Jättebra, särskilt mörkret, och att de inte framstår som löjliga utan mer gåtfulla: titeln andas ju nån rätt grovhuggen satir, men själva bilden har inte den effekten. De känns liksom inte ”kritiker” i synnerhet, utan mer ”publik/mottagare” i allmänhet (d v s vi själva).
Den ledande apan i förgrunden ser ju ut som Månskådare i Kubricks 2001.
Lenin hade f ö en stayett av en apa i samma position som Rodins Tänkaren, grubblande över en mänsklig skalle. Ett motiv som tycks föregripa ”Apornas planet”.med femtio år. Han fick den av den unge affärsmannen (och blivande miljardären) Armand Hammer när de möttes i Kreml 1922, och Lenin bevarade den sedan på sitt skrivbord; när givaren återvände flera årtionden senare fanns apan kvar i Lenins numera musealiserade arbetsrum! Man kan läsa om saken i Hammers mycket läsvärda självbiografi, ”Hammer – vittne till historien”.
Fantastisk.
Gillar den – och gillar att någon har genomfört idén, inte bara tänkt det. Snygg, konsekvent färgsättning. Bakom dem är det bara mörker.
Jättebra, särskilt mörkret, och att de inte framstår som löjliga utan mer gåtfulla: titeln andas ju nån rätt grovhuggen satir, men själva bilden har inte den effekten. De känns liksom inte ”kritiker” i synnerhet, utan mer ”publik/mottagare” i allmänhet (d v s vi själva).
Aporna ser ju olyckliga ut. Mer sorgsna än elaka. Men det är väl inte tänkt som en attack på konstkritiker heller?
Den är jättetrevlig. Visst hänger den i München nånstans? Vet att jag sett den minst en gång när jag bodde där men minns inte vilket museum.
Roligt att den är från 1889. Tänkte att det var Odd Nerdrum först. Fast bättre.
Cool bild! :-)
Den ledande apan i förgrunden ser ju ut som Månskådare i Kubricks 2001.
Lenin hade f ö en stayett av en apa i samma position som Rodins Tänkaren, grubblande över en mänsklig skalle. Ett motiv som tycks föregripa ”Apornas planet”.med femtio år. Han fick den av den unge affärsmannen (och blivande miljardären) Armand Hammer när de möttes i Kreml 1922, och Lenin bevarade den sedan på sitt skrivbord; när givaren återvände flera årtionden senare fanns apan kvar i Lenins numera musealiserade arbetsrum! Man kan läsa om saken i Hammers mycket läsvärda självbiografi, ”Hammer – vittne till historien”.