Det känns lite som att jag sliter ut mitt hjärta och hänger upp det till allmän beskådan varje gång jag postar en Youtube-länk, det är därför jag nästan aldrig gör det. Men nu kunde jag inte sluta tänka på åttiotalet, så, det där är tre av mina favoritlåtar (både från åttiotalet och någonsin): tjejen som sjunger i Berntholer är helt rubbat söt och det är en så fin fin låt med vad jag tror är ett ganska mörkt innehåll, Billy Mackenzie är stiligast och i största allmänhet bästa killen och ”The fault is, I can find no fault in you” är en så bra textrad, och Savage-låten – jo, jag vet, det är en lite fånig video kanske, men hör ni hur bra låten är? HELT SJUKT BRA. Har man någonsin lyssnat på den när man åkt tåg eller buss och tittat ut genom fönstret och känt sig lite sorgsen så råder det ingen tvekan om att den definierar ordet ”bitterljuv” och att man kan sluta skratta åt allt det där man åttiotalet som man brukar skratta åt (om man nu brukar skratta åt åttiotalet).