kära dagbok

Hej, glad boklördag! Jag är glad denna boklördag eftersom jag äntligen vågar tro på det faktum att jag kommer att bo i en egen lägenhet under mina Stockholmsvistelser 2010 – idag har jag fått nyckeln, jag har en nyckel! Då kan man börja tro att det är sant. Gud vad bra det blir. Dessutom myser jag över min lilla jul-en som jag har pysslat om med mossa (jag stod på Hemköp och höll i mosspåsar och kunde bara inte köpa den vita, jag såg hällarna i skogen hemma hos mina föräldrar framför mig: den där ljusa, glesa skogstypen där marken som ser ut som skärgådsklippor fast det är mitt i skogen, med tallar och berghällar fulla med lingonris och vit mossa, jag såg framför mig hur någon skövlat dessa hällar på mossa för att stympa och lägga i små påsar och sälja på Hemköp. Så det blev grön mossa, jag har av någon anledning fått för mig att den växer snabbare än den vita mossan. Grön mossa är också fint. Det ser käckt ut med små flugsvampar i. 2010 är den biologiska mångfaldens år sa de på radion nyss, var nu rädda om mossan.)

Kolla vilka fina skulpturer:

Jag vann dem på en auktion och var och hämtade upp dem på auktionsverket igår, de är jättetunga, av massiv metall båda två, och dessutom marmorsockel på den lilla damen. Det var fem stycken skulpturer sammanlagt i lådan jag ropade in, men dessa är mina favoriter. Jag trodde att jag skulle tycka sämst om katten, men den är faktiskt underbar: egyptiskt majestätisk, och mycket taktil: det går inte att gå förbi den utan att sträcka ut handen och klappa den över ryggen, som om den var en riktig katt. Jag är så glad över mina skulpturer! Jag vill ha skulpturer överallt. Jag kan verkligen rekommendera er att köpa en liten skulptur.

”Östermalm, Stockholm, Sverige 2009. Något märkligt händer med kroppen när man stiger upp från tunnelbanan här. Man blir medveten om hur man rör sig och hur man klär sig. /…/ Allt är mycket vackert här” står det i DN idag i den där artikeln om det litterära Stockholm, precis så är det. Jag jobbar mitt på Stureplan. Jag jobbar mycket hårt på att inte se ut som att mina kläder är så billiga som de faktiskt är. Det är i och för sig roligt. Lite knäckande bara om man har typ en dålig kläd- eller hårdag och går ut lite på lunchen och ser Sveriges vackraste människor (inklusive gräddan av de kända modebloggarna) paradera sina nyaste, dyraste kläder längs Biblioteksgatan.

Jag har tittat väldigt mycket på modebilder den senaste veckan. Jag tänkte ha en liten serie med mode vs. konst/lika-som-bär (så där som Hotspot brukar ha), i spåren av blogginlägget om skönheten/Johan Patricny/Jessica Kempe/reklambildsestetik. Först ut är ett foto av svenska Camilla Åkrans, för klädmärket Sisley:

Ja, det här är ju inte Camilla Åkrans alltså, utan en romersk kopia av en grekisk skulptur föreställande de tre gracerna. Och sedan de tre gracerna målade av Raphael.

Och detta är Camilla Åkrans version.

Att hitta bilder som liknar varandra är det roligaste jag vet i hela världen. Synd att det inte finns ett jobb där man gör det hela dagarna. Jag blir alldeles varm om kinderna och mitt hjärta börjar slå fortare när jag ser en bild som liknar en annan bild, och sedan måste jag googla och leta tills jag hittar den där andra blden och då känns det extremt tillfredsställande.

Okej, nu ska jag koka knäck. Hej, kyssar.