allt jag har tänkt sen igår

Jag drömde att jag firade nyår med Stig Larsson. Han hade på sig en liten partyhatt, men var väldigt till åren kommen, och satt i ett hörn och påminde i själva verket mer om greve Magnus Stenbock, frid över hans minne – sedan skulle jag segla i en duschkabin med några nyliberaler, efter som det var ”tradition om man legat i Uppsala”, och så fann jag mig själv blöt om fötterna på ett kallt och mörkt hav, jättearg och rädd, och tänkte att de kan dra åt helvete med sina töntiga studenttraditioner. Jag vet inte hur det slutade. Jag vaknade av att årets sista hyacint välte och orsakade stor förödelse i köket.

Men det var ju inte det som var mitt ärende idag. Kolla vilken mystisk Zorn!

Ettore Tito, The BathDet är höst! Hon är smal! Det kanske inte är en Zorn, utan en Sargent? Nej, det är varken eller, det är en Ettore Tito. Italiens Zorn! (Boldini var alltså inte Italiens Zorn: Sargent var USA:s Zorn, och Boldini var i sin tur Italiens Sargent. Sorolla var Spaniens Sorolla. Dock anser jag inte att Zorn är alltings mått, eftersom jag nog gillar Sargent bättre. Jag pallar inte de där dalkullorna!! Jag tycker för övrigt att spanjorerna hade en bra laguppställning vid den här tiden, utöver Sorolla: Santiago Rusiñol och Ramon Casas, SÅ bra! Hoppa över den här parentesen om ni vill. Jag ska skriva mer om spanjorerna en annan dag. PS: Krøyer var fantastiskt bra också. Ursäkta ordvitsen. Sorolla kanske var Spaniens Krøyer?)

Ettore Tito hade fina hus både i och utanför Venedig, dit både Sargent och Zorn kom för att hälsa på, så det är inte så konstigt att de påminner om varandra. Det här är till exempel också rätt likt:

titozornKvinnor som fixar håret, med blottade underarmar (Zorn verkar ha haft en fetisch för kvinnors runda, mjölkvita underarmar? Ja, det är alltså Ettore Tito till vänster och Zorn till höger) – jag som, som sagt, har lite svårt för de frodiga kullorna, tänker ”Tänk om Zorn hade målat snygga italienskor istället!!” – alltså, tänk? Typ Monica Bellucci-kvinnor? Vad snyggt det hade varit.

Här liknar Ettore Tito P S Krøyers fina porträtt av Marie i Ravello (Tito överst, Krøyer under):

kroyertitoBilder som liknar varandra är det bästa jag vet i hela världen. Förresten tycker inte jag att hon som spelar Marie Krøyer i den där nya filmen om henne är tillräckligt snygg! Marie Krøyer var typ den vackraste kvinnan i Norden, och hon i filmen är jättesöt, men Marie hade ett uttryck av allvar i allt det där vackra… som är väldigt speciellt. Jag fattar att det var svårt att hitta någon som höll måttet. Jaha, nu ska jag äta tomater igen eftersom det typ är allt jag har hemma och jag är sjuk och får inte gå ut. Hej hej.

Marie KroeyerMarie Krøyer tar sig för pannan över Bille Augusts casting.

1 kommentar

Filed under dagbok, konst

One response to “allt jag har tänkt sen igår

  1. Jag älskar också målningar som liknar varandra. Så tack för ditt inlägg!! Jag är dock för obildad för att göra upptäckter själv. Men en som jag tyckte var lite lik Caspar David Friedrichs bild på vandraren tycker jag är denna:

    Här är ju originalet då¨: http://marcusbiblioteket.files.wordpress.com/2011/04/471px-caspar_david_friedrich_032.jpg

    Disclaimer som gör att jag slipper skämmas: Det sublima i katastroffilmer (som jag skrev om då) är väl en sorts koppling som gjorde att jag kanske läser in mer likheter än det är.

    Kul att du börjat blogga igen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s