du hade ärvt ett torp på landet

Du hade ärvt ett torp på landet. Det var förfallet, senast renoverat på sextiotalet, på ett okänsligt, klumpigt vis och jag hatade alla spår av det: det brun- och beigeblommiga kaklet i köket, de torkade korkmattorna som spruckit och rullat upp sig i kanterna trots någons försök att slå ner dem med spik, den klumpiga stengodsvasen med grå vallmofrökapslar, stående i ett hav av döda flugor. Och den unkna lukten som inte försvann hur vi än vädrade. ”Kanske har något dött här”, sa jag. ”Kanske har ett djur krupit in under huset och dött.” Du sa att jag inbillade mig. Du sa att det luktar så i alla sommarstugor. Det låg som en solkig hinna över allt i huset, den gjorde mig obekväm. Jag slängde allt jag ogillade, slängde de blekta klädnyporna i en sprucken plastbytta, slängde de dammiga gardinerna. ”Slänger du gardinerna?” sa du, jag mumlade ett ja, kunde inte förklara. Du bekymrade dig över takpannorna, du bekymrade dig över rören. Du teg och kisade och mätte och beräknade. Du var på hemmaplan nu, du kunde det här med hus. Du sa att vi måste byta hängrännorna. Jag slet ut hyllpapper och lådpapper, jag slängde någons gamla hårnålar som låg i en skål på byrån. Du öppnade en öl i skuggan på förstukvisten, torkade svetten ur pannan och du var så vacker under snickarglädje och äppelträdens kronor och på kvällen tände vi ljus mot myggen, vi satt på förstukvisten och åt och du drack mer öl och jag drack också öl, fast jag avskydde det, jag drack den för din skull, för att slippa känna mig förnäm med mitt vinglas. Du sa att torpet var från artonhundratalet, du sa att det tillhört gården, kanske hade pigor och drängar bott här och jag såg dem framför mig, såg dem svettiga och brunbrända på fältet som gränsade till torpet. Och på tomten vittnade allt om förr i tiden, de gamla torparblommorna, de vildvuxna slånbärsbuskarna, stockros och humle och mynta och de stora liljorna i lysande orange. Och fingerborgsblomman i stenröset, digitalis purpurea, dödligt giftig, du log åt allt jag kunde namnge för du kunde inte sådant. Och nu bor du där med någon annan. Nu bor du med någon som lämnar hyllpappret ifred, någon med dålig smak men ett lugnt sinne. Sitter ni där på förstukvisten nu? Har hon tuktat slånbären? Har ni vädrat ut det unkna?

6 kommentarer

Filed under dagbok

6 responses to “du hade ärvt ett torp på landet

  1. Jag tycker lite grann om när du är så här elak.
    Kanske för att jag är lite trött på husälskare och deras drifter.

  2. Ja, jag känner också igen den irriterande gravallvarlighet med vilka somliga tar sig an ett renoveringsobjekt som pietetsfullt skall återställas till det ursprungliga skicket, som i en annan tid får ett musealt drag över sig. Jag undrar hur många äktenskap som har spruckit av sådana gemensamma projekt.

  3. Hanna

    När du bjuder på en text såhär blir jag så girig. Jag vill ha mer. Saknar dig här Therese! Saknar ditt porlande språk och dina tankar, saknar när olika nyanser av nagellack blandas med poesi. Ville jag bara säga.

  4. Ville

    Ville gärna jag med.

  5. Nilsson

    ”någon med dålig smak men lugnt sinne” haha… Hämnden är ljuv.

  6. Pingback: Inlägg som berör – 10 juni 2011 « Nattens bibliotek

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s