det blev en helt vanlig dagbok

Kanske skaffar jag också en arbetsdagbok nu! Eller så skriver jag bara lite grejer jag tänker. Angående arbetet: Mitt manus till roman nummer 3 är nu hos min förläggare och i tre dagar har jag nu kunnat 1. göra något annat på eftermiddagar och kvällar än att jobba med det/tänka att jag borde jobba med det, 2. noja ihjäl mig över vad jag har skrivit. Jag har redan börjat älta allt de kommande recensenterna kan anmärka på, jag tror till och med att jag drömde om det i natt, att någon skrev ”Det-och-det känns oärligt”, kanske något värre än oärligt till och med, kanske ”förljuget”!! Vilken mardröm. Jag måste gå igenom varje mening noga och se till att den känns ärlig. Marguerite Duras skulle fatta. Det stod i Horace Engdahls bok att ”Hos kvinnan leder frihet till depression: det är vad en ung läsarinna kan lära sig hos Marguerite Duras. Sedan är det bara att välja” och det kan man ju raljera över och jag vet inte ens hur väl det stämmer att det är vad man kan lära sig hos Marguerite Duras, men detta vet jag: Det är vad man kan lära sig av livet! Med betoning på ”kan”, man kan lära sig av livet att frihet suger i längden. Det har jag skrivit en bok om. En grej jag inte kan släppa när det gäller Horace Engdahl är att han påstod i DN att han går 11 000 steg om dagen och ibland dubbelt så långt. 22 000 steg!? Det är jättemycket. Men Horace Engdahl har kanske inte så mycket för sig om dagarna? Själv har jag numera ett halvtidsjobb och försöker efter avklarade plikter att gå 8000-10 000 steg om dagen eftersom jag har blivit vinterfet och vill gå ner i vikt. Ja, triggerwarning, det känns som att man inte får skriva om sånt? Jag bantar inte ens, jag åt precis sex småkakor, och senaste (/sista) gången jag vägde mig var när jag var 17, jag vill bara komma i kläderna jag köpte innan jag gick i ide och låg inne och sov i hela januari och februari och halva mars. Jag går typ 6 kilometer och lyssnar på Jonathan Johanssons ”Lebensraum!” en och en halv gång (”De har en drink som smakar nyfallen snö” sjunger han, hur smakar det? Nyfallen snö luktar som ozon, detta har jag fördjupat mig i eftersom jag är intresserad av parfym, men hur smakar nyfallen snö? Lite järn har jag för mig? Det var länge sen jag åt snö nu), och sen hämtar jag nån mat på min gata (obs, i en restaurang på min gata, ej mat som ligger på gatan, jag har inte förfallit helt), eftersom jag har slutat laga mat. När jag har någon att göra det med ska jag börja igen, tills dess är det för tråkigt. De har tagit bort återvinningsstationen som stod längst ner på min gata förut, i förrgår skulle jag gå och slänga fem påsar tidningar och kartonger och hade släpat ner alltsammans i entrén och gått ut med två påsar och stod på gatan och glodde på platsen där återvinningsstationen stått, men den var borta! Så jag fick släpa upp alla tidningar till min lägenhet igen. Jag blev så arg att jag nästan blev tårögd och mailade till Stockholms tidnings- och förpackningsåtervinning eller vad det heter, de svarade att de inte hade haft bygglov (?) för återvinningsstationen och varit tvungna att flytta bort dem medan de sökte nytt. Inget gör mig så arg som när man försöker göra rätt, och så går det inte! Inget! Jag var och kollade på Horace Engdahl (- Vilket tjat om Horace Engdahl. – Ja, sorry) och Anna Hallberg och Thomas Steinfeld på ABF i tisdags, och det var jättemycket folk i kö innan, och helt plötsligt hade det bildats två köer, varav den andra – som jag inte stod i – var kortare, och folk började ställa sig i den istället, och en kille som stått bakom mig trängde sig förbi mig och ställde sig i den andra kön, och blev insläppt före mig! Jag hade kunnat klippa till honom. Sedan visade det sig skojigt nog att han höll plats i föreläsningssalen till en förläggare på vänsterkanten. Solidaritet! Ha! Det var som på Titanic i den där kön. Sen bytte arrangörerna sal och alla fick plats och sen sa alla i panelen sa saker. Jag har en glatt receptiv period just nu, jag tycker att folk säger bra saker, och att en massa nya böcker verkar kul, jag köpte Theis Örntoft och ska strax läsa den och nu vill jag läsa Olga Ravn också, jag har till och med börjat gilla P1 Kultur.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s