätt – är den extra stark tar promenaden en extra tur förbi Vasaparken där jag betraktar barn som åker skridskor och äldre människor på promenad med sina hundar och glada människor på Wasahof som äter skaldjur.

Till lunch idag fick jag biff Rydberg på Bobergs matsal (högst upp på NK, mycket tjusigt), det var så gott. Efter jobbet fick jag vin och caesarsallad med god vän i hotellbar, mycket bra och mysigt. Sedan gick jag till den där debutbaren på Kulturhuset, men det gav mig ångest efter tio minuter så jag var tvungen att gå därifrån. Jag är så ointresserad av att höra någon läsa ett stycke ur sin roman. Seriöst. Jätteointresserad. Jag skulle vara ointresserad även om det var en utmärkt roman.

På mitt jobb idag inledde jag arbetet med ett bokprojekt som säkert kommer att göra någon arg, men eftersom jag uppenbarligen har en tjurigt masochistisk läggning (Hurt me, hurt me, but the pants stay on, som Samantha Fox uttryckte det i sitt kraftfulla ställningstagande för kulturkonservatismen) ser jag fram mot det. Sedan fick jag en tygkasse från Times Literary Supplement av min chef eftersom han är snäll och dessutom inte använder tygkassar. Senårets bästa accessoar utan tvekan! Jag är så glad över min tygkasse.

Utöver detta har jag inget att förtälja. Förlåt att jag bloggar dåligt, jag har varit så trött på kvällarna och dessutom inte varit arg på något som har stått i DN (men jag tror att jag kommer att vara det snart! Kanske på lördag). Imorgon ska jag försöka hinna förbi en antikaffär och kolla in gamla trearmade ljusstakar i trä med liksom allmogeaktiga bemålningar – det står i en Antik & Auktion som jag köpte att man inte får tända ljus i ljusstakar av trä, är det så? Jag menar, är det något man bör praktisera? Är det bokstavligen att leka med elden? För då kanske jag inte vill ha någon trearmad allmogeaktig träljusstake. Kan man inte trycka ner några små metallkoppar längs ner i ljushålen?

Jag önskar att jag kunde skriva lite om en bok jag har läst men jag har inte läst någon. Jag har börjat i Carl-Henning Wijkmarks Jägarna på Karinhall. Den verkar rätt bra. Den utspelar sig tydligen delvis omkring Olympiastadion i Berlin, som jag nu alltså har besökt. Direkt när jag kommer hem till Göteborg ska jag läsa R S Thomas. Jag längtar hem till min R S Thomas-bok! Han skriver så fint om en rödhake och det är ju lämpligt vid denna årstid. Dessutom skriver han När vi är fattiga / och medvetna om vårt bords otillräcklighet / är det till oss / den oväntade gästen kommer. Dessa rader tillhör mina favoritrader. De handlar inte om en rödhake alltså, de handlar om Jesus. Rödhaken handlar i och för sig också om Jesus. Det mesta handlar väl egentligen om Jesus. Utom det som handlar om den arga gammaltestamentliga Gud. Honom gillar jag egentligen bättre. Snart kanske jag ska blogga om Gud! Gud och Elsa Beskow. Och Victor & Rolfs nya parfym. Snart ska jag blogga jättemycket.

2 kommentarer

Filed under dagbok

2 responses to “last night on Västmannagatan

  1. älskar den butiken. Den är bra på alla sätt och mycket billig. Har köpt kläder, handdukar och ett fint serveringsfat i glas och krom. Konstigt att den inte är mer känd. Jag trodde att jag var den enda som brukade lyssna på sam fox moraliska sång, texten är verkligen briljant. Igår bläddrade jag i Jägarna på Carinhall, faktiskt i en hall. Borde nog kära den. Rejält med snusk har jag hört.

  2. ”Jägarna på Karinhall” är faktiskt mycket bra. Dialog, språk, person- och miljöskildringar, allt sitter där. Fiktivt naturligtvis, men man känner ändå igen karaktärerna. Till en liten del utspelar den sig i olympiabyn. Om man är feminist, i den vanliga bemärkelsen, eller söker efter en kvinnlig huvudperson att identifiera sig med, blir det kanske lite problem. Förutom några fruar till höga dignitärer som nämns i förbigående är, såvitt jag minns, alla kvinnor som förekommer prostituerade, som trivs utmärkt med sina jobb.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s