september | 2011 | Thereses dagbok

Varje gång jag går in på COS börjar jag tro att jag behöver ytterligare ett grått plagg. Inget kunde vara mer fel. Jag vet dock inte vad jag behöver för plagg. Ett nytt plagg bara. Jag köpte en billig klänning (som var mörkgrå, dock ej från COS) som är helt vanlig eftersom jag älskar kläder som är helt vanliga. Idag när jag klädde mig för att gå till jobbet kände jag mig dock så förkylningsrisig att jag valde en leopardmönstrad kofta och ett par stora guldclips, för att liksom piffa upp min sorgliga uppenbarelse lite. ”Vad party du ser ut!” sa folk på mitt jobb. Jag misstänker att det är en övre-medelklasseufemism för ”vulgär och slampig”. Ingen på mitt jobb använder stora guldörhängen.

Sedan jag var liten har jag drömt om att ha långa ögonfransar och sångröst. Nu har jag förstått att åtminstone det ena är möjligt att skaffa sig. (Och jag vill inte höra något om att ”Alla kan lära sig sjunga!” – tro mig, jag hör liksom inte skillnad på rätt och fel. ”Vad bra hon sjunger!” kan jag tänka när jag ser på Idol, eftersom det händer att jag ser på Idol, och sedan säger nån i juryn att det var ju inte en ton som var rätt och så känner jag mig snopen.) Det finns något som heter ögonfransserum. Jag såg det på Gokväll eller vad det heter, som jag såg på mitt hotellrum på bokmässan, när jag låg i sängen under dubbla täcken och skakade av feber. Det verkar faktiskt fungera. Jag vill prova! Har någon provat?

Jag har alltså varit på bokmässan. Toppen var det, även om jag som sagt blev förkyld. Jag fick mingla och bli full och träffa en massa trevliga människor och trevliga läsare inklusive Lars Vilks och gå på middag med Camilla Läckberg. Det var inte bara hon och jag alltså, det var vår gemensamma agent som ordnade det för alla andra som också anlitar denne agent, samt en massa förlagsmänniskor från hela världen. Man fick åtta rätter! Alla sa: Hur går det med nästa roman? Sådär, sa jag. Det går sådär. Men nu ska jag skriva jätteduktigt. I nyaste numret av tidskriften 10Tal är jag både på framsidan och insidan, jag deltar i ett samtal om PASSION med Elisbeth Hjorth och Eli Levén, och så kan man läsa ett utdrag ur min roman under arbete.

Nu ska jag dock skriva en text om en konstutställning eftersom jag alltid ska skriva en text om en konstutställning. I nyaste numret av Axess har jag skrivit en lång artikel om Peredvizjniki, den ryska konstnärsgruppen, som det öppnar en stor utställning med på Nationalmuseum i dagarna. Om webbansvarig på Axess (=jag) är på gott humör imorgon kanske hon uppdaterar sajten med den artikeln. Imorgon ska jag på invigningen av utställningen. Hurra! Snart ska jag kanske skriva om litteratur här igen. Det stod om Anna-Karin Palms nya roman i DN idag. Den verkar bra. Den innehåller en massa Drottningens juvelsmycke-referenser. När jag gick i nian spelade vi Drottningens juvelsmycke med skolans teatergrupp där jag var med. Detta tilldrog sig i Kolmården, så det var extra lämpligt, eftersom det, som ni belästa bloggläsare givetvis vet, är i kolmårdsskogarna Tintomara drar omkring och är mystisk och lockande. Jag ville så klart vara Tintomara, men det fick jag inte, jag fick vara en hovdam, som var med i två minuter och hade två repliker typ. ”Kommer en slagbjörn / slagbjörn jag smeker”, det är fint. Jag vill fortfarande vara Tintomara.