gammal och ny

 

 

 

Uppifrån och ner:

Peder Balke: Vardohus fortress, 1860-talet
Per Kirkeby: Skymning, 1983

Giovanni Bellini: Madonna del Prato, 1505
Laura vad den Hengel: Mor med barn, 1997

James Abbott McNeill Whistler: Nocturne in Black and Gold – The Falling Rocket, 1875
Joseba Eskubi: Insomnia, 2011

11 kommentarer

Filed under dagbok

11 responses to “gammal och ny

  1. Åh, Whistler! Fan, liksom!

  2. Per Kirkeby bara växer och växer och växer!

  3. Fast han var ju faktiskt fullvuxen redan 1983.

  4. Öttie

    Hej!
    Ville bara säga att din blogg är trevlig att besöka. Du har en ovanligt fin känsla för (bild)språk, färg, form och poesi. Reflekterande dagboksanteckningar, tidens blad, blandat med tunga tablåer, existentialism och skönhet, gör det till en fröjd och lisa att navigera mellan inläggen. Jag känner mig uppriktigt lyrisk.

  5. Så fint! Och så bra för min konstallmänbildning!

  6. Ola K

    På tal om Twitter läste jag nyligen Strindberg, vars ”tempera” ju tveklöst avviker en smula från Ola Hanssons. (”Res nu åt helvete och stryk bäst du vill, bara Du inte stryker så det blir obegripligt!”)

    Själv tog jag mig an Vivisektioner (som f.ö. La Bruyères Les Caractères lär vara källan till) i vilken en av personerna, modellerad på konstnären Carl Skånberg, är dvärg och beskrivs på följande elaka vis:

    ”I Paris var han ståtlig att skåda. På kafét lade han alltid beslag på den bästa platsen och förde ordet. Förde ordet, därför att han var van att göra så, och för att man var rädd för hans skarpa tunga. På gatan visade han sin storhet genom att bjuda armen åt en dubbelt så lång kamrat – alldeles som han ville stödja honom. Fruntimren skrattade ofta åt hans närmanden, togo honom i knäet som ett litet barn, och till sist blevo de hans älskarinnor. Han gjorde erövringar till höger och vänster – som han själv menade på grund av sina personliga företräden, men i själva verket därför att ingen hade hjärta att neka den lilla varelsen något. Han blev stursk däröver, han blev en personlighet. Att komma på jämlik fot med honom var inte längre möjligt; ty det hade redan lyckats honom att sätta sig på näsan på alla; han hade blivit en auktoritet. Han var förfärligt obildad, men han förstod att höra på och snappa upp, och så, när han hade bearbetat det, som var brukbart, servera det uppvärmt som en rätt från sitt eget kök. Talade man om en sak som han icke förstod sig på, så låtsade han, som om han för längesen var inne i saken och frambar så efteråt tanken – visserligen i en sirligare form – som sin egen, fastän han bara hade givit den en lätt retusch.”

    Strindberg själv förklarar i ett följebrev: ”Som titeln anger äro lefvande personer föremål för undersökningen. Att några stryka med är ju vanligt vid vivisektioner då man lägger an fistelgångar ända in i småtarmarne. Det är ju tidens anda att skrifva om lefvande och ej om döda; och jag har sjelf varit föremål för en hel litteratur.”

    Här kan man läsa hela novellen:
    http://litteraturbanken.se/#!forfattare/StrindbergA/titlar/Vivisektioner/sida/9/etext

    ”Läs med kritisk blick och vår tids ögon!” som jag brukar vråla åt mina studenter nästan oavsett vad saken gäller och vilken enskild bok eller epok som råkar vara föreläsningsämnet; annars får man ordna ”öppen diskussion” och då är allting över. (Därefter brukar jag förklara för mina studenter hur jag själv i mina alster har ”velat undersöka den moderna mansrollen” och att de skaffas på Adlibris eller Bokus för en symbolisk summa eller direkt av mig här framme vid katedern för samma pris.)

    Oj, så lång och ovidkommande den kommentaren blev…

  7. Ola, apropå studenter är jag en gammal student på Bona. Men också lärare själv. Skulle jag ropa något liknande till mina (gymnasie)elever skulle de dock inte förstå vad jag menade och så skulle jag få ägna resten av lektionen åt att förklara vad jag menade och i slutändan skulle alla känna sig olyckliga och missförstådda. Dina kommentarer är för övrigt episka – men mycket underhållande. Kanske skulle du ta upp bloggandet igen?

  8. Therese

    Ola, där hör du, ta upp bloggandet igen!

  9. Sofia: Kul med gammal Bona-elev; mig slapp du som handledare har jag för mig? (Din författarlista var f.ö. episk, den också. Och Anaïs Nin-citatet underbart, fast lite relativistiskt…) Ge dina gymnasieelever vad de tål och se till att konstra så mkt det bara går med deras vilsna små reptilhjärnor!

    Therese: Äsch… Din vackert mångskiftande blogg passar mig perfekt som intet ont anande värdplanta så länge, som den vedervärdigt blodsugande lilla zoobiot jag ytterst sett ju ändå är!

  10. Ola: Nej, jag hade din utmärkta fru/sambo som handledare. Misstänker att det mesta är episkt när det kommer till mig, sortering har aldrig tillhört mina starka sidor,

  11. Sofia: Desto bättre!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s