take your facebookincheckning på Moderna museet and shove it up your – – – *

Så fort jag inte har ett jobb att gå till börjar jag tillskriva innehållet i min morgontidning alltför stor betydelse. Om jag inte ville läsa sådant som står i DN kunde jag ju bara låta bli att prenumerera på den, kan man ju tycka, men jag vill ju gärna ha en morgontidning, och eftersom SvD ska avveckla sin kulturdel känns det inget kul att byta, så då får jag stå ut med sådana här krönikor, om våndan i att befinna sig på ett lekland fast man inte är white trash.

Tänk att leva sitt liv så där, tänker jag: ständigt upptagen med tanken på huruvida allt man gör innebär status i någon annans ögon! Att det finns en fasad av… kultiverad innerstads-medelklass som måste upprätthållas. INGEN kommer att tacka en för att man anstränger sig med aktiviteter som resulterar i facebookuppdateringar som perfekt matchar den socioekonomiska grupp man identifierar sig med! – – –

– – – och sedan blev jag till och med irriterad på den här krönikan av Bengt Ohlsson, skriven utifrån södermalmsperspektivet att på föräldramöten invänder ALLA mot ALLT lärarna säger, för jag tänkte att det ju finns en massa människor för vilka lärare fortfarande är en auktoritet (”Lärare har blivit ett lågstatusyrke” – ja, jo, men det är ju trots allt bara i ögonen på människor som anser sig ha jobb med högre status?**), som aldrig skulle ha några invändningar mot vad en högstadielärare säger om undervisningen i matematik eftersom läraren helt enkelt antas veta bäst ifråga om detta – – –

Status är det värsta jag vet! När den här boken kom gick jag och kokade av ilska vid blotta tanken på den. HUR kan man bli lycklig av att leva sitt liv för att imponera på andra människor? Det ter sig helt orimligt för mig. Ibland känns det som att hela mitt liv har varit en långsam kamp bort från precis det: från att ha varit oerhört upptagen vid hur andra människor uppfattat mig, till att inse att det är mycket bättre att vara sann mot sig själv, ursäkt plattheten i detta, men när vuxna människor i Sveriges största morgontidning känner ett behov av att ventilera sin vånda över hur deras Facebook-incheckningar ska uppfattas av andra vuxna människor – – –

– – –


*Pulp-referens! Kanske min favorit-Pulplåt.

**Jo, det där lät kanske inte så bra..? Jag är helt med på att läraryrket har blivit ett lågstatusyrke på så sätt att det är oerhört underbetalt och att ingen som är ute efter att ha just ett statusyrke skulle välja det. Jag menar att det trots allt finns personer för vilka lärare fortfarande är en auktoritet, eftersom man känner sig underlägsen dem: de har universitetsutbildning och i viss mån makt över ens barn. Precis som man känner sig underlägsen typ handläggare på försäkringkassan eller sjuksköterskor eller nåt – för att inte tala om läkare… En gång hörde jag talas om att en känd kulturpersonlighet ringt och skällt ut sin sons universitetslärare eftersom denne kulturpersonlighet ansåg att läraren givit sonen ett för lågt betyg på en tenta. Det gjorde mig förstummad. – – – Eh, jag måste sluta nu. Vi pratar vidare om det här en annan dag!

Advertisements

3 kommentarer

Filed under dagbok

3 responses to “take your facebookincheckning på Moderna museet and shove it up your – – – *

  1. Ulrika Bys artikel var verkligen oerhört fördomsfull, självupptagen och ömklig på en och samma gång. Bengt Ohlssons krönika tillhörde också bland de sämsta jag läst av honom. Vad är det som händer? Får de inte syre där i sin Södermalms-medelklass-kulturella bubbla?

  2. Hej Therese! På Busfabriken bakom Bauhaus här i Norrköping brukar tjejerna ha misstänkt roligt bland plastpalmerna och trampolinerna och bollhaven och klätterställningarna och softbollkanonen och själv lider jag ibland av åkomman att själv ha roligt då. Där sitter man och slabbar med sitt automatkaffe helt kletig av frityr om fingrarna och kanske måste man t.o.m. uppsöka toaletten? Undrar hur man tog sig ut där egentligen: inte förrän nu hade jag reflekterat över detta! Jag är en dålig förälder. Jag är vulgär och saknar rätta drivet. Och i dag var M på barnkalas i skolbadet i Krokek där det bjöds på sladdrig korv i sockrat korvbröd utan minste fiber eller spår av rågmjöl + billiga små godispåsar med kolaflaskor, skumbjörn, sega nappar osv. med enbart emulgeringsmedel och inte EN endaste nöt eller organiskt torkad liten fruktbit inuti. Snälla berätta nu inte om detta för någon där uppe i ”Stockholm” med omnejd, för nu inser jag med ens hur detta måste ha tett sig och dit ska vi INTE åka igen! /Ola

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s