la vie en rose

Det var rea överallt, så jag köpte en kofta. Den var dyr, men jag tänker att den å andra sidan kanske är det vettigaste jag någonsin har köpt på rea, kanske det vettigaste plagg jag över huvud taget någonsin har köpt: svart, enkel på gränsen till osynlig, 100% kashmir. Jag lär ju förhoppningsvis inte använda den än på typ fyra månader eller nåt, men jag vet ju att när hösten kommer är det enda jag vill ha en riktigt mjuk tröja och nu har jag en.

Jag köpte den på Malene Birger på Biblioteksgatan. Jag har aldrig köpt något från Malene Birger förut, jag har knappt köpt något på Biblioteksgatan. Jo, några värdelösa nagellack på Urban Outfitters (stavas det verkligen med två t? Det ser obscent ut) – obs, gott råd till alla damer (ja, eller herrar för den delen) intresserade av den dåliga trenden med matta nagellack: köp INTE era matta nagellack på Urban Outfitters. De torkar aldrig. Bokstavligen. De är som min själ: av ett så värnlöst mottagligt stoff att allt blir liksom inskuret däri.

Jag ska varna för en annan dålig sak eftersom jag har kännedom om dåliga saker: Hur underbar förpackningen till Diors Crème de Rose än är, köp den inte.

Den ska vara plumping och soothing men den är bara som nån billig rosa kräm vilken som helst, burken är så grund att man slår fingret  i botten efter att ha använt typ fem appliceringar, ingenting motiverar priset på närmare 300 kronor. Ska ni köpa en enda roskräm så ska ni köpa den här:

Finns på Åhléns och lite överallt nu för tiden för kanske en tiondel av priset för Diorkrämen (och är man i England och går till Boots är de ännu billigare, jättebilliga!) och den är tusen gånger bättre, trots att den består av PETROLEUM JELLY som är typ äckligt oljespill, men som denna kräm har fått mig att omvärdera: den beter sig inte alls så där fett och äckligt som vanligt vaselin utan är helt len och mysig och doftar underbart och ger dessutom fin färg och lagom glans på läpparna. Diorkrämen gör dem lite så där Nivea-kräm-bleka och matta och läskiga, liksom lägger sig som en död hinna på läpparna.

På ämnet saker som doftar ros, som är ett av mina favoritämnen: Liksom jag har en förmåga att enbart intressera mig för kläder som ser ut som sådana som jag redan har (kass vana! Men den verkar omöjlig att göra något åt) intresserar jag mig väldigt mycket för parfymer som doftar ros, trots att jag redan har en rosparfym jag är glad och nöjd med.

Därför provade jag Byredos Rose Noir idag, men den var inget bra alls (den påminner om Paul Smiths rosdoft? Jag är lite dålig på att beskriva dofter, förlåt. Men jag är ytterst känslig för dem) – ”Rose Noir becomes a decadent, dirty rose with intense and animalic quality” står det, det låter ju väldigt sexigt, men jag är skeptisk. Först tyckte jag att den luktade urin (är det kanske det djuriska inslaget? Gammal kattlåda?), nu har den utvcklats till plain meningslös.

Egentligen behöver jag inte en rosdoft alltså, men jag behöver en doft. Jag testade den här härom dagen:

…mest för att förpackningen är underbar, underbar! På samma sätt som Diors roskräm, det är något med ornament i vit plast som ser ut som porslin som gör mig väldigt nostalgisk, plus att jag älskar Cacharels logotype, gud – den är så Virgin Suicides (och för första gången någonsin menar jag detta som något positivt), solblekt rosaskimrande barndom. Min mamma använde Anaïs Anaïs när jag var liten, det är väl därför. Plus att den där förpackningen påminner om billiga parfymer från Yves Rocher som också fanns i mitt hem under min uppväxt – Magnolia och Pivione och Chèvrefeuille och allt vad de hette (fast de doftade inte speciellt gott).

Tipsa gärna om en parfym! tänkte jag skriva, men det är en värdelös uppmuntran eftersom jag är så himla känslig och aldrig tycker att något som andra gillar luktar särskilt gott alls. Jag hade hoppats på Marc Jacobs nya äppelparfym, men den var inget bra, och inte granatäppelvarianten heller, det var rea på nån Clean-doft på NK, den var inget bra, ingen av de andra Byredo-dofterna jag provluktade på var så imponerande heller (den där hypade tulpanparfymen doftade så mycket tulpan att jag aldrig skulle stå ut med den mer än några veckor i februari/mars så där), det känns som att jag nästan inte gillar någonting… men så är ju det också min generella upplevelse av livet.

skönhetsblogg

Hej, eftersom jag knappt har några tjejkompisar att prata hudcreme (kräm? Nej? Kräm med k är kräm som man äter?) med, tänkte jag att någon vänlig, cremebevandrad bloggläsare kanske skulle vilja hjälpa mig lite: Jag har sedan några år tillbaka använt en rätt billig ögoncreme, men eftersom jag har fyllt 30 känner jag att det är dags för lite mer allvarligt syftande ålderstecken-förebyggande och -reducerande hudvård [update: inte bara runt ögonen alltså! – på alla ställen i ansiktet denna typ av hudvård behövs]. Cremen jag använder nu kommer från Nivea, och jag har ingen direkt uppfattning om den har varit till någon nytta eller ej, men jag har en känsla av att den mest innehåller vatten och glycerin. Nu tänkte jag bege mig bortom den där Nivea/L’Oreal-klassen på creme (trots lågkonjunktur och den dåliga personliga ekonomi jag tjatat om nu, ja – jag ser detta som en långsiktig investering), jag tänkte kanske till och med ge mig förbi Clinique-nivå, och nu undrar jag vad jag borde satsa på.

För typ ett år sedan var Boots no 7-cremen så himla hajpad, är det nån som har testat den? Och den där grälla lila och gula tuben, Tri-Aktline, som marknadsförs hysteriskt nu, den är jag lite nyfiken på, kan den vara nåt att ha? Den kostar 400, det är ungefär vad jag kan tänka mig att betala i dagsläget. Eller vad väljer man för märke? Utöver Clinique-disken är det där havet av små diskar inne på Åhléns rätt okänd mark för mig. Jag vill ha nåt som är helt sjukt effektivt, gärna nåt som marknadsförs med strikta vetenskapliga argument, inget sånt där honung och olivolja-hippietrams. Stort tack på förhand.

 

Nåt att ha?

 

jag älskar Jeanne Tripplehorn

Ser jag en annons till med Eva Longoria blir jag tokig. Tyvärr är väl risken rätt stor. Jag fattar inte grejen med Eva Longoria, vad är grejen? Hur kommer det sig att hon gör reklam för allt? (Well, allt från märket L’Oreal).  Jag tycker att Eva Longoria utstrålar grundläggande brist på intelligens, fullständig glättighet samt Juicy Couture-mysbyxa och inget av detta uppfattar jag som åtråvärt. Jag fattar inte vem reklamen vänder sig till heller, jag har svårt att tänka mig att tjejer i typ gymnasieåldern vill se ut som hon, när jag var i den åldern skulle jag ha uppfattat hennes som… well, gammal. Förväntas jag identifiera mig med henne? Jag tycker att Eva Longoria har sabbat märket L’Oreal helt och hållet, jag vill knappt ens köpa ett nagellack därifrån längre, jag ser Eva Longoria framför mig: Eva Longoria vill att du använder det här nagellacket! Jag skulle inte ta smakråd från Eva Longoria under pistolhot. Jag tänkte samma sak igår när jag såg hårfärgsreklamen med Pernilla Wahlgren: vem, vem köper en hårfärg för att Pernilla Wahlgren använder den? I Pernilla Wahlgren-nyansen, den som har en bild av Pernilla Wahlgren på förpackningen?

Nu följer en bild på Jeanne Tripplehorn. Jag skulle köpa vad som helst som hon gjorde reklam för.

 

berömda kvinnor som varit i Avesta

Jag var på posten och hämtade ett paket som innehöll den här:

 

 

Samfundet De Nios litterära kalender, där jag, till min stora stolthet och förtjusning, medverkar med en text. Som en vitter tebjudning, skrev Martina Lowden igår i DN, det låter väl underbart. Mest handlar det om Hjalmar Gullberg i boken, men jag har skrivit om Sten Selander, som gillade suset i rågen och doften av höst i skog; och lindelövet där trasten slog; och snön under norrskensbågen. Precis som jag! Sten Selanders Sommarnatten är, iallafall delvis, alldeles underbar. Rekommenderas till alla som gillar naturen åtminstone litegrann, och finns med stor säkerhet att införskaffa för mellan fem och tjugo kronor på närmsta Myrorna.
Nu följer lite poesi, för det är poesi för sällan här! Gillar man Ola Hansson kan man ha hans ”…och allting svinner / mitt väsen in i naturen rinner” i åtanke.

 

Vad är begär och vad är vilja?
Nattens urgamla trolldomsringar
håller mig bunden. Jag kan inte skilja
mina och mörkrets andetag.
Allt vad skymningens spindelvävar
fångat långt ifrån sol och dag,
säven som nattbrisen genombävar,
syrsor och månvita flyn som svävar
mållöst i mörkret – allt är ju jag.

(Sten Selander, ur ”Sommarnatten”)

 

********************** 

 

10:16

Snön har nästan blåst bort här, för det är sån där torr, vass, äcklig snö som piskar en i ansiktet när den kommer emot en, små små snöflingor som påminner om glassplitter. Jag gillar blöt snö, jag gillar luftfuktighet. Nu är det torrt överallt, torrt ute, torrt inne, jag är utlämnad åt hyresvärdens extrema temperaturhöjning, elementet i vardagsrummet är åttahundra grader varmt, torr värme, mina läppar torkar, hela jag krackelerar snart. Jag har köpt en ny hudkräm.

Jo, skönhetsblogg: Har någon testat den här? Cliniques Quickliner for eyes? Den verkar ju toppen. När jag äntligen har hittat två Clinique-produkter jag vill köpa har det där Köp två produkter och få en necessär med värdelösa minigrejer (fast mascaran är bra)-erbjudandet tagit slut för länge sen.

Ännu mer skönhetsblogg: I en av mina modetidningar läser jag om den nya serien kroppsvårsprodukter från MOR Cosmetics: ”Australske Mor har skabt serien Dåla [sic], som er inspireret af den svenske arbejdshest, Dala-hesten”. Huh? Förpackningarna ser inte ut att ha någonting alls med dalahästar att göra (de är bruna och rosa med silverglitter, inget kurbitsmåleri i sikte), så vari består inspirationen? Det luktar häst om grejerna? Jag har försökt googla mig till ett svar, men utan framgång. (Till eventuella läsare knutna till Expressen kultur: Det är okej om ni snor denna nyhet till ert Dalarna-tema).

I Avesta i har de världens största Dala-hest.
Jag såg den i somras. (den här bilden är alltså inte från i somras, för när det är sommar har de blad på träden även i Avesta, jag snodde den nånstans)