trettondagsafton

Hej internet! Den femte dagen i bloggens år 2013 har jag ägnat åt att läsa och äta upp till och med de rätt äckliga pralinerna i julklappschokladasken, precis som jag vagt kan minnas att jag brukade göra som barn när det var trettonhelg: Jag låg i den brun- och orangemönstrade plyschaktiga sjuttiotalssoffan framför tv:n i Kolmården och såg en föreställning från Fredriksdalsteatern där Nils Poppe hade på sig några hängselbyxor och det var sommar, och det blev långsamt mörkare (efter pausen hade det man såg av himlen blivit djupt lavendelblå) och min mamma sa ”Åh, sommar”, som hon alltid säger, och min pappa åt upp mina körsbär i likör och romrussin-praliner.

Jag har läst om upptäcktsresande och kuriosakabinett. Här syns ett exempel på det senare, från Neapel, tillhörande Ferrante Imperato (typ 1525 –1615) som gav ut verket Dell’Historia Naturale som illustrerades med bilder gjorda efter de fantastiska föremål han hade i sin samling (som syns här – klicka på bilden så går den att studera i detalj! Kolla den gulliga klumpfisken (?) uppe till vänster!) – Imperato Ferrante museo

– den innehöll ”rariteter utan like”, som ett par kameleonter, ”an extraordinary great crocodile”, en armadillo, en liten valross, en tvåhövdad hund, en tvåhövdad orm och en ödla med två kroppar.

Vid den här tiden – 1500-talet, då kontinenten Amerika var helt nyupptäckt! – strömmade aldrig tidigare skådade djur (oftast döda. Nästan alla djur som skulle fraktas hem dog under seglatserna) in i Europas med skeppen som kom tillbaka från upptäcktsfärder. ”Existensen av sådana artefakter utvidgade det greppbaras territorium”, står det typ (med min klumpiga, Houellebecq-influerade översättning), det är så fint!

Marco Polo skrev redan 1294, från Indien:

Landet frambringar en uppsjö av varelser, som skiljer sig från alla andra i världen. Här finns svarta lejon utan någon annan synlig färg. Här finns papegojor av många slag. Vissa är helt vita – vita som snö – med vita fötter och scharlakansröda näbbar. Andra är scharlakansröda och blå – det finns ingen vackrare syn i världen än dessa. […] Vidare finns här påfåglar av andra slag än våra och mycket större och praktfullare, och hönor som inte liknar våra. Vad mer ska jag berätta? Allt här är annorlunda jämfört med hur det är hos oss och överglänser det i både storlek och skönhet. De har ingen frukt som är som vår, ingen varelse, ingen fågel.

(Min översättning! Jag är jätteambitiös med mitt bloggande.) Visst är det fint! ”Tänk”, tänkte jag när jag läste det här, ”vad spännande när det fortfarande fanns saker kvar att upptäcka på jorden!”. Och sedan insåg jag att jag så sent som igår häpnade över den groteska fisken sillkung… och då blev jag tyst och ödmjuk och åt en till pralin.

Marco_Polo_travelingEtt skepp kommer lastat med Marco Polo! …och en elefant och två kameler och nåt annat djur.

Advertisements

5 kommentarer

Filed under dagbok

5 responses to “trettondagsafton

  1. Körsbär i likör ätes lämpligen genom att man försiktigt biter av bottenplattan, som inte är så vidare värst likörkontaminerad. Sedan sköljer man bortinnanmätet med riktigt kallt vatten, snabbt och bestämt, varpå man får i sig chokladen någorlunda oskadd. Piff.

  2. Therese

    Andreas, men är det värt ansträngningen?? Jag känner nu, efter att på egen hand ha satt i mig så gott som en hel chokladask (obs, inte under dagen, utan under hela jullovet!) att jag kanske helt enkelt bara kastar de där inte så goda pralinerna…

  3. Sillkung – vilken fantastisk fisk! Hade helt missat (trots att den tydligen synts till i mina uppväxttrakter …) Extra bonus med skojigt namn också :)

  4. Tja, värt och värt… jag har svårt att vaska choklad bara. :-)

  5. Therese, vilket fenomenalt inlägg och vilken storartad blogg-comeback. Översättningen låter fantastisk, allt annat än klumpig, och den där första raden klingar mycket riktigt houellebecqsk både till ton och till innehåll, så att säga. Vad är det för spännande lektyr du läser nu…? Ursäkta, ska inte kommentera varje inlägg du skriver framdeles, men nu råkade det bara falla sig så drummelaktigt, igen.

    Spola kranvatten i körsbärspralinen? Nä, fy sjutton. Jag är väl ingen Caligula heller… Då skulle jag hellre ha sparat dem åt någon annan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s