Jag känner allt starkare att jag typ vill flytta till skogarna för att leva i medvetenhet, för att möta inget annat än livets väsentligheter och se om jag kan lära mig vad de har att lära ut; eller möjligtvis bosätta mig i en kruka med några hundar – – –
Jean-Léon Gérôme, Diogenes, 1860.
– – – men eftersom det första känns orimligt inom en snar framtid och det andra inte är socialt accepterat, tänkte jag att jag kanske borde börja blogga igen.
En kul grej angående krukan är att jag läste lite i en jättebra bok härom dagen, med texter om jordbruk och lantbruk av de gamla romarna Cato och Varro, och det var mycket tal om romerska lantvillor och mosaiker. Och jag tänkte att herregud, varför bor jag inte i en romersk lantvilla med mosaiker och ett atrium och lite fikon- och citrusträd? Sedan gick jag förbi en inredningsbutik som reade ut alla sina terracottakrukor, och jag köpte en jättestor, som såg mest ut som den typ av kruka man skulle kunna ha i sin romerska lantvilla. Nu står den på min balkong och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den. Den är ärligt talat inte tillräckligt stor för att jag skulle kunna bo i den, men en medelstor hund (med en stor hunds attityd?) skulle lätt få plats, och jag skulle kunna gå tillbaka till affären och köpa en ännu större till mig själv, och så skulle vi kunna sitta där och älta hur förutsägbara de där gladiatorspelen mellan olika ledarskribenter har blivit på Twitter, och att vi föredrar bröd framför skådespel, särskilt nu när vi lagt ner det där med LCHF.
Thereses dagbok 
Men sâ trevligt! (om bloggen âterupptas).
En vild idé om de kommande mânaderna: bloggandet återupptas av allt fler och i samma skeende lämnas twitter en masse. (Twittrandet har sin tjusning, men det dagliga skrikandet, förlât kvittrandet, frân en själv och andra, oftast utan större eftertanke o främst kanske för att just ha kvittrat, frammanar saknaden av ett mer makligt tempo – och mindre tyckargladiatorer. No?).
Vänligen en som har 1. fikonträd pâ gârden, 2. hund i rätt storlek för ovan, dock utan vare sig citronträd eller den minsta lilla terracottakruka att fâ in vilddjuret/sig själv i – och som önskar dig lycka till med ockuperandet av dito kruka.
[tummen upp]
Hej Therese! Vad roligt att du skriver igen. Jag har saknat dina smarta inlägg. Hoppas skönhetskabinettet också vaknar ur sin törnrosasömn. Skönhet i alla dess former är nödvändig!
Vad glad jag blir över era gulliga kommentarer! Tack alla tre!
Jaaaaaaaaa! Har väntat tålmodigt.
Välkommen tillbaka! Gillar din lättsamma hänförelse över det som är vackert och ditt intresse för det som är förgånget.