Hej, ser ni vilka fina bilder? De är från Sydsvenskan förra lördagen, jag är väldigt nöjd. Särskilt över att bli fotograferad tillsammans med en dalmatiner (den är dock av porslin, även om den ser naturtrogen ut). Anna Simonsson heter fotografen, och jag är så glad över att hon 1. tog roliga och fina bilder och 2. lät bli att välja ut en bild där jag skrattar och ser tossig ut. Det är det värsta jag vet, jag hatar när tidningar vill att folk (alltså inte bara jag! Så van är jag inte vid att bli fotograferad) ska se liksom härliga ut. Jag vill se snygg och allvarlig ut och jag föredrar att titta på människor som ser snygga och allvarliga ut, framför människor som skrattar och ser härliga ut, och jag tycker att det råder en missuppfattning här, som går ut på att bilder där människor skrattar och ser härliga ut skulle vara sannare, och detta är en tanke som både jag och Baudelaire vänder oss emot.
Förlåt alla för att jag bloggar så dåligt: jag jobbar mycket intensivt med tidskriftsproduktion just nu och är alltid så trött på kvällarna att jag bara vill ligga i sängen och se på Seinfeldt. Är det någon som har sett Ond tro? Jag tycker att den verkar toppen. Den verkar som en nittiotalsfilm. Min stora entusiasm beror uteslutande på kombinationen Magnus Dahlström + Kristian Petri, ja, och rätt mycket på att det verkar vara så läskig stämning i filmen.
Har ni läst Magnus Dahlström? Jag var för ung för att läsa honom när han var riktigt inne (Fyr kom 1987), men han var fortfarande en författare som litterära killar gillade när jag gick på gymnasiet – eller jag vet inte, det kanske mest var äldre killar som läste honom: jag hade en pojkvän som var fem år äldre och som inte alls var särskilt litterär egentligen man han hade ändå ett ex av Fyr i sin inte särskilt välfyllda bokhylla.
Alla dessa böcker jag läste för att litterära killar läste dem! Jag hade liksom som föresats att bli som en litterär kille, fast tjej. På drift var tråkigast, tyckte jag. Det tog alldeles för lång tid för mig att fatta att litterära killar inte alls var särskilt intresserade av litterära tjejer, utan snarare av vilka snygga tjejer som helst och kanske helst små väsenlika väna tjejer, vilket alltid har irriterat mig, jag blir fortfarande arg när jag tänker på det – – –
– – – men Magnus Dahlström, iallafall: Jag bläddrar lite i mitt pocketexemplar av Fyr + Papperskorg (den senare är novellsamlingen som Stig Larsson kunde känna den objektiva kvaliteten strömma ifrån på långt håll), jag blir fortfarande alldeles upprymd. Så läskig stämning! Helt kärv, arkaisk, gud, jag måste läsa om hela boken, känner jag mycket starkt nu. I januari kommer det en ny Magnus Dahlström-roman! Spådom heter den (här finns lite mer information). Jag ser väldigt mycket fram emot att läsa den.
Idolbild på Magnus Dahlström (foto: Kalle Assbring)…
…som fick mig att tänka på Edward Steichens fina foto av Isadora Duncan vid Parthenon.
Thereses dagbok 
Jo, jag läste om Fyr förra året, och den håller fortfarande! Vi läser Järnbörd i skolan, en pjäs som kan analyseras sönder och samman, och det är precis vad vi gör (i fyra veckor).
Men På drift – så urbota tråkig – det måste vara en grav missuppfattning att det är boken alla killar läser (jag hade i och för sig bara läst elva sidor Ulf Lundell då).
fin Isadora :)
Kan du inte hetsa folket på bokcirklar att införa rss-flöde på din blogg? Eller är det bara jag för mig som det inte funkar?
Mycket bra det där om att skratta och se ”härlig” ut på fotografier. Men det handlar inte om att man anses sannare då, det är snarare besläktat med något som Andres Lokko utredde häromåret: Att bjussa på sig själv.
http://www.svd.se/opinion/kolumnister/andreslokko/ett-samhallsproblem-att-bjuda-pa-sig-sjalv_3736567.svd
”Jag vill se snygg och allvarlig ut” Det lyckades du ganska bra med.
Jag hade en gång en illa åtgången pocketvolym med Fyr + Papperskorg, säkert samma som du har. Genuint obehaglig läsning. Jag läste aldrig klart, av omsorg om min mentala hälsa. Det slog mig också att Dahlström laddade sina noveller med genuina stämningar av äckel, skräck och främlingskap. Mycket annat i svensk novellväg tycker jag är så sökt och plastiskt.
Hej Tesse!
GRATTIS till din bok,vad kul och vad duktig du är!!!!!!!!Ser fram emot att läsa den!
Hur är det annars då?Här är det panelbyte på G,vi målar plankor för fullt,jobbigt…men fiint blir det.Nu e huset gult men det ska bli vitt med ljusgrå grund och knutar/foder :)
Ha det bäst!
Kram/Linda
Jättefina bilder, väldigt konstnärliga och intressanta. (och dalmatinern såg onekligen verklig ut!)
Vi har månatliga boktips på skrivarkursen jag går och jag funderar på att ta upp din bok och tipsa om. Jag fick november månad och det känns som att bland över ett dussin litteraturintresserade personer är det onödigt att berätta om gamla favoriter ur hyllan. Alltså vore det kul att ha med en ny favorit att berätta om.
Vi arbetar mycket med att diskutera miljöbeskrivningar och flyt i språket, därför passar din roman utmärkt som objekt för boktipset – om ingen annan i kursen hinner före mig, vill säga.
Lycka till med fortsatt skrivande – och photo shoots med porslinshundar!
Haha, Tobias. Eller hur!
Hur var det nu med den där skräckeldebatten? Hörde inte Dahlström tillsammans med Carina Rydberg och Stig Larsson till de författare som kritiserades?