På Pressbyrån stod Bon och The Gentlewoman bredvid varandra och såg likadana ut. Fast Gentlewoman är ännu sämre, jag ville inte läsa ett ord i den. Jag visade den för min syster och hon ropade ”Jag får spykänslor!” och sedan visade hon mig allt som hon tyckte var fel med formgivningen: det mesta härstammade ur en traumatisk tidskriftskurs som hon hade tvingats delta i på Konstfack där det enda handledarna sa var ”Titta lite mer på Fantastic Man!”.
Ibland tror jag att jag aldrig kommer att tycka att en tidskrift av den här typen är riktigt bra igen, och sedan tänker jag att jag får väl starta den själv då, och sedan tänker jag att vem ska skriva i den i såna fall? och så kommer jag inte på ett enda namn jag känner mig riktigt entusiastisk över (utöver mig själv).
Fast jag tycker att den här rosa färgen är fin, balett-rosa, det har jag alltid tyckt, och nu har jag ju köpt Acnes nya hemsida-färgade mockaballerinaskor på Cos och kan faktiskt inte tänka mig vad som rimligtvis skulle kunna vara mera Gentlewoman än det, men jag hatade alltså tidskriften ändå, jag kan liksom inte ens recensera den för jag har inte läst ett ord för det fanns inte ett ord jag ville läsa. Worst spent money ever (eller, efter min Boys-ep, tusen flaskor opakt nagellack – jag lär mig aldrig att jag alltid tycker att det känns som Tip-ex – och förpackningen med Ballerina kladdkaka iallafall – Boys-ep:n var typ fem år sedan nu alltså, men jag har inte kommit över den än: jag var vansinnigt fattig när jag köpte den och jag har aldrig någonsin ägt något så fullständigt oanvändbart. Den dag jag får diktera vad som är hippt lovar jag att uteslutande hålla mig till högkvalitativa grejer. -Therese, du måste ju inse att du är för gammal för att någonsin få diktera vad som är hippt. -Jo men alltså, det gör jag ju… men jag tycker om att skriva det ändå).
Jag har ägnat den senaste tiden åt att uppdatera den utmärkta tidskriften Axess hemsida, vara lite berusad samt gå på trädgårdsmässa:
Det var jättetrevligt, det luktade växthus och blommade tusen miljoner vackra blommor (liljekonvaljerna var bäst). Man borde gå på fler mässor, jag är aldrig på någon annan mässa än bokmässan och det var så skönt att inte känna typ hälften av människorna i mässlokalen och dessutom inte vara bakfull. Jag kanske ska åka till Almedalen i sommar! På tal om läskiga ställen där man är bakfull. Jag har aldrig varit i Almedalen alltså, man jag kan ju räkna ut hur läskigt det är. Men jag vill jättegärna vara lite i Visby, jag var där några gånger när jag var liten och jag minns det som helt bedövande vackert.
Jag åker tåg nu. Jag köpte Harper’s Bazaar och den var också dålig. Det är samma Stella McCartney-jeanskjol och Chloé-jeansskjorta utan bröstfickor i varenda modetidning och ingen av dem är egentligen snygga. Men den här bilden var fin:
Äntligen en outfit jag kan tänka mig.
Problemet med den där BVLGARI-bilden är, om man nu vill gnälla så här på måndagsmorgonen, att den är så fruktansvärt dåligt Photoshoppad. Moores torso leder tankarna till Cuasimodo om man tittar på axelns förhållande till högerarmen. Att hon sedan verkar ha abnormt långa lår (antagligen också flyttade för kompositionens skull) bidrar till en helt förvriden anatomi. Gör om, gör rätt!
Det ska givetvis vara ”ryggens förhållande till högerarmen”.
På tal om mässor: gå lite mer på samlar- och kuriosamässor. Där träffar man sällan folk man känner men i stället människor med genuint intresse för någon viktig kulturyttring: porslin, öletiketter, glacéhandskar, gamla tidskriftsårgångar – you name it.
Verklighetens folk, för att tala med Göran Hägglund. Kulturmaterialister.
Jag ska banne mig gå i exil tills jeansskjortorna och jeansvästarna åter har förpassats till modets mörkaste skamvrå. Det är som att hela modebranschen drabbats av en fullständig mental härdsmälta. Och Visby ska du ju givetvis åka till, men helst i maj eller september. Juli är en förlorad månad i rosornas och ruinernas stad. En osmaklig blandning av Västerlånggatan och Stureplan. Så var snäll och döm inte ön för hårt efter besöket i Almedalen.
Man brukar säga ” Same, same but different”. Idag tycker jag att ”Different, different but same shit” fungerar bättre. Alla ser/läser samma saker på nätet och försöker använda det på sitt sätt, istället för att skapa något eget. När inte fantasin och kreativiteten finns där blir det mest patetiskt. Författaren Ola Larsmo har skrivit en bra artikel om detta, i DN tror jag.
Smartaste produkt på Trädgårdsmässan, Bärbältet (barbalte.se)
Tobias, ja, det är en märklig bild, liksom en massa kroppsdelar som är ihopfogade på besynnerliga sätt. Men ändå: naken så när som på juveler, dyr handväska och två vita papegojor är en bra look.
Tidenstecken, ja, antikmässa borde jag gå på typ hela tiden, jag missar det alltid bara. Jag var på en liten i Göteborg en gång och stod och rotade runt bland gamla bijouterier i evigheter, det var underbart.
Peter, fast jag har en jeansskjorta som jag är fin i! Kanske är grejen mest att jag är fin i ljusblått i och för sig. Och när jag tänker på Almedalen föreställer jag mig att jag gör mycket sporadiska besök i själva Almedalen och tillbringar resten av tiden med vinden i håret på en strand. Fast jag föreställer mig att jag är ensam på stranden, det kanske är svårt i juli.
Therese, jag vill inte vara någon glädjedödare, men personligen undviker jag Gotland från midsommar till andra veckan i augusti (Medeltidsveckan). Då är ön rätt förfärlig, faktiskt. Men lika underbar är den resten av året. Så jag säger, åk dit och ta det för det turistjippo det är. Återvänd sedan någon gång när lugnet åter lägrat sig – då kommer du garanterat vara ensam på stränderna.
Âh, Almedalen. Vi spenderade en knapp vecka mellan Gotland och Fârö i somras (första halvan av augusti) och Almedalens hotell är en höjdare – du lägger resten av Visby bakom dig och njuter av horisonten. Och kvinnan som har det är förtjusande. Kanske var det bara tur – eller sâ beror det pâ vilka platser du uppsöker (och när pâ dygnet) – men vi (mkt lättstörda) stördes ingenstans av för mycket folk, men kom däremot fram till att Gotland är otroligt vackert. Väl värt inte bara ett besök men flera. Flera.
Therese Bohman i trädgården – finns det inga regler mot sådant?
Ping: alle de nye tendenser, du skal kende til « Thereses dagbok