Idag läste jag om citroner på mitt jobb, så nu känns det som att citroner/krukor/romerska lantvillor går som en röd(/gul) tråd genom min tillvaro – visste ni att hesperidernas gyllene äpplen (jag minns ett så bra Kalle Anka-pocket-äventyr om hesperiderna!) senare kom att antas ha varit något slags citrusfrukt och inte alls äpplen. ”The Greek botanical name chosen for all citrus species was Hesperidoeidē (Ἑσπεριδοειδῆ, ”hesperidoids”) and even today the Greek word for the orange fruit is πορτοκαλί (Portokali)–after the country of Portugal in Iberia near where the Garden of the Hesperides grew”, står det på Wikipedia i frågan, vad fint sådant här är.
Giovanni Battista Ferrari (bra namn!) skrev den första boken om citronen 1646, Hesperides, ”en historisk, mytologisk, språkvetenskaplig, botanisk och allegorisk avhandling på barocklatin om citrusfrukter”. Under barocken var citronen en statusmarkör. I Villa di Castello utanför Florens, som Cosimo de’ Medici anlade som sommarhus, började man bygga upp en citrusträdgård. På vintern tog man in citrusträden i ett växthus, och därifrån kommer ordet orangeri.
Slut för idag! Nu följer en av Ferraris fina citroner:
Och kolla vilken fin parfym mitt nya favorit-parfymmärke Diptyque gör: L’Eau des Hespérides. Nu känner jag väldigt starkt att jag vill dofta som en hesperid.
Thereses dagbok 
Well, well… Kalle Ankas Pocket, man tackar! Då är det min översättning av det äventyret du har läst. I snart 30 år har jag översatt pocketen och är därmed betydligt mer utlånad på bibliotek som kalleankaöversättare än som författare (sic!). Men Kalle Anka är buskul fortfarande och just pocketen har italienska serier som man känner igen på att de i väldigt hög grad äter pizza och spaghetti, gatubilderna har ofta cypresser och äventyren handlar i många fall om ämnen som de italienska skolbarnen har örnpejl på, typ antik mytologi, Dante & Ariosto. På tal om den svenska skolan och det där med bildning… Och vad gäller citroner kan jag bara hålla med dig å det varmaste. Citroner är sinnlighet och njutning, doften av rivet citronskal… har man bara citron, vitlök och olivolja i köket klarar man sig. Själv minns jag min barndom i Rom, där vi hade ett citronträd som växte upp till andra våningen. Efter skolan sprang man svettig upp på balkongen och plockade citroner, pressade och drack. Skickar med en liten länk till romerska American Academys vackra Villa Aurelia, där de har en citronträdgård, il giardino dei limoni, formad som ett schackbräde där citronträd i terracottakruka står på gräskvadraterna – en finfin renässanspastisch.
http://www.villaaurelia.it/allestimento.cfm?tipo=galleria
Carin, så roligt att det är du som översatt Kalle Ankas pocket, jag har lärt mig jättemycket av dem! Och vad intressant med de italienska serierna, jag kan se de där cypresserna framför mig… Och så ljuvligt med ett stort citronträd! Jag kämpar på med att försöka driva upp ett från en kärna, men det går jättedåligt och det verkar inte trivas särskilt bra. Jag tror att jag ska köpa mig ett! För lite romersk känsla i Stockholm.