Kära dagbok, jag tycker verkligen om att arbeta. ”För att bli botad från allt, från elände, sjukdom och melankoli, behövs ingenting annat än arbetslust”, sa Baudelaire, som var inne på det där med arbetslinjen redan på 1860-talet. Jag tror inte att arbetslust botar allt, och liksom Baudelaire har jag till stor del utvecklat mig genom sysslolöshet (och liksom han insett att det leder till både ont och gott: lättja och känslighet), men jag mår verkligen betydligt bättre när jag har mycket att göra än när jag inte har det.
Detta tog mig ganska lång tid att inse, inte minst för att jag kommer från en familj, och för all del från en släkt, där ingen varit så förtjust i att arbeta, eftersom ingen varit så förtjust i det man arbetat med. Man har arbetat för att försörja sig, och sedan har man gjort sådant man upplevt som värde- och meningsfullt när man varit ledig. Jag arbetar givetvis också för att försörja mig, men jag tycker att det jag gör när jag arbetar känns högst meningsfullt, plus är vansinnigt roligt. Extra tydligt blev det idag när det inom loppet av en timme dök upp nya numret av Axess färskt från tryckeriet (resten av världen kan ta del av det på tisdag i nästa vecka) samt korr på en bok jag arbetar med nu, eftersom jag är typ i BOKBRANSCHEN (för ytterligare bevis för detta: se högerspalten på denna blogg. Min roman har kommit ut på franska! Och snart kommer den i svensk pocket). Boken jag fick korr på har jag dock inte författat själv (även om jag medverkar med en essä), det är en antologi som kommer i höst på Atlantis förlag, och som kommer att se ut så här:
Hurra vad den kommer att bli fin!
Nu måste jag bara ta tag i det här med roman nummer två också.
Thereses dagbok 