Två inte särskilt viktiga saker jag tänkte på vägen till jobbet:
1. Hur kommer det sig att vissa människor kan gå extremt sakta, irriterande sakta, i publika områden som till exempel i tunnelbanan, och sedan när de kommer till en trappa som går nedåt sätter de plötsligt igång att springa! Kanske till och med liksom skutta! Varför springer folk nedför trappor? Okej om de verkade ha bråttom hela tiden, men det verkar de ju inte alls ha. Det är som att de tänker ”Wow, jag får hjälp av gravitationen*, nu gäller det att passa på!”. Mvh en som går lika fort/sakta typ hela tiden.
2. Hur kommer det sig att när man köper ett billigt smycke på typ H&M (i brist på en tillvaro som förser en med äkta) så ändrar de ofelbart färg efter ett tag. Köper man ett smycke i ”silver” kan man slå vad om att det slits och blir guldfärgat på vissa ställen, medan smycken som ska se ut att vara i guld kommer att få sin guldpatina bortnött och så kommer det att titta fram silver där istället. Never fails på oäkta billiga smycken. Men då kan man ju undra: Varför tillverkar man inte smycken som ska se ut som silver av metallen som har silverfärg, och guldsmycken av metallen som har guldfärg?? Själv har jag ett skärp från Top Shop där spännet nu har genomgått en spännande resa från guld, via silver, till koppar! Otippat! Gud vad soft att vara jätterik och slippa bekymra sig över sånt här och bara köra massivt guld överallt, som nån galen diktator.
*Andra gången gravitationen nämns på två inlägg! Den är något av ett tema i mitt liv just nu.
Thereses dagbok 
Och sen när de kommer till slutet av trappan slutar gravitationen helt uppenbart att fungera igen, för då stannar de. Precis så att man inte kommer förbi. Som om de behöver vänta in tiden som de skuttade förbi på vägen ner. Det är väldigt märkligt.