Nu har jag under de senaste tre dagarna fått uppmärksamhet så det räcker i iallafall några år, herregud. De gjorde typ en affisch av mig i SvD i lördags, som ni ser här ovanför. Haha! Här finns intervjun som hör till bilden att läsa. Det var en liten intervju med mig i DN i lördags också, men den verkar inte finnas på nätet.
Och idag var det recensionsdag för mig och herregud vad recenserad jag har blivit: Jättestort och positivt i DN, hurra! Det känns fantastiskt. Och positivt i Expressen, och ganska positivt i SvD och mer tveksamt i Aftonbladet, men glatt och fint i UNT och HD, och extremt fint i Arbetarbladet. Och fint men lite kryptiskt i Kristianstadsbladet och lite skeptiskt i Sydsvenskan. Och rejält skeptiskt i GP… man ska inte kommentera dåliga recensioner va..? Nu får jag verkligen anstränga mig för att inte göra det. Jag anstränger mig jättemycket – – –
Och så har jag blivit blogg-recenserad, av Bernur och Rävjägarn och Bokhora och Bokbabbel, och kanske på nåt mer ställe som jag har missat/inte hittat än. Man kan väl sammanfatta det hela med att det har varit övervägande positivt och väldigt spännande alltsammans: jag trodde att jag kunde förutspå saker i högre grad än jag uppenbarligen kunde, särskilt kritik. Och så trodde jag att någon skulle säga något om Ola Hansson-mottot och det skånska landskapet och de, i mina ögon, rätt utbroderade blomsterbeskrivningarna och den laddade stämningen och huvudpersonens deterministiska reflektioner, som alltså enligt mig hänger ihop, men det kanske bara är vi (hur många är vi, två, tre?) riktiga Ola Hansson-nördar som lägger märke till det.
Jag har varit så nervös inför den här dagen i flera veckor nu, livrädd, uppstressad, spänd, illamående, you name it… sen rann det bara av mig alltihop i morse, ni fattar inte vilken lättnad..! Nu känner jag mig helt skönt utmattad och lite… snurrig. Jag har ingen lust att blogga mer så nu slutar jag, nu ska jag mysa över mina fina recensioner. Hej, hej.
Jag har precis börjat på andra delen i boken. Det skulle kunna gå snabbare, men jag liksom sparar på sidorna.
Den är otroligt bra. Den känns. Varenda rörelse känns mot huden, i luften, runt omkring. Jag håller själv på med en bok, en ungdomsroman. Det stora problemet är att jag ibland tappar spåret och slutar gestalta. Din bok påminner om hur man gör det bra.
Jag tycker om den, mycket.
Åh, tack Anna! Underbart att du tycker om boken. Lycka till med ditt eget skrivande!
Jag trodde också att någon skulle plocka upp Ola Hansson-vibbarna, liksom hallå, du BAD ju om det med citat och allt! Och Stella Kleve, förstås. Och, en mer nutida och känd referens, Christine Falkenland. Ingen nämnde henne va? Någon talade om Rydberg, men jag har inte sett något om Falkenland. Märkligt. Men jättekul med så många recensioner, och de flesta övervägande positiva!
PS: Det ringde en man till mig från dolt nummer och ville gå med i Ola Hansson-sällskapet för några månader sedan. Jag hänvisade honom till David och fick akut dåligt samvete över grovt försummat sällskap. Ska vi göra något där egentligen?
Läste om dig i helgens tidningar och fastnade för dig för det du sa om att du vill skriva om konst. Aha! En like! Så intressant. För det är precis det jag gjort, skrivit min första roman som har gått iväg till några förlag, och en ny nervpåfrestande del av skrivandet har inletts.
Givetvis har jag köpt din bok. (I EPUB-format som försvann på Bokus, men det ordnar väl sig när Bokus öppnar igen efter lunch… Ser fram emot din vackra bok.
Stort grattis till fina recensioner!
Ska köpa din bok när jag kommer till Sverige så småningom än så länge får jag nöja mig med
studier av nivån på de svenska recensenterna, en verklig pärs van som man är vid recensioner som stor stilkonst.
Odräglig är den skitfina fru Mazzarella i Sydsvenskan medan den
obesvärade nedlåtenheten hos herrar Johansson i Aftonbladet och Persson i Svenskan signalerar att poängen med deras recensioner inte är vad du skrivit utan vad de kan uppfatta från höjderna däruppe bland de politiskt korrekta molnformationerna runt svenska vitterhetens Mount Everest.
Men så finns Åsa Beckman i DN.
Underbar från början till slut.
Varmaste grattis!
grattis till din bok! Läste om dig i svenskan i söndags! :)
Tack alla snälla! (Ylva, vad roligt, hej!!) –
foi gras, det där var en utmärkt (och mycket rolig) sammanfattning tycker jag… och tack!
Och Susanna, hoppas att du gillar boken nu då…
Så vacker pressbild! Jag måste bara fråga vilket läppstift du använder, om något?
Hej Therese!
Har just läst Den drunknade och anmält den på min blogg http://mrscalloway.blogspot.com/.
Jag tyckte mycket om boken och kommer att ta med den på de litteraturpresentationer jag ska göra under hösten.
Grattis! Och lycka till med nästa!
Sensommarhälsningar från Mrs Calloway i Skåne
Ping: En stark romandebut « Tidens tecken
Haha, Therese,
vilken rolig felstavning därovan ang. ”foi”.
Det betyder även ”blad”, på rumänska (i plural) — blad som i en anteckningsbok alltså.
exempel:
a răsfoi (med betoning på sista i:et) = att bläddra
PS. din klocka går fel med en timmE …
En intressant om än splittrad intervju i Sydsvenskan idag. Hoppas den kommer upp digitalt efter helgen så att övriga läsare här kan få ta del av den.
Ikväll börjar jag läsa romanen, ser fram emot det.