alle de nye tendenser, du skal kende til

Nej, det blev ju inte mycket med den där fruntimmersveckan, precis som jag förstod redan när jag satte igång, jag hoppas att ni inte har suttit som klistrade och tryckt på uppdatera hela veckan för i så fall ber jag om ursäkt – jag har varit på landet, åkt båt, ätit abborre, ätit farmors stek, vistats på ett skär i ytterskärgården, gått till Åhléns och provdoftat på ytterligare hundra parfymer (inklusive den där nya Armani-parfymen som fick högsta poäng i DN Söndags parfym-test, men den var ju verkligen ingen fempoängare om jag få säga vad jag tycker, och det är ju precis det jag har den här bloggen till – – – ), varit på grillfest, varit på opera, varit och fikat, jobbat lite, läst Ola Billgren, läst Proust-serieaalbumet, hängt runt i varuhus och klämt och känt och provat och underkänt större delen av det hittills inkomna höstmodet (utom en kofta i god kvalitet som jag tror att jag ska önska mig i födelsedagspresent, eh, av mig själv typ) och läst tusen miljoner modetidningar (mest danska eftersom de är lite fräckare än svenska och innehåller modereportage med tjejer som 1. röker och 2. visar brösten, båda på ett konstnärligt sätt, och även några brittiska, som dock till större delen är fyllda av fransyskor: Vanessa Paradis, Anna Mouglalis, Marion Cotillard samt alltid Kate Moss, som även hon visar brösten trots att hon inte är dansk) så nu vet jag allt om höstmodet, fråga mig vad ni vill – – –

– – – det är inne med kamel, som i färgen (vad roligt om det vore djuret), dikterar Chloé, Celine och Stella McCartney som är typ de enda märken man behöver bry sig om om man är en kvinna i min ålder som längtar efter att Cos ska öppna i Stockholm, det är typ samma sak som beige, eller ”nude” och det är inne att kombinera kamel med rött, vilket jag personligen har svårt att tänka mig att bära, det är inne med såna där skinnjackor i flygarmodell som de tuffa hade på högstadiet, med fårskinnskrage ni vet, det är även inne med längre kjolar, stora stickade tröjor, smalt skärp i midjan, leopardmöstrat samt mycket minimalististiska kläder. Själv vill jag mest ha en jättestor päls att se lagom excentrisk ut i:

Charlotte Rampling fotad av Helmut Newton

Jag har idag dammsugit de sista reaställen och hittade en vackert berlinerblå tröja på en herravdelning, den är av nån slags sidenblandning och glänser lite som en skalbagge när solen skiner på den. Egentligen har jag svårt för den blå färgen, samma som Zorn gärna använde, vet ni? Mest för att jag vet hur hopplös den är att ha bland sina akvarellfärger: den är så himla mättad på pigment att det alltid slutar med att den lägger sig i alla andra färger, den är liksom svår att bli av med när man väl släppt in den i sin färglåda, lite som ett ogräs: berlinerblått är akvarellskrinets motsvarighet till trädgårdens snårvinda eller björnbär eller brännässla som man kanske ska tänka sig för innan man bjuder in – nåväl: det är en trevlig tröja, helt vanlig. Det är omöjligt att hitta något som är helt vanligt på en damavdelning. Iallafall något som är både hyfsat billigt och helt vanligt. Hade jag ett eget klädmärke skulle jag göra vanliga kläder. Jag älskar vanliga kläder. Vanliga eller lite vulgo. Jag hatar tramsiga kläder. Mest hatar jag Odd Molly och alla hundra miljoner likadana obehagligt brodyr- och volangförsedda märken som upptar en areal av nitton fotbollsplaner på Åhléns damavdelning.

En sak jag gillar är en odalisk-mässig Julianne Moore (även om jag föredrog papegojorna):

Julianne Moore i Bulgaris höstkampanj. Men vad är det för fult halsband?

Och en spexig grej är att de har börjat sälja blomål i regnbågens alla färger i min Ica-butik: