Kategoriarkiv: konst

facit till ”hitta nazismen”

collage facit

1. Trine Folmoe, ”Vingen”, samtida norsk.
2. Tamara de Lempicka, ”La belle Rafaela”, 1927 – jag tycker att den är underbar! Tala om voluptiös kropp! Och denna… formfasthet. Och hon ser så len ut! Och, ehrm, inbjudande.
3. Arthur Hacker, ”Percival”, 1894. Vare sig nordisk eller nazist, utan viktorian.
4. Even Richardsons riddare, samtida norsk. Vad det är snyggt med ugglor!
5. Valentine Cameron Prinsep, ”Il Barbagianni”, 1863 – åh, uggla!
6. Arno Breker, “The Party” – inte i betydelsen festen, utan partiet – det nazistiska. Ser mycket mäktig ut tycker jag.
7. Frederic Bartholdi, Frihetsgudinnan. Samma typ av monumentala formspråk som skulptur nummer 6, men för att upplysa världen om vikten av frihet och demokrati, inte av Blut und Boden.
8. Hugo Salmsons lilla axplockerska, 1884. Kan ses på Nationalmuseum. Uppskattad av Eva Ström.
9. En bonde av nazi-konstnären Julius Paul Junghanns. Antagligen tänkt att uppmuntra das Volk  till strävsamhet.
10. Axplockerskor av Millet, 1857. Ett av den franska realismens viktigaste verk.
11. Bondflicka av Bouguereau, 1891. Rätt lik nummer 8, men allmänt ansedd som sentimental kitsch.
12. Michel Paszyn, ”Prima Vera”, 1956. Står i en park i Eslöv.
13. Fritz Klimsch, ”Junges Mädchen”, 1940-talet. Skulptur utförd under naziregimen. Står i Berlins botaniska trädgård.
14. Michelangelos ”Döende slav”, ca 1515.  15. Gerhard Henning, ”Liggende pige”, 1961. Finns nånstans i Malmö.
16. Skulptur av Carl Eldh, jag vet tyvärr varken namn eller år, men I love Carl Eldh!17. Fritz Klimsch igen, ”Die Schauende” – se den här kommentaren (fast när jag googlar står det 1937 – samma år som den första Grosse Deutsche Kunstausstellung).
18. Rembrandt, självporträtt, 1661.
19. Odd Nerdrum, självporträtt. Samtida norsk! Lite riddare-vibbar här också.
20. Mårten Eskil Winge, ”Tor slåss mot jättarna”. Nordisk och heroisk så det förslår, men inte nazistisk (den är från 1872), utan svensk och nationalromantisk.
21. Några hemska valkyrior jag hittade på en webbsida med nazistisk konst, men nu inser jag att de kanske inte alls är målade av en nazistisk konstnär, utan bara ska illustrera Wagner. Sorry!
22. Nazistiska nymfer av Ernst Liebermann. ”By the Water” heter den, den är så fin tycker jag! (Men alltså, Liebermann, är inte det ett judiskt namn?)
23. Eugene Jansson, ”Flottans badhus”, 1907. Inte alls nazistisk trots att den är så… hyllande av den starka manskroppen. Jansson var helt enkelt mycket förtjust i just starka manskroppar.
24. Berghof, gissades det på  – ja, nästan: det är tydligen det andra Reichskanzlei, som dock låg alldeles i närheten av Berchtesgaden (där alltså Hitlers Berghof låg – gud vad jag har lärt mig mycket om Hitler senaste dagarna!)
25. Nej, falskt alarm, inte nazism, bara Dick Bengtsson.

 

(Hoppas att jag fick allting rätt nu, jag är lite trött…) Mycket bra gissat på flera håll! (Dessutom får man nästan pluspoäng om man förväxlar Eugene Jansson med J. A. G. Acke!) – men alltså, när jag nu verkligen har googlat nazi-konst som en galning inser jag ännu mer hur far off Eva Ström är i sin liknelse. Det är ju ingenting som är likt…

Här hittade jag en informativ sida om konstutställningarna 1937 om nån vill läsa mer. Jag blev lite hooked på det här med nazi-konst nu, jag får nog ta och skaffa mig en bok om det. Fast nu måste jag sova. Hej, hörs!

18 kommentarer

Under konst

bara lite till om det figurativa måleriet

Hej, jag har också läst Eva Ström i Sydsvenskan och jag tycker att det är en artikel som drar jättekonstiga slutsatser.

Johan Lundberg och Christopher Rådlund är i sin bok ”Figurationer” kritiska till modernismen och vill plädera för en föreställande konst i traditionella genrer. Den uppenbara svagheten i boken är att man överhuvudtaget inte vidgår 30-talets nazikonst som gav uttryck för likartad ambition och estetik. När jag vandrar genom Edsviks salar är det oundvikligt att inte associera till den exposition av godkänd konst naziregimen arrangerade i München 1937 samtidigt med utställningen ”Entartete Kunst”, där modernistiska verk fördömdes.

Alltså, det där är väldigt allvarliga ord! Mig veterligen är inte ambitionen med ”Figurationer”-utställningen att all konst som inte är figurativ bör förbjudas, och jag tror inte heller att de medverkande konstnärerna har målat sina tavlor för att tjäna en totalitär ideologis syften. DET skulle vara att ge uttryck för en likartad ambition. 

Och jag håller inte med om att det skulle röra sig om en likartad estetik heller – jag tycker helt enkelt de exempel som Eva Ström anför är riktigt dåliga. Even Richardsons riddare med falk tycker jag snarare ser ut som om någon i kretsen kring prerafaeliterna verkligen gillat Sagan om ringen-filmerna, Trine Folmoes yppiga kvinna tycker jag liknar något av Tamara de Lempicka och Harald Kolderups nakna tjejer med facklor tycker jag ser mer ut som en Hollywood-version av nån målning från förra sekelskiftet än som konst i rasrenhetens tjänst.

Plus att det där romantiska, mytologiska, mystiska inslaget som finns i det norska måleriet, och som har tagits upp som något suspekt i flera recensioner, inte har någonting över huvud taget att göra med nazistisk konst. Nazist-måleri är helt platt och i fullständig avsaknad av någonting annat än sitt omedelbara budskap. Plus kasst målat i de flesta fall. (Nazisternas skulptörer var betydligt bättre än målarna. Hantverksmässigt alltså. OBS OBS, nazismen är en jättedålig ideologi även om de hade skickliga skulptörer. Är det väl bäst att tillägga.)

Jag tänkte att vi kunde titta på några belysande exempel när det gäller estetik och ideologi. Eller, grejen är väl snarande att exemplen inte är det minsta belysande: Det är helt enkelt väldigt svårt att se att vissa av dessa konstverk är tillkomna med ondare uppsåt än andra. Plus att det finns jättemycket konst som påminner betydligt mer om nazistisk konst än den som ingår i ”Figurationer”-utställningen. Vill man kan man 1. hitta nazismen, 2. hitta de samtida norrmännen, 3. gissa vad det som blir över är för något. Och fundera lite över det här med estetik som bärare av ideologi. Rätt svar på vad som är vad snart! Kanske får man ett pris.

 

collage

30 kommentarer

Under konst

de skummaste målningarna från förra sekelskiftet, del 3

Kolla, en serie som redan har fått tre delar! Jag tror att det är rekord i den här bloggen. Idag tänkte jag att jag skulle berätta för er var bebisar kommer ifrån:

 

Herbert Draper, A Water Baby

 

Snäckor! Ibland när en kvinna går på stranden öppnar sig en jättestor mussla och hon hittar en bebis… Målningen heter A Water Baby och är målad år 1900 av Herbert Draper (1863 – 1920), en man med en uppenbar fascination för kvinnor och vatten. Han har målat några av den viktorianska erans fräckaste sjöjungfrutavlor och det vill faktiskt inte säga lite, för det är rätt gott om fräcka sjöjungfrutavlor från den viktorianska eran (jag har en stark känsla av att vi får anledning att återkomma till detta). Just denna målning sticker dock ut bland Drapers andra verk: Dels är den ju rund, och dels är det alltså inga sjöjungfrur eller stormnymfer eller sirener på den, utan en Blå lagunen-aktig kvinna som hittar en bebis i en mussla.

Antagligen är det hela inte så skumt som det verkar, det krävs ju ingen djupare insatthet i vare sig konst eller psykologi för att se vaginasymboliken i musselskalet som öppnar sig. Plus att jag tycker att det är rart att hitta en bebis i det istället för en pärla: något annat fint och värdefullt. Den runda formen på duken anspelar ju dessutom på pärlans form… eller på den form en mage har om det nu inte skulle vara så att man hittar sin bebis i ett snäckskal, eller på kvinnlighet i största allmänhet. Ja, hela målningen är sådär rund/kvinnlig/intim/inneslutande/trygg, alla former på klipporna är mjuka, det är ju väldigt konsekvent alltihop.

Jag har gillat den här målningen sedan jag såg den första gången, just för att motivet är så udda. Plus att jag också gillar kvinnor och vatten, och dessutom pärlemor (jag tycker att insidan på musslan är fint målad!). Ja, plus att man ju kan funder över vad det är för kvinna egentligen, som går klädd i sjögräs så där – jag tycker att det klär henne alltså, men det är ju inte något man brukar se. Är hon nån slags mystisk sjökvinna? Har hon hamnat på en öde ö och inte alls hittat bebisen i musslan, utan lagt den där, eftersom hon tycker att ett jättestort musselskal är en bra plats att lägga bebisar på? Det är väldigt spännande alltsammans! Jag tycker att man får lite Blå lagunen/Lost-vibbar av den, plus att den är lite obehaglig fast det är svårt att förklara varför.

 

Här finns ett bra galleri med fler målningar av Herbert Draper för den som vill se mer.

3 kommentarer

Under konst

exlibris-dagen

Tidskriften Vi Läser har ett erbjudande där man får exlibris i premie om man prenumererar. Det är Lotta Kühlhorn som har designat dem, och även om hon nu inte är min favoridesigner så tycker jag att det är ett trevligt initiaiv.  Jag gillar verkligen exlibris, men tyvärr ser man dem inte så ofta – jag köper rätt mycket gamla böcker på antikvariat, men jag tror ändå inte att den samlade summan av före detta ägares exlibris i min bokhylla uppgår till mer än… två. Kanske tre.

Idag har jag ägnat en massa tid åt att titta på gamla exlibris eftersom jag trillade över ett så fint arkiv: Pratt Institute Ex Libris Collection, 1289 exlibris för den som är sugen… Det är lätt att fastna vill jag påpeka, så kom inte och säg att jag inte varnade er.  Nu följer en sammanfattning av min inhämtade exlibriskunskap. De flesta i arkivet verkar vara från 1800-talet, fram till nån gång efter sekelskiftet. Helt i min smak alltså.

Vissa motiv verkar klart vanligare än andra. Vapensköldar, t.ex, vilket jag tycker är rätt tråkigt (men jag vet inte, hade jag ett släktvapen misstänker jag att jag skulle tycka att det var toppen). Landskap är väldigt vanliga också, ofta med en gammal borg och en uggla. Och interiörer från ett bibliotek, gärna med en uggla där också. Det är rätt stor skillnad på kvinnors och mäns exlibris:

 

exlibris kvinna

 Typiska kvinno-exlibris – väldigt många har en bild av en kvinna, som väl antagligen rätt ofta ska föreställa bokinnehaverskan själv.  Jag tycker att de här är jättefina, lite så där Kate Greenaway/Elsa Beskow-stil.

 

exlibris man

Typiska mans-exlibris: Män verkar väldigt ofta ha haft Albrecht Dürer i åtanke, och särskilt hans Melankoli – det är mycket grubblande gestalter i bibliotek, omgivna av boktravar och mystiska instrument (för navigering? För frimureri?)  samt gärna en uggla. Ugglan är i sjuk dominans som djur på exlibris! Sedan kommer nog övriga fåglar, sedan ingenting, sedan ingenting och sen ingenting igen – jag har kollat på typ 1000 exlibris idag och vet inte om jag har sett en enda hund eller katt eller häst… skumt. Den andra mans-exlibrisen är så stilig tycker jag! Sträng och kärv, det är såna där exlibris man varsamt klistrar i sin förstautgåva av Ernst Jüngers På marmorklipporna

 

exlibris visdomsord

En del exlibris hade små livsvisdomar. ”Follow the gleam”! ”Lift me, oh Lord, above the level plain”! – det är väl därför man läser böcker? Fast det är kanske bra med lite hjälp från Gud. Dessa är dessutom fina exempel på landskaps-exlibris. Det är väldigt snyggt med träd på exlibris… typ allér… har jag konstaterat idag. (Fast alltså, mönstret i ramen på den första exlibrisen ovanför, är det inte lite olyckligt..? Det ser ju ut som hakkors om man tittar lite slarvigt.)

 

exlibris roliga

En del exlibris var lite roliga. Den första här ovanför tror jag syftar på bokinnehavarens efternamn – Klein – eller vad tror ni? Det är säkert vanligt med en illustration som alluderar på innehavarens namn. Herr Kleins exlibris är iallafall väldigt fin!

 

exlibris enkla

Åh, de här är så vackra i all sin enkelhet… Den första ser alldeles japansk ut, med det där lilla röda emblemet som en japansk lackstämpel… Och den andra är helt perfekt stiliserad… åh så fint!

 

exlibris jugend

 Det var gott om jugend-porr. Mmm.

 

exlibris hessleby

Och så hittade jag lite svenska exlibris. Ett från Hessleby sanatorium, som idag är behandlingshem för missbrukare. Undrar om de har kvar biblioteket. Och några böcker med exlibris i.

 

exlibris therese

 Och så hittade jag två som andra Therese har klistrat i sina böcker!

 

Förra året gjorde min söta syster en bunt exlibris till mig. De är satta med gamla blytyper och är jättejättefina – jag skulle scanna en nu, men min scanner har brakat ihop, så jag får visa en pyttebild från ett foto istället:

 

exlibris

Det är en uggla på en boktrave! Och eklöv i ramen. Jättefint! Jag har inte så många, så jag är lite rädd för att klistra in dem i böcker, för snart är de slut… fast jag borde ju skärpa mig, man kan faktiskt ha flera olika exlibris i sitt liv. Mina nästa blir med vallmo tror jag. Eller en poppel-allé.

10 kommentarer

Under dagbok, konst

dagens invändningar mot sånt som står i DN

Jag måste sluta läsa DN, jag blir på dålig humör varenda morgon. Igår var det den där insmickrande artikeln om Karin Larsson som gjorde mig arg – jag skrev om samma usällning i Expressen, jag var i Sundborn och fick samma visning och säljspeach som nu återfinns ordagrant återgivet i DN och jag vet inte varför man ska läsa kultursidor när man lika gärna kan läsa en flyer med reklam för utställningen? Jag blir sur över andra grejer i den där artikeln också men jag orkar inte redogöra för allt nu.

”Det råder ingen brist på samtidskonst som målar ropande munnar, tecknar sensuella händer och skildrar kännande kroppar. Vad som väcker de värdekonservativas missnöje är när samtidskonstens munnar, händer och kroppar gör annat än att lyda konventionerna.” står det i DN idag om den utställning med målningar av Odd Nerdrum med elever som visas i Skåne nu (Krapperupp? Jag är dålig på Skånes geografi, förlåt… Jenny Maria Nilsson skrev fint om utställningen i HD, här).

Vadå ”lyda konventionerna”, vad är de för kass ihålig formulering, vilka konventioner då? De står ju några stycken tidigare i artikeln om ett porträtt där konstnären ”med vild, despotisk blick och med blodiga händer lyfter kronan över sin sårade hjässa” – eh ja, det låter ju som ett ytterst konventionellt motiv, till skillnad från den övriga samtidskonsten som verkligen bryter konventioner… Till exempel konventioner om kön! Eftersom att bryta konventioner om kön alltid är att bryta konventioner lite mer på rikigt. (Som när man sätter en kurbitsmustasch på Karin Larsson!)
-Innebär inte det att grejen med att bryta konventioner om kön är något konventionellt..?
-Nej men nu är du bara värdekonservativ.
-Oj, grattis till att ha hittat ett ord som gör att alla invändingar man kan ha verkar riktig unkna och typ ger associationer som att man automatiskt är emot fri abort eller vad som helst för att man gillar klassiskt figurativ konst…
-Åh, det var så lite…

5 kommentarer

Under dagbok, konst, media