Månadsarkiv: december 2009

i all hast om poesin

Jag har aldrig känt mig mindre sugen på att öppna en samtida, svensk diktsamling än efter att ha läst den här artikeln i Aftonbladet: Hanna Nordenhök sammanfattar det poetiska 00-talet – eller, det poetiska 00-talet runt OEI-kretsen (på det där generaliserande sättet som man bara får skriva om poesin runt OEI-kretsen på om man skriver positivt? För annars hojtar alltid någon ”Nej, nu generaliserar du för mycket! Det är fråga om en grupp högst individuella poeter, man kan inte klumpa ihop dem så här! Som en följd av din generalisering underkänner jag härmed alla dina argument.”).

Jag tycker tyvärr (och med tyvärr menar jag verkligen tyvärr, för det gör mig deprimerad) att allt i artikeln samt allt som beskrivs i den hamnar någonstans mellan akut tristess och de gamla vanliga klyschorna – mest irriterande är nog påståendet att OEI-debatten skulle ha varit en konsekvens av den konceptuella poesins politiska potential (=”ett radikalt estetiskt attentat mot en romantisk konst- och litteratursyn”). Det är inte bara fel utan även en bisarr tanke: Var (förutom på den här bloggen – haha!) finns den där förhärskande romantiska konst- och litteratursynen egentligen? I sådant omfång att det krävs både attentat och revolution? Jag blir lite trött… jag blir lite trött bara på formuleringarna. I ärlighetens namn blir jag trött bara av rubriken. (Och ännu tröttare blir jag av att få veta att man idag i SvD kan läsa i princip samma artikel, fast av Jesper Olsson. Men SvD uppdaterar ju aldrig sin sajt.)

Koncept, fragment, ifrågasättande, destabilisering, kortslutning, sabotage, sönderdelning, överskridande, ett blottläggande av språkets normerande verklighetsskapande makt och ”Själv önskar jag mig ett 2010-tal rikt på revolutioner”, det är den svenska poesin idag, iallafall den som anses viktig – – – jag skrev någon gång att all livsvisdom man kan önska sig står att finna i Pet Shop Boys låttexter, det är ett yttrande jag inte är beredd att dö för men Neil Tennant formulerade det väl; ”Change the dedication / from revolution to revelation”, DET är något att hoppas på inför 10-talet…



Mysig julbild nummer tre (börjar bli lite stressigt att bli av med dem nu).

6 kommentarer

Under litteratur, media, poesi

kära dagbok II

Åh vad jag tycker att den här bilden ser mysig ut!

 

Okej, det viktigaste först: Jag har köpt en leopardmönstrad klänning. Fast med vit botten. Snöleopard! Jag tror inte att jag passar i den. Jag vill så gärna ha ett leopardplagg, men inget har hittills känts rätt (vilket jag kanske borde ta som ett tecken på att leopard inte är för mig, men jag tänker envisas ett tag till). Jag har provat några leopardpälsar men jag känner mig bara som om jag har försökt klä ut mig till ett gosedjur.

Jag har tänkt så mycket på konst de senaste dagarna, på allt jag måste blogga om: Varför konstkritiken är så ideologisk (jag tänkte fråga mig detta alltså, inte komma med ett slutgiltigt svar, och jag tänkte ta avstamp i den här recensionen), varför Lars Vilks har fel om allt och Ulf Linde har rätt, om Per Kirkebys Handbok och om konstens historieskrivning, om Kurt Schwitters, om min nya favoritkonstnär Louis Janmot och om utställningen Odödliga verk på Vasa konsthall i Göteborg, som jag igår såg för tredje gången – jag har inte hunnit skriva om den heller, så nu beordrar jag alla som befinner sig i Göteborg innan 31 januari att masa sig dit och kolla för det vore dumt av er att missa den. Där kan man se samtida, figurativt måleri av två olika skolor, och som bonus en rätt skabbig Zorn, föreställande en man i en imponerande leopardpäls, som jag gärna skulle lägga vantarna på – pälsen, that is, inte målningen, men för all del målningen också, oh I wouldn’t say no…

Tidigt på onsdag morgon åker jag ut i skärgården för att fira jul, just nu försöker jag bestämma mig för vad jag ska packa ner för julläsning. Jag blir alltid, ALLTID sugen på att läsa D H Lawrence och Swinburne när jag hälsar på mina föräldrar (inga freudianska analyser av detta är ni snälla), så jag packar väl ner dem, men det är liksom blädderläsning, inget som sysselsätter mig längre stunder. Axel Munthes Boken om San Michele vore kanske bra att läsa ut. Jag funderar på att köpa med mig Drömfakulteten eftersom jag inte har läst denna roman som alltså nyss utsågs till årtiondets bästa, det skulle ju åtminstone fylla en lucka i min allmänbildning. Ja, jag har ju en bok att jobbläsa också kom jag på nu, det här löser sig nog…

Jaha, jag har inget angeläget att säga direkt, jag ville mest uppdatera lite. Hej, kyss.

Louis Janmot, självporträtt, 1832. Lite Patrick Wolf-typen, eller hur?

2 kommentarer

Under dagbok

kära dagbok

Hej, glad boklördag! Jag är glad denna boklördag eftersom jag äntligen vågar tro på det faktum att jag kommer att bo i en egen lägenhet under mina Stockholmsvistelser 2010 – idag har jag fått nyckeln, jag har en nyckel! Då kan man börja tro att det är sant. Gud vad bra det blir. Dessutom myser jag över min lilla jul-en som jag har pysslat om med mossa (jag stod på Hemköp och höll i mosspåsar och kunde bara inte köpa den vita, jag såg hällarna i skogen hemma hos mina föräldrar framför mig: den där ljusa, glesa skogstypen där marken som ser ut som skärgådsklippor fast det är mitt i skogen, med tallar och berghällar fulla med lingonris och vit mossa, jag såg framför mig hur någon skövlat dessa hällar på mossa för att stympa och lägga i små påsar och sälja på Hemköp. Så det blev grön mossa, jag har av någon anledning fått för mig att den växer snabbare än den vita mossan. Grön mossa är också fint. Det ser käckt ut med små flugsvampar i. 2010 är den biologiska mångfaldens år sa de på radion nyss, var nu rädda om mossan.)

Kolla vilka fina skulpturer:

Jag vann dem på en auktion och var och hämtade upp dem på auktionsverket igår, de är jättetunga, av massiv metall båda två, och dessutom marmorsockel på den lilla damen. Det var fem stycken skulpturer sammanlagt i lådan jag ropade in, men dessa är mina favoriter. Jag trodde att jag skulle tycka sämst om katten, men den är faktiskt underbar: egyptiskt majestätisk, och mycket taktil: det går inte att gå förbi den utan att sträcka ut handen och klappa den över ryggen, som om den var en riktig katt. Jag är så glad över mina skulpturer! Jag vill ha skulpturer överallt. Jag kan verkligen rekommendera er att köpa en liten skulptur.

”Östermalm, Stockholm, Sverige 2009. Något märkligt händer med kroppen när man stiger upp från tunnelbanan här. Man blir medveten om hur man rör sig och hur man klär sig. /…/ Allt är mycket vackert här” står det i DN idag i den där artikeln om det litterära Stockholm, precis så är det. Jag jobbar mitt på Stureplan. Jag jobbar mycket hårt på att inte se ut som att mina kläder är så billiga som de faktiskt är. Det är i och för sig roligt. Lite knäckande bara om man har typ en dålig kläd- eller hårdag och går ut lite på lunchen och ser Sveriges vackraste människor (inklusive gräddan av de kända modebloggarna) paradera sina nyaste, dyraste kläder längs Biblioteksgatan.

Jag har tittat väldigt mycket på modebilder den senaste veckan. Jag tänkte ha en liten serie med mode vs. konst/lika-som-bär (så där som Hotspot brukar ha), i spåren av blogginlägget om skönheten/Johan Patricny/Jessica Kempe/reklambildsestetik. Först ut är ett foto av svenska Camilla Åkrans, för klädmärket Sisley:

Ja, det här är ju inte Camilla Åkrans alltså, utan en romersk kopia av en grekisk skulptur föreställande de tre gracerna. Och sedan de tre gracerna målade av Raphael.

Och detta är Camilla Åkrans version.

Att hitta bilder som liknar varandra är det roligaste jag vet i hela världen. Synd att det inte finns ett jobb där man gör det hela dagarna. Jag blir alldeles varm om kinderna och mitt hjärta börjar slå fortare när jag ser en bild som liknar en annan bild, och sedan måste jag googla och leta tills jag hittar den där andra blden och då känns det extremt tillfredsställande.

Okej, nu ska jag koka knäck. Hej, kyssar.

1 kommentar

Under dagbok, konst, mode

2009: Årets mest felanvända ord

Jaha hörrni, nu börjar jag utvärdera 2009 lite. Jag hade tänkt skriva en jättelång lista med en massa årets nånting och årets nånting annat, men jag insåg snart att den skulle bli oändlig och att ingen skulle orka läsa den. Så jag börjar med lite hemtrevligt gnäll: jag har under stora delar av 2009 gång på gång blivit förvånad av det slappa och ihåliga användandet av ordet klassiker i litteratursammanhang.

Oftast används det som en synonym till antingen populär eller välkänd, i mer sällsynta fall som synonym till  gammal. Men att en bok är gammal innebär ju tyvärr inte per automatik att den har några kvaliteter över huvud taget, och varken populär eller välkänd säger någonting om verkets förmåga att överleva en större tidsrymd, vilket är vad som utmärker en klassiker.

En modern klassiker är alltså något av en oxymoron. Möjligtvis kan man tänka sig blivande klassiker, men då är det ju fråga om rena spekulationer. Angelägnare än detta tjat om klassiker hit och klassiker dit vore att tala om bra böcker. Men det är det ju inte så inne att göra.




* * *

 






Kolla vilka fina klassiker! Det är klotband, ett ord vars innebörd jag i och för sig känt till men inte till fullo förstått förrän alldeles nyss: det kommer givetvis av cloth-bound. Klotband är alltså när det är tyg på pärmarna, så där som det ofta är under skyddsomslaget, vilket är lite rubbat eftersom det är så himla fint med tyg på böcker att man inte borde dölja det bakom nåt fult glättigt omslag. Klotband är framtiden! Kom ihåg var ni läste det först. Dessa fina böcker kommer från White’s Books. Skattkammarön är min favorit bland dem, jag älskar den japanska looken på den. (Men Skattkammarön är faktiskt en riktigt tråkig bok! Vore jag det där förlaget skulle jag ha gett ut Jules Verne istället.)

11 kommentarer

Under dagbok

tipsardagen

Hej, nu följer ett inlägg i public service-anda: Jag tipsar om tre julklappar idag i Expressen, men några stycken ner i detta inlägg följer lite fler tips. Enbart böcker dock, eftersom det var så praktiskt att göra ett collage av enbart fyrkantiga saker. Jag läste i en av mina danska modetidningar, de hade gjort såna där julklappstips för olika typer av tjejer: Det är alltid nån sån där rädda världen/hippe-typ som tydligen alltid önskar sig en tekanna, yogakläder och en mysig filt, och så ”fashionistan”, som alltid får de dyraste och finaste klapparna (antagligen är det tänkt att tidskriftens läsare ska identifiera sig med henne).

I en av tidskrifterna hade de även ”kulturtypen”, hon föreslogs få några anteckningsböcker, en ful ljusstake och en tygkasse (i och för sig från Yves Saint Laurent, men min TLS-tygkasse är otroligt mycket snyggare!) – det var ju inte så roligt. Jag vill bara meddela att kulturtyper även önskar sig kashmirtröjor, badgrejer som luktar creme brulée, Marc Jacobs-väskor, uppstoppade påfåglar, Agent Provocateur-underkläder och ett fint litet vintage-armbandsur från Cartier, tack så mycket… Annars är följande böcker alltså bra tips – ja, inte till mig, för jag har dem ju redan. Men till nån ni känner. Det behöver inte ens vara en kulturtyp.

 

I nån slags ordning:
Johan Lundberg och Christopher Rådlund: Figurationer. Givetvis ett måste för att kunna hävda att man upplevt 2009 till fullo, därtill mycket intressant om det samtida figurativa måleriet, med väldigt fina bilder.
Joachim Nagel: Femme Fatale – Faszinierende Frauen. Underbar bok om femme fatale-motivet i konsten. Många fina Salome-bilder! Och alla andra slags mansslukerskor man kan önska sig.
Michel Pastoureau: Black – The History of a Color. Färgen svarts kulturhistoria. Helt sjukt intressant! Gud vad man lär sig mycket. Och fina bilder här också.
Eric Karpeles: Paintings in Proust. Ja, ni hör ju vad det är fråga om. Vilken underbar idé! Ännu fler fina bilder.
Einar Askestad: Kvinnohistorier. Knivskarpa och ganska obehagliga noveller. Perfekt jullovsläsning.
Elin Boardy: Allt som återstår. Utmärkt och rörande debutroman som borde ha fått mer uppmärksamhet.
Ola Klippvik: Vikbodagbok. Fin och eftertänksam dagbok från ett år i min hembygd.
Johan Kling: Människor helt utan betydelse. Jag köpte den och läste ut den igår. Den var ju jättebra, varför har ni inte sagt det tidigare? -Det har vi ju! -Ja, okej, det har ni. Förlåt att jag inte lyssnar.
Gunnar Larsson: Nyskapande måleri. Helt sjukt att en så bra bok som denna inte uppmärksammas mer. Väldigt fint skrivet om måleri. Inte om konst alltså, utan måleri.
Jerker Virdborg: Kall feber. En riktig sträckläsningsbok.
Per Landin: Dietrich Eckharts onda öga. Fascinerande både på individnivå och i ett jättestort, historiskt perspektiv. Och väldigt bra skrivet.
Olof Rudbeck: Blomboken. Jättestort jättevackert planschverk med bilder ur Olof Rudbecks flora.
Stina Aronson: Tolv hav. Bästa svenska diktsamlingen.
Marcel Proust/Stéphane Heuet: På spaning efter den tid som flytt. Den tecknade versionen. Jättefin läsupplevelse faktiskt, gud vilken bra grej att få i julklapp.

Snart ska jag blogga en massa om året som gått. Men nu ska jag äta pizza. Kyssar.

11 kommentarer

Under dagbok