hetsens och jaktens tid/hunting high and low

Hej, förlåt att jag inte uppdaterar. Jag har så himla mycket att göra med det här med att vara litterär debutant. Plus att jag har haft ett jobb att sköta: slutproduktion av höstterminens första Axess-nummer, vilket alltid är utmattande, och nu dessutom i kombination med typ att ta emot en fotograf från SvD i mitt hem och svara på intervjufrågor och gå på fest och bjuda in till fest och åka till Göteborg och läsa ur min bok (högt! inför publik!) och försöka köpa en helt vanlig svart klänning. Och träffa snälla människor och dricka vin till lunch för att lugna min nerver lite och dessutom fixa allt inför momsdeklaration och skriva färdigt artiklar och svara på tusen miljoner mail: jag vet inte om jag någonsin i mitt liv har känt mig så upptagen som de senaste veckorna.

Jag gillar att vara upptagen alltså. Hela mitt liv är en oändlig sträcka o-upptagenhet, så det är kul som omväxling. Jag har dessutom hunnit köpa vad försäljaren hävdade är ett kopparstick från 1600-talet, det kan beskådas på bilden ovan. Tror ni seriöst att det är så gammalt? Även om männen på bilden ser väldigt 1600-talsmässiga ut så tycker jag att priset på 70 kronor motsäger den eventuella äktheten: kan man sälja något som är nästan 400 år gammalt för 70 kronor? De konstiga figurerna på bilden är formationer på slagfältet, som de rider till antar jag, även om de har jakthundar med sig, så jag vill gärna tro att de ska jaga istället. Har man hundar i krig? Krigshundar? Jag har aldrig hört talas om en krigshund, men det låter tjusigt.

Jag hade tänkt göra ett inlägg med mina favoritmålningar med jaktmotiv, och just då publicerade Johanna en länk till denna fantastiska målning (alla som läser detta måste klicka på länken till Johannas blogg, den är jättebra):

Julius Leblanc Stewart, Nymphs Hunting (1898) – pitbulls är det tydligen, jag är lika dåliga på att känna igen hundraser som jag är på att känna igen trumpet i en poplåt eller kvaliteten på ett vitt vin, jag kan typ tax, schäfer och vinthund. Och golden retriever och labrador och collie och cavalier king charles spaniel (pampigt namn för en så liten hund!) eftersom en kompis till mig på mellanstadiet hade en sån. Och spets eftersom de hade en sån i Dårfinkar och dönickar och chihuahua eftersom den är liten. En gång när jag åkte tåg i husdjursvagnen, vilket jag ofta gör av outgrundliga aledningar, satt jag mittemot en chihuahua som promenerade omkring på bordet (det var de där dumma sätena med ett bord i mitten, där man måste sitta och stirra en främling i ansiktet hela tågresan) och hälsade på mig och verkade helt snäll. Detta gjorde mig glatt inställd till chihuahuor. Sedan satt den resten av resan i sin mattes generösa urringning.

Det är så trivsamt och vackert ljus i den där målningen, jag tror att luften är alldeles varm och behaglig (uppenbarligen kan man ju iallafall gå omkring naken utan att se särskilt lidande ut) och tittar man mot solen tror jag att man ser några  insekter som dansar i motljus.

En annan jaktmålning jag gillar är den här:

Det är månaden december från Très Riches Heures du Duc de Berry, som jag älskar, älskar! Så underbara bilder. Jag har alltid älskat allt som handlar om månader och årstider, det har väl med min bondska själ att göra (jag köpte en Elsa Beskow-almanacka på rea typ i april på Nationalmuseum, den hänger i mitt kök och bereder mig glädje varje dag – – – ), men man ser själva jakten lite dåligt där, kolla:

Alltså, nog för att jag är hemskt förtjust i allt som har med rävjakt att göra, av estetiska anledningar, men det där är ju verkligen långt från den elegansen och bara rått och otäckt, men gud vad jag gillar det ändå.

Och så gillar jag givetvis Paolo Uccellos kända jaktscen – jag gillar allt av Paolo Uccello, men särskilt den här, som jag tycker är mycket mer än det skolboksexempel på tillämpning av centralperspektivet, som den brukar framhållas som:

Det är jättesvårt att hitta den här målningen med bra färgåtergivning (det är så med vissa målningar! Det är jätteskumt.  Uccellos jakt verkar inte ha blivit fotad sedan 1970-talet) – dessutom är den tre gånger så bred som på bilden ovan, så klicka här är ni snälla, så får ni se hela. Visst är hundarna vackra?

Min syster skickade ett så bra citat till mig för ett tag sedan, av underbara Billy Mackenzie:

I like things that are streamlined and work… See, whippets are streamlined and they work. I like Bryan Ferry, he’s streamlined and he works.

Och detta ger mig den naturliga övergången till att äntligen få publicera denna fina bild:

Det är Otis Ferry, son till Bryan och ivrig förespråkare av rävjakt i Storbritannien, som poserar i Vanity Fair med sina hundar. (Klicka och läs! – jag skulle tro att Johan Hakelius har den där artikeln i sin Favoriter-mapp – eller titta bara på de fina bilderna.)

Och här är en fin bild på Billy Mackenzie… bara för att jag tar chansen att få visa den:

(Rubriken är en kombination av min favoritlåt med det underskattade bandet A-Ha, och en dikt av Stina Aronson: det är så vackert det där med hetsens och jaktens tid, jag tycker att man kan se att det är precis den tiden i målningarna här ovanför – well, förutom den med nymfer. Nymfer behöver aldrig stressa.)

18 kommentarer

Filed under dagbok

18 responses to “hetsens och jaktens tid/hunting high and low

  1. Jo, det är klart att det kan vara 1600-tal och det är klart att det kan hända att man kan köpa ett tryck för 70 spänn. Jag springer själv på grejer regelbundet på Myrorna. Grafik är ju sjukt underbetalt just nu.

    Kan du inte ta en närbild på trycket och lägga upp?

  2. Finfina mâlningar, finfin blandning av mâlningar och foton, som alltid (det pâ Otis Ferry är ju lysande!) – och Gud sâ trevlig typ av upptagenhet du just nu verkar ha! Apropâ Hunting high and low – när du skriver det apropâ hetsens och jaktens tid – visst hade den en särskild klang av det absolut motsatta? Typ lugn, fridfull… melankoli?

  3. Haha, jag tänker instinktivt att det svåraste av allt det där måste vara att hitta en helt vanlig jävla svart klänning.

  4. tidenstecken

    Ditt tryck kan mycket väl vara 1600-tal. Det är som gudmundson säger ovan: grafik är underbetalt, särskilt om det inte är någon bild med ett attraktivt topografiskt motiv eller liknande. Kolla auktionspriserna på nätet. Man kan få stora inramade kopparstick från 1600-talet för några hundralappar.

    Jag försökte förstora bilden i ett visningsprogram men det är svårt att se detaljer. Däremot tror jag inte alls att det handlar om något slagfält. Ingen armé i historien har väl uppträtt i oktagonala formationer med så intrikat mönster. Det strider dessutom mot jaktmotivet nere på sidan. Uppenbart är det ritningar, men till vad? Månadens prisfråga.

  5. Sanna annan Sanna

    Målningen av de nakna kvinnorna med hundar i terrierkombinationer är hissnande. Det är något med formerna, den spända bukhuden ovanför den främre kvinnans dolda vulva och armen som håller det sträckta kopplet och hunden, givetvis, hunden och leken mellan hunden och kvinnan i bakgrunden, som kanske inte är en lek, men mest är det nog ändå den spända porslinstunna bukhuden. Jag bokar alltid plats på något av sätena som grupperar sig kring bord i vagn nummer 5. Hundvagnen. Jag kan varken läsa eller tänka eller sova i parsäten som jag upplever som klaustrofobiska. Jag kan inte sträcka på benen.

  6. Mathias J

    Stewarts målning får mig att associera mycket till Anders Zorn; ljuset, färgerna.. kan det möjligen vara så att Stewart påverkats av Zorn?

  7. – Är du hundmänniska?
    – Städar du innan SvD kommer?
    Jag kände en whippet en gång. Jag tror hon har blivit litterär nu.
    Grattis till boken!

  8. För att förtydliga; jag var åtminstone bekant med en whippet en gång. Som figurerar i en nyutgiven bok. That’s all.

  9. Jag har avslutat mitt twitter-konto så jag får framför mina gratulationer här istället:

    Stort grattis! Har ännu inte läst boken, men ser fram emot det.

  10. jakobius

    Hm, intressant, hur visste du att jag just nu lyssnar på A-ha (”Hunting high and low”)? Grattis än en gång till fin recension i dagens DN! Romanen har jag greppat en recensionsex av och ska läsa under veckan.

  11. bea

    när ska du läsa i gbg? eller har du redan gjort kanske…

  12. Magnus

    Coola bilder! Den benvita riddarborgen i bakgrunden på Duc de Berry-bilden är f ö Louvren som det såg ut på den tiden, innan bourbonkungarna hade hunnit bygga nytt och större.

  13. Magnus

    Du har väl sett schjäfern i Stalker förresten? En fantastisk hund, sade fotografen, han lydde bara sin husse men på dennes order gjorde han vad som helst utan att skälla och skjuta rygg, och dessutom så att han stod bra i bild. Du kan tänka dig hur lätt det är att få en schäfer att lägga sig stilla i kallt vatten intill en främmande man och sedan íaktta fullständigt lugn!

  14. Anna, Andreas, jakobius: Tack!!

    bea: Jag ska läsa och/eller prata (eller göra nåt slags framträdande iallafall) på Göteborgs stadsbibliotek den 28 oktober, så det dröjer ett tag… och så ska jag vara i två montrar i typ tio minuter på bokmässan.

  15. bea

    åh! den 28e skriver jag upp i almanackan med en gång. bokmässan med förstås!

  16. foie gras

    Om du nån gång skulle resa till det Berry där
    Les très riches heures komponerades så upptäcker du att det gröna mjuka landskapet är kvar in minsta detalj. Det är bara människorna som bytt kläder och sysslar med annat. Tåget avgår från gare d´Austerlitz flera gånger om dagen. Jo du får ju ta dig till Paris först.

  17. Jaha, (vad bra Bea), då skriver jag upp det också!

  18. arkitekt amatör

    Fint hundinlägg! Är man omänsklig om man tycker att människans bästa vän gör sig bättre på duk än i verkligheten?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s