16:22
jag vet inte om vi är i Västergötland Närke eller Östergötland,
från bilfönstret ser jag i den snåriga skogen en orienteringskontroll, lysorange och vit, alldeles invid vägen på andra sidan ett viltstängsel
och jag tänker på alla gånger vi hade orienteringsdag i skolan i en skog jag kunde utan och innan och hur jag, bara genom att kasta en blick på kartan, kunde veta i förväg exakt var kontrollerna satt
och jag tänker att kanske känner någon den här skogen lika bra som jag kände min skog, kanske finns det över hela landet människor som känner sina skogar lika bra, kanske finns det i alla skogar någon som känner varje stig och sten så bra att hon eller han kan veta exakt var orienteringskontrollen sitter, bara genom att kasta en blick på kartan
och det är en överväldigande tanke
(Dikt från slutet på 1900-talet! Jag minns dagen exakt, jag satt i baksätet på en bil på väg från Mariestad till Kolmården. Vi hade ätit på en vägkrog, jag läste Stig Larssons ”Natta de mina” i bilen, en bok vars omslag är orienteringskontrollsorange. Igår när jag flanerade runt Årstaviken såg jag en orienteringskontroll i en buske och kom och tänka på den här dikten.)