Kära dagbok, jag tycker verkligen om att arbeta. ”För att bli botad från allt, från elände, sjukdom och melankoli, behövs ingenting annat än arbetslust”, sa Baudelaire, som var inne på det där med arbetslinjen redan på 1860-talet. Jag tror inte att arbetslust botar allt, och liksom Baudelaire har jag till stor del utvecklat mig genom sysslolöshet (och liksom han insett att det leder till både ont och gott: lättja och känslighet), men jag mår verkligen betydligt bättre när jag har mycket att göra än när jag inte har det.
Detta tog mig ganska lång tid att inse, inte minst för att jag kommer från en familj, och för all del från en släkt, där ingen varit så förtjust i att arbeta, eftersom ingen varit så förtjust i det man arbetat med. Man har arbetat för att försörja sig, och sedan har man gjort sådant man upplevt som värde- och meningsfullt när man varit ledig. Jag arbetar givetvis också för att försörja mig, men jag tycker att det jag gör när jag arbetar känns högst meningsfullt, plus är vansinnigt roligt. Extra tydligt blev det idag när det inom loppet av en timme dök upp nya numret av Axess färskt från tryckeriet (resten av världen kan ta del av det på tisdag i nästa vecka) samt korr på en bok jag arbetar med nu, eftersom jag är typ i BOKBRANSCHEN (för ytterligare bevis för detta: se högerspalten på denna blogg. Min roman har kommit ut på franska! Och snart kommer den i svensk pocket). Boken jag fick korr på har jag dock inte författat själv (även om jag medverkar med en essä), det är en antologi som kommer i höst på Atlantis förlag, och som kommer att se ut så här:
Hurra vad den kommer att bli fin!
Nu måste jag bara ta tag i det här med roman nummer två också.
Thereses dagbok 
Vad fin den är! Jag är glad och stolt att jag också medverkar i den.
Ping: En arbetares solbränna « Brodows blandning
Under omprövning – den vil jag läsa!
Lena kjersén Edman
Det ska bli mycket intressant att läsa.
Ypperligt! Skall i höst skriva d-uppsats om skönlitteraturens alt litteraturkritikens förflackning.
Åh, vilket tjusigt omslag! Och konst, kanon och kvalitet – det låter ju alldeles förträffligt, det måste man ju bara läsa. Och jag blir lite nyfiken på La noyée, Bohman i fransk språkdräkt. Först tänkte jag: absolut, jag skaffar, jag läser. Men sedan: något av det jag tyckte bäst om med romanen var att den fångande den svenska sommaren så himla bra och tänk om det inte alls fungerar lika bra på franska… En växt med det säregna svenska namnet ”skvattram” kan på franska heta ”thé du labrador”, fick jag helt nyligen lära mig, så jag är inte alls säker på att svenska växter och stämningar går att översätta…
Wow, grattis till all framgång med skrivandet! Det var bara drygt ett år sedan jag bestämde mig för att våga satsa på det, som jag älskar, och jag känner igen mycket av det du skriver i det här inlägget. Nu går man med glädje och skriver i tidningar och arbetar på skönlitterära projekt! Det kan inte bli bättre! Tänk om alla visste och hade möjlighet att göra det man helst vill och har talang för – vad bra allt skulle fungera då. :)
Ser fram emot vidare läsning! Trevlig helg
Ja, den såg trevlig ut.
Grattis till bokframgångarna! Ser fram emot att läsa såväl roman nummer två som konstantologin. Spännande!