post festum


Hej, glad söndag. På bilden syns Madonna som har handlat lite grönsaker med en italiensk pojke, vilket inte är den sämsta av sysselsättningar – det är en bild från höstens Dolce & Gabbana-reklam, som jag fortfarande tycker är underbar (se en tidigare bild här). Igår gifte sig Victoria och Daniel, och förutom att jag stör mig rätt mycket på de stråk av ytterst dålig smak som letade sig in i det hela (alltså aldrig i livet att jag skulle låta Björn Skifs och Agnes Carlsson sjunga en Disneyballad på mitt bröllop! Aldrig! Så oerhört ovärdigt! Jag blir arg bara jag tänker på det) så var det fint tycker jag, och jätteroligt att följa på tv och jag kände starkt att jag nog också skulle vilja gifta mig kungligt. Jag är väldigt fascinerad av bilderna från Storkyrkan: de ser så himla otidsenliga ut, som att de redan är gamla liksom, som att de visar en historisk händelse som ägde rum för länge sedan och inte igår. Detta tycker jag är underbart.


– Daniel, when I first saw you, I knew that you had a fire in your heart.

Det var så roligt att se alla gästerna också, jag tycker att drottning Rania av Jordanien är snyggast av alla, men jag gillar både Danmarks och Norges kungahus också, och Silvia var fin, visst var hon? Jag skulle också vilja ha rosa ädeltopaser från Sankt Petersburg. Jag fick en massa besök på den här bloggen igår från människor som hade googlat ”kungabröllop” och kommit till det här gamla inlägget där jag framförde mina önskningar om ett storslaget bröllop, och det blev det ju, jag är nöjd och belåten.

Det var en rätt trevlig artikel i DN igår om författare och hotell, jag fick lust att åka på semester. Jag ska inte åka på någon semester alls inom överskådlig framtid och det känns tråkigt eftersom jag allt oftare har börjat tänka att jag är satt på denna jord för att 1. skriva och 2. ta en drink någonstans vid Medelhavet, men nu verkar jag få nöja mig med nummer ett, vilket för all del är okej: jag ska idag göra färdigt de näst sista bestyren med min roman, typ fixa baksidestext och skriva en presentation av mig själv (jag tänkte hålla det kort, typ: Therese Bohman är född 1978 och uppvuxen i Kolmården. Hon bor nu i Stockholm där hon jobbar som redaktör och kulturskribent. Den drunknade är hennes debutroman), ingen dålig sysselsättning, men den hade ju varit trevligare vid Medelhavet. Fast det kan man ju i och för sig säga om allt.

12 kommentarer

Filed under dagbok

12 responses to “post festum

  1. Jag tyckte också att bröllopet var fint i går, tittade på det en stund både på stan och på tv och ångrade mina tidigare republikanska böjelser. Vad trist det skulle vara om vi tog bort allt festligt och gjorde allting demokratiskt och korrekt, eller hur? Riktigt grått. Kom gärna till Medelhavet någon gång och hälsa på. Jag skall servera dig ett immigt glas med iskall prosecco.

  2. Det är orimligt att inbilla sig att Victoria skulle citera Bat for Lashes – men kul. Varför ville de inte ha henne som artist i stället? Det skulle väl kosta hälften eller en sjättedel av vad Robin W. skulle ha kostat (hon vill alltså ha Robin W. till sitt bröllop …) Hon har musiksmak som antingen en elvaåring eller en sjuttioettåring … Men jag tyckte nog också att det var en sådan känsla – jag såg nog bara fem minuter – att det här händer inte nu, det här har redan hänt … Gudskelov att det ALDRIG kommer att hända igen, ändå – för mark my words, detta var det absolut sista kronprinsessbröllopet i Sverige …

  3. tidenstecken

    Jag läste din romanpresentation i Svensk Bokhandels nummer om höstens böcker. Bra text. Snygg bild.

    På min blogg samlas folk som googlat på ”Ockelbo” eller ”bröllopsextra”. Alla är förstås välkomna. I bästa fall läser de också något av de mer seriösa inläggen när de ändå halkat in.

  4. Lee Fiora

    Tur att resten av musiken var desto bättre. Körsången! Psalmerna! Skifs-biten var gräslig. Plötsligt kändes det som allsång på Skansen. Vid nästa kronprinsessbröllop (Victorias dotters?) hoppas jag att man har kommit över den typen av missriktad folklighet. Eller vad det nu ska föreställa.

    Dessutom tänker i alla fall jag hålla upp med att läsa kultursidor några veckor i förväg nästa gång. Dessa tröttsamma klagokörer, mer oskiftande än Skifs.

  5. Bra baksidestext! Ta en drink hemma, vetja – det tänker jag göra (fick idén av dig nu, tack).

  6. Jo, och vilken välvald bild – den översta med grönsakerna alltså!

  7. Jag uppskattade dessa rader mycket:

    ”de ser så himla otidsenliga ut, som att de redan är gamla liksom, som att de visar en historisk händelse som ägde rum för länge sedan och inte igår. Detta tycker jag är underbart.”

  8. Disneyballaden var ett praktexempel på när ”oj vi måste göra något MODERNT i allt det tunga och traditionella” blir så oerhört, oerhört fel. De där tårglimtarna från En vänlig grönskas rika dräkt torkade väldigt fort.

  9. det påminde mycket om bröllopet i Coppolas Marie Antoinette. det uppskattade jag.

  10. Pingback: Hur låter eftersnacket? « Nattens bibliotek

  11. Therese

    Anna, åh, fint. Prosecco i Italien låter som ungefär det bästa jag kan tänka mig.

    Bernur, nää..? Tror du verkligen att det är sista kungabröllopet? Jag tror att Victoria kommer att bli otroligt populär som drottning och att Sverige kommer fortsätta att vara monarki ett tag till.

    tidenstecken, tack! (Och kul att se dig i kommentarsfältet här igen.)

  12. Michaela

    Bernur – och hur vet du det?

    Therese – jag reagerade också på Skifs och Agnes. Man blir ju arg. Och äcklad. Och Agnes sjunger inte ens särskilt bra. Deprimerande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s