jag ska berätta om henne
jag ska börja bakifrån
jag ska börja med när hon säger
det är skillnad på kärlek och prägling
och jag tänker att det där är något hon har läst i en bok
och gav hon mig tio sekunder kanske jag
skulle kunna säga vilken
men det gör hon inte
jag ska försöka,
även om allt inte går att förklara
som en färg man inte kan benämna
men instinktivt känner innebörden av;
den mörkt gröna nyans som lövträd får
som gör att man vet att sommaren börjar ta slut,
det är en jävla röra alltsammans
när hon har varit med honom
när hon har kommit hem igen
när hon gått förbi mig i vardagsrummet
i den urtvättade ljusblå tshirten
och vi pratar inte med varandra
och jag vet att jag antagligen skulle kunna känna hans lukt
i hennes tröja
och det blir skuggor på väggen av den där krukväxten
och skuggan ser ut som en palm fast inte växten gör det
och jag måste resa mig och gå ut,
måste gnugga bort alla prickar över ä och ö
vid busshållplatsen
utan att något blir särskilt obegripligt alls
och jag kan känna det i luften
det som hållit på sedan innan midsommar
det är inte sommar längre
det är en himmel som börjat få en vemodig anstrykning
av exakt den slags platta koboltblå som som gör luften
overkligt skarp soliga höstdagar
jag ska berätta om hur man nu får börja
ha en kofta på sig om kvällarna
om hur hon går ner till servicebutiken på andra sidan kvarteret
och kommer tillbaka med bananlådor
om hur telefonen ringer och hon flyttar med den in i sitt rum
och stänger dörren om sig innan hon börjar prata
om hur hon sitter i vardagsrummet och målar sina tånaglar
med ett ljusrosa nagellack
och hur den kemiska doften fyller hela lägenheten
medan jag sorterar böcker
det är något hopplöst över det, över hela situationen
och över hennes händer som hon inte vet var hon ska göra av
när hon står i dörröppningen och vill prata med mig
om enbart praktiska ting
såsom nycklar, datum,
mitt behov av bananlådor
etcetera
och något hopplöst, nervöst över hur hon till slut låter ena handens fingrar
snurra en slinga hår runt runt
på ett sätt jag aldrig sett henne göra förut
jag ska berätta om något hon säger:
att hon önskar att jag ska vara i alla fall lite samarbetsvillig
så det inte blir så svårt
och det är en helt och hållet självisk önskan
och jag hatar henne när hon säger så
om vi rör oss bakåt i tiden;
april, maj, vi dricker vodka och juice av
äpple apelsin och passionsfrukt
medan vi sminkar oss i hennes badrum
ljuset där inne är gult och utanför fönstret
är himlen klar, blå, kommer inte bli mörk
på många timmar än
jag ska berätta om en av de där nätterna
i april, maj
när det blev kyligare än vi räknat med
när vi valde kläder
och vi frös, hon så mycket att hon skakade
på väg från fest till efterfest
och till slut somnade på någons säng med grönt fottéöverkast,
ett sånt som farmor hade när jag var liten
och vi vaknade tidigt och gick tyst
för att inte väcka någon
och tog med oss överkastet
över axlarna genom stan
för att inte frysa
och hur vi resten av sommaren
när som helst kunde titta på varandra
och säga ”gud, vi måste lämna tillbaka överkastet!”
och spärra upp ögonen mot varandra
och de vi umgicks med
blev irriterade för att de inte fattade vad vi pratade om
och vi berättade inte utan skrattade
och sa ”glöm det, det var inget”
jag ska berätta om hur det regnar ute
åskskurar, men utan åska
bara regn som slår så hårt
att en del av blommorna vars namn jag inte vet
i den stora runda betongkrukan på gården
trasas sönder
och åska, inte förrän på natten när jag är ensam i lägenheten
och jag räknar avståndet mellan blixt och knall,
försöker hitta en formel
(Poesi från typ 2002.)
Thereses dagbok 