Dagens fruntimmer är Ulla Bjerne (1890-1969), finlandssvensk författare som skrev en uppsjö böcker om kvinnor som gör vad de känner för med sina liv och inte tar någon särskild hänsyn till att de är kvinnor (med utmärkta titlar som Blodets krav, Ingen mans kvinna, Syndare, Den glada otryggheten och Botad oskuld) – jag har ännu inte läst någon, men jag lägger åtminstone någon titel till min omfångsrika Att läsa-lista.
Ulla Bjerne tillbringade en stor del av sitt liv med att resa runt i Europa och hänga i konstnärskretsar, och hon brevväxlade med samtida konstnärer och författare som Gösta Adrian-Nilsson, Stina Aronson, Nils von Dardel, Bertel Gripenberg, Hagar Olsson och Evert Taube – den senare syns hon här tända en cigarett tillsammans med i Köpenhamn 1918, och här syns hon i badkläder med Frank Heller.
Här kan man läsa en massa om och av Ulla Bjerne.
Thereses dagbok 
Väldigt fina foton av ett förträffligt fruntimmer. Bjerne ser verkligen ut som en kvinna man skulle ha velat träffa. Hennes böcker, memoarerna inte minst, kan man fortfarande stöta på i antikvariatens lågprislådor, bland romaner av Irja Browallius, Anna Lenah Elgström, Hans Botwid och andra bortglömda, men jag har som du aldrig kommit mig för att läsa henne. Trots det har jag i mitt bakhuvud en levande minnesbild av henne, som Bertil Malmberg är ansvarig för. Han skrev på sin tid en recension av hennes första memoarvolym, ”Livet väntar dej”, där han tecknar ett litet porträtt av henne från 1910-talet, då hon framstod som en ny och utmanande kvinnotyp, ett slags föregångare till tjugotalets flapper, vilket även framgår, tycker jag, av dina foton:
”Hon gick gärna i herrkläder, men det var intet suffragettmod hon realiserade – vad hon tillät sig var ett slags erotiskt övermodig maskerad. Man hyllade den tiden det aparta, åtminstone gjorde man det i litterära kretsar, men det var mest som fantasi och önskedröm man upplevde det, och det var sällan det uttryckte sig i det åskådliga, i gatu-, sällskaps- och restaurangliv, i varje fall när det gällde kvinnor. Damerna klädde sig mycket feminint, och det var därför inte svårt för Ulla Bjerne att bli uppmärksammad som något ganska rebelliskt i sin smoking. Flickor i herrkläder kände man från varietéerna, från opera- och operettscenen – att möta dem i det verkliga livet var något nytt och gav en behaglig chock åt många. Men naturligtvis var det inte bara utklädseln som exciterade, det var också det originella ansiktet, gossaktigt och flickaktigt på samma gång, med stora (blå?) ögon och en lustig profil. Och så det myckna som berättades om henne, inga riskabla saker föralldel, men gärna litet utmanande, små överraskande situationer och repliker, som man återgav man och man emellan! Hur mycket man endast tillagt henne och hur mycket som var autentiskt vet jag inte, och för övrigt har jag glömt det mesta vid det här laget. Vad jag kommer ihåg är det muntra skimret över hennes unga person och legend.”
I sin roman ”Botad oskuld” ger hon två porträtt av Gustaf Hellström och Nils von Dardel. Hon kände verkligen alla.
Eller som Tom Lehrer nästan skrev:
Ulla, tell us
All modern women are jealous
Which of your magical wands
Got you Gustav and Walter and Franz
Therese, har det hänt något?
har du sett det här ? –
http://www.gp.se/kulturnoje/konstdesign/1.417051-konstpubliken-sviker
(såg ditt twitterinlägg från alldeles nyligen … )
Jag har bloggat litet om Ulla Bjerne på Capri:
http://larsfuhre.blogspot.com/