kära dagbok IV

Kära dagbok, idag har jag jobbat och det var toppen. Det stod två flaskor vin på mitt skrivbord som jag hade fått i julklapp och nu dricker jag den ena – ja inte hela flaskan, förhoppningsvis, det känns otroligt trevligt att ha en egen bostad att dricka vin i. Jag har köpt en liten ljusslinga på rea på Indiska, den har lila tyg runt varje lampa och när den är tänd ser den ut som en rad lysande krokusar, och jag har köpt pärlhyacint och vanlig hyacint och små ljuslyktor och vaniljdoftljus och satt upp några vykort på väggen så nu trivs jag – just blommor och ljus är viktig för mig, helst vill jag ordna som ett litet altare (jag har gjort ett på fönsterbrädan nu) fast jag inte utövar någon religion, det får mig att känna mig trygg. Blommor och ljus är viktigt för min mamma också, det är väl därifrån jag har det. När pärlhyacinten slår ut kommer det att se ut som vår här. Jo, om man känner för att utveckla hyfsat dyra vanor (fast inte FÖR dyra) när det gäller doftljus, vart vänder man sig då? På Åhléns var inte utbudet särskilt imponerande. Man går till NK eller? Jag har enkel smak och föredrar söta snälla dofter.

Alla var hysteriska över kylan idag, men det var väl inte så kallt? Jag hade på mig min nya gigantiska ullkofta så jag märkte den kanske inte. Det är rätt kallt i den här lägenheten dock, men det är det kanske i alla lägenheter. Det finns väldigt mycket böcker här. De är alltså inte mina, jag delar bara bostad med dem. De skulle kunna hålla mig sysselsatt länge. Dessutom är de sympatiskt sorterade (fack- och skönlitteratur var för sig, skönlitteratur indelad i prosa och poesi, svenskt och utländskt, och sedan ungefär samma sortering som jag har, intuitiv men logisk: Kris-gänget för sig, Malmöligan för sig…). Jag borde läsa några böcker av Karin Johannisson, Peter Fröberg Idlings Pol Pots leende, en massa Bertil Malmberg, Steve Sem-Sandberg, Juli Zehs Örn och ängel, Houellebecqs Refug (VARFÖR heter den Refug på svenska? När den har en så otroligt vacker originaltitel?) Jenny Erpenbeck, Torsten Jonsson, Clarice Lispector, lite Nietzsche kanske.

Jag hade min leopardhalsduk till jobbet idag och fick två komplimanger. På omslaget till senaste Harper’s Bazaar har Scarlett Johansson på sig en leopardjacka… eller skjorta eller vad det är. Jag skulle vilja vara chefredaktör för Harper’s Bazaar. Är det orimligt? Ja, det är nog tyvärr orimligt. Jag skulle älska att få diktera vad som är inne och vad som är ute. Kommer ni ihåg de där post-it-lapp-liknande fyrkanterna på sista sidan av Bibel under rubriken ”Inte ens det här gäller”? ”Lavendelblått”, ”Veronique Branquinho” (det stod för mycket om mode från Antwerpen i Bibel… och mode av Ann-Sofie Back och mode med apor på).

I Harper’s Bazaar har de en lista med tjugo punkter över sånt som är inne: Viggo Mortensen, Mongoliet, att visa underkläderna, ett visst bageri i London som tydligen gör tårtor med fikon på, filmer där människor rider på lamor och bär poncho, taxklack (det är tydligen Michelle Obamas fel), systrarna Brontë, handskrivna brev (står det på två ställen i tidningen dessutom, så det är uppenbarligen VÄLDIGT inne – den notisen illustreras med små bläckflaskor från Winsor & Newton, jag älskar dem! En gång hade jag den äppelgröna – med ett grönt äpple på – och den som heter vermilion, scharlakansröd, illustrerat med en man i röd uniform, en soldat från amerikanska inbördeskriget brukade jag tänka fast det säkert är fel, vermilion är ett så vackert ord) samt ”Natural ephemera” – jag vet inte ens vad ”ephemera” betyder (det är släkt med ”efemär”? Det gör inte saken begripligare), men det verkar innebära grejer som har med naturen att göra.

”Taxidermy is so last year” inleds texten, det var det värsta! Jag visste inte ens att uppstoppade djur hade varit inne, för mig är taxidermi något som står över flyktiga trender – som en litterär klassiker, tänkte jag skriva, innan jag kom på att jag faktiskt kan ha skrivit ”Det är inne med klassiker!” i en artikel som nu tack och lov sjunkit in i dagstidningens förlåtande glömska. Ja, nu är det fossiler, snäckor, insektssamlingar och botaniska bilder som är inne – gärna för mig. Vad är nästa naturvetenskapliga innegrej? Hajtand? (Nej, hajtand var nyss inne, i halsbandsform.) Glasburk med grisfoster i grumlig gul vätska? (Nej? För äckligt?) Liten sten från yttre rymden? Fick jag bestämma skulle jag säga lökväxter, turkoser och fågelbilder. Tänk om jag fick bestämma!

Jag hittade, som alltid när jag jobbar, en massa fina bilder idag. Här är några:




Jag lärde mig lite om the Nuremberg Chronicles, (lat. Liber Chronicarium – inga svenska träffar på ”Nurnbergkrönikan” dock, vad heter den på svenska..?) som är kanske den första historieboken, tillika en av de första tryckta böckerna. Det varkar vara underbara bilder i den! Här ovanför syns femte dagen av skapelsen, när Gud skapar fåglar och fiskar. Fåglarna i trädet är så fina. Och påfågeln! Den ser så gullig ut.




Detta är en målning av den utomordentlige amerikanske konstnären Kenyan Cox. Mannen på bilden är skulptören Augustus Saint-Gaudens. Bra målning. Dessutom skapelse-tema även här. Det saknas en bild för att illustrera en bevarande kraft, annars hade denna trio bilder blivit lite hinduistisk (nu blev hela detta blogginlägg dessutom lite religiöst, märker ni? Så går det kanske när man bygger ett altare på fönsterbrädan), för den sista bilden illustrerar förstörelsen:




Det är Frauenkirche i Dresden, efter att den blivit bombad. Sorglig och otäck bild, men ändå vacker, tycker jag eftersom jag uppenbarligen besitter förmågan att hålla två (kanske tre till och med!) känslor i kroppen samtidigt. Dessutom påminner bilden mig om den utmärkta filmen Två kvinnor, med två av mina favorit-filmstjärnor någonsin: Sophia Loren (åh herregud vad hon är vacker i den filmen) och Jean-Paul Belmondo. Den rekommenderar jag!

Annonser

13 kommentarer

Filed under dagbok

13 responses to “kära dagbok IV

  1. David

    Apropå egen bostad: i en intervju med John Shakespeare berättade Philip Larkin 1956 att ”… his main ambition now was to have ‘my two private symbols of luxury: my own lavatory and a daily copy of The Times’.” Ett par månader senare skrev han: ”You will be amused to hear that I have moved into a proper flat, and consequently one of my symbols of luxury is well within my grasp. I suppose I shall have to see about ordering the other soon.” Hädanefter lever du lyxliv!

  2. Det är ”Schedel’s världskrönika” på svenska, kanske?

    Det där med döda djur, jag vet inte jag… Jag tänker på min mor som en gång köpte en torkad sköldpadda att ha som prydnad. En annan gång köpte hon en kohud. Hon tyckte att det skulle göra sig fint hemma. Men hon pallade inte ha dem framme. Hon tänkte mest på att sköldpaddan var död och hade stirrande ögon (ögonhålor var det kanske) och på att kon var död och väldigt platt. Nu är hon i och för sig vegeterian (vilket gör att man blir lite konfunderad — varför trodde hon att hon skulle vilja ha döda djur som inredning?).

    Avbildade djur är däremot trevligt. Och fukspälsar. Samt riktiga levande djur.

  3. Jacob C

    Innehålsrikt blogginlägg. Drar mig (utan att det egentligen har med vad du skriver att göra) till minnes den ovanligt märkliga ungerska filmen Taxidermia.

  4. Vilken vacker bild, den nedersta! Jag har för mig att du skrev om en bok med vackra tyska byggnader för ett år sedan eller så. Minns dock ej om det var ruiner eller innan bombningarna.

  5. Sara

    Lyxiga doftljus kan du köpa på Accessora på Fleminggatan 107 (www.accessora.se). Fast NK har säkert också massa bra, jag är personligen lite rädd för NK bara.

  6. Jag tycker också att Frauenkirche-bilden är både fruktansvärd och vacker, fast kanske mest fruktansvärd ändå…. Eller, det är väl detta att tragiken har sin egen skönhet som alltid kommer och frestar oss dödliga varelser. Om man har fallenhet för att se (och drabbas av) skönhet kommer man aldrig undan, är det inte så? Man urskiljer det sköna i sådant som samtidigt kan vara fruktansvärt.

    On a happier note: Denna kyrka i Dresden är återuppbyggd och återinvigdes så sent som för några år sedan…

    Nu ska jag återgå till att damma mina uppstoppade djur (två fåglar och en herrans massa fjärilar, fast de räknas kanske inte som uppstoppade? Rimligen borde man väl använda en annan metod för dem.) Håller med om att detta inte kan vara något annat än tidlöst tjusigt, trend, bah!

  7. Jacob C

    Ja, som en hyllning till… inte bara bevarandets, utan återbyggandets krafter:

  8. Men gud, nu får jag ju skämmas ihjäl; jag skrev ”Schedel’s världskrönika” — en totalt omedveten anglifiering — det måste givetvis vara ”Schedels …” på svenska. Det fattar ju alla, men det är det som gör det hela så pinsamt…

    Usch på mig ;)

  9. Lee Fiora

    Fina bilder.

    Förresten: hon i din header, vad sysslar hon med egentligen? Sätter i en kontaktlins?

  10. Therese

    Tack för att ni skriver de bästa kommentarerna!

    Lee Fiona: Bra förslag! Jag skrev så här för ett år sedan, när jag hade den här bilden som header senast:
    ”Jag tänkte först att bilden föreställer Penelope som sitter och spejar efter Odysseus, men hon spanar ju inåt land, mot den lilla byn dit hon går för att köpa bröd och vin och getost – nej, dit hon skickar någon för att köpa bröd och vin och getost – – – nu tänker jag att hon sitter där och symboliserar vårens ankomst, det blommande trädet, och så tänker jag återigen på D H Lawrence, eftersom D H Lawrence är min enda referenspunkt, han har skrivit så fint om blommande mandelträd, men jag vet inte hur mandelträd ser ut när de blommar. Okej, nu googlar jag. Jo, de ser ut att kunna vara rosa – både vita och rosa iofs, men definitivt rosa.

    Kanske sitter hon och och spanar efter en friare? Kanske är det Penelope, som borde titta åt andra hållet egentligen, men som tycker att det är rätt skönt att Odysseus är borta och väntar roligare besök från land. Odysseus kanske nyss har åkt och hon tycker att det är rätt kul att vara själv på verandan. Fast snart kommer hon att ändra sig, när hon inser att det dröjer evigheter innan han kommer tillbaka… ah ja, så tror jag att det är. Eller så kollar hon efter regnmoln som snart kommer att rulla in över bergsryggen där byn ligger, för om det blir regn måste hon släpa in sin vävstol och det är jättejobbigt, och nu har hon ju dessutom precis skickat iväg personen som sköter hennes hushållsnära tjänster till den lilla byn för att köpa bröd och vin och getost. Ni tror att det där är en idyllisk bild, men det är det inte alls. Men fin är den.”

  11. edina

    Hej T. Små billiga doftljus i massa olika dofter hittar du bla på Indigo vid Järntorget/Linnéstan i Göteborg. Vill du ha lyxiga fina randiga (från märket Sia) så finns de tex på Salt i Haga eller på Iems i Göteborg, men varning – det turkosrandiga luktar för mycket, jag blev helt kvävd i min lägenhet.

  12. Agneta

    På svenska heter Liber chronicarum Nürnbergkrönikan, med tyskt ü. Det finns några träffar på Google.

  13. Lars

    Bilden kan inte föreställa Frauenkirche, för den blev helt bombad 1945 och återstod gjorde endast en hög med grus och sten. Dessa har i sen tid fogats samman och kyrkan är nu helt återställd/rekonstruerad.
    Bilden är väldigt intressant och frågan är vilken kyrka den visar. Det kan inte vara någon av kyrkorna i Dresden, för där förtärdes allt trä av brandbomberna. Det ser ut som om rummet kunde återställas, för allt verkar finnas kvar och viktigast av allt – altarskåpet verkar vara helt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s