en grafomans eftermiddag

Fy vad sorgligt att Lars Gustafsson är död. Jag har läst väldigt lite av honom, så jag sörjer honom som en person jag inte kände men träffade ett antal gånger på olika tillställningar. En gång var jag på en releasefest för en bok av Per Ahlmark och Lars Gustafsson höll en lång utläggning som började med en anekdot om att han befunnit sig i den finlandssvenska skärgården i en modernistisk segelbåt med Jörn Donner, som fick mig att skratta så jag grät. Då tänkte jag – och det har jag för övrigt tänkt på varje Expressentillställning jag varit på och bytt några ord men framför allt lyssnat på honom – att Gud vad det är underbart att det finns en man som han i kulturoffentligheten, så genuint rolig och bildad och excentrisk. Genererar den här tiden några framtida kulturpersonligheter som Lars Gustafsson? Det är verkligen svårt att tro.

Idag har jag skrivit en gästrecension om en bok med texter om konst och så har jag mailat med en journalist jag verkligen beundrar som ska göra en intervju med mig, det känns som en sån ära! Tyvärr måste jag bli fotograferad vid samma tillfälle. Sjukt dålig idé eftersom jag kommer att tänka åtminstone lika mycket på hur jag ser ut som på vad jag säger. Igår läste jag halva Theis Örntofts ”Dikter 2014”. Den var toppen. Inte helt förvånande som att läsa Michael Strunge när jag upptäckte honom. Jag måste börja prenumerera på Weekendavisen igen. Imorgon ska jag vistas på mitt day job i tolv timmar hade jag tänkt. Kedja fast mig vid min jobbdator och förbereda allt som förberedas kan av sådant som måste förberedas – jag låg vaken till tre i natt och tänkte på allt som måste förberedas.

Jag har varit ute och gått och lyssnat på senaste avsnittet av Historiepodden, om Kreta och grekisk mytologi, så underbart, inget (jo okej, kanske något, men inte mycket) gör mig så mysig som grekisk mytologi, det är så vackert och fascinerande, och det var underbar temperatur ute, milt och disigt, mitt bästa väder. En timme och tio minuter tog det mig att gå 8 300 steg. Jag gick inte så fort eftersom jag tyvärr inte var ensam om att ha kommit på idén att ta en söndagspromenad kring Årstaviken, men Horace Engdahl går kanske inte alltid så fort heller? Om han håller mitt tempo tar det honom nästan exakt tre timmar att gå sina 22 000 steg. Det är kanske inte omöjligt att gå 22 000 steg, men jag tror inte att det händer så himla ofta! Jag har räknat steg i över ett år nu och tror att jag någon extrem dag kom upp i 18 000, men det var alltså verkligen extremt. Jag måste köpa några nya skor att gå i. Klas Östergren har sagt att det är vad man måste investera i som författare, eftersom det är när man promenerar som man får alla idéer. Det stämmer. Undrar om de pratar mycket om sina promenader i Svenska Akademien. Jämför dagsgenomsnittet för steg och sånt.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s