november

I radion var det adventsgudstjänst, i DN skriver Ann Heberlein om varför man vill gå på sådana – jag hade också velat gå på en sådan, om jag haft en vacker kyrka i närheten, men det har jag inte, och jag är för lat för att åka till en – – – ”Jag söker ett sammanhang där människan och hennes största känslor tas på allvar”. Det gör jag också.

Det är därför jag är intresserad av konst och litteratur. Det är därför jag har mycket litet tålamod med spex och trams och reklambyråfasoner i dessa sammanhang. Jag läste en text av konstnären Gunnar Larsson nyligen, han skrev om behovet av ”ett uppfordrande allvar”, det är en formulering jag gillar så himla mycket. Ett uppfordrande allvar är vad jag önskar mig.

Jag läste Lennart Sjögrens Anteckningar om bilder igår, jag hade strukit under dessa rader: ”I vissa situationer kan hos vissa människor inför vissa föremål uppstå en korrespondens av ett slag som inte kan hänföras till någon speciell känd upplevelsekategori.” Min kursivering. Vilken bra formulering. Men det är inte bara av föremål detta kan inträffa, skulle jag vilja invända. Denna korrespondens kan uppstå i naturen. Eller i en kyrka. ”En erfarenhet som inte får plats i det vardagliga” skriver Heberlein i DN, om upplevelsen av nåd, som jag måste erkänna (ännu) är okänd för mig, men jag tycker att det är helt uppenbart att dessa upplevelser – konsten och religionen – ligger väldigt nära varandra.

Okej, det här blev ju ingen ordning och reda alls: Någon gång ska jag skriva om detta på ett vettigt vis, hoppas jag. Det kommer att inkludera mystik och obegriplighet, trygghet och underkastelse, Elsa Beskow och orgelmusik. Men nu ska jag gå ut i detta vackra snöfall och träffa min syster och fira första advent. Hej, hej.

Hej, jag har inte slutat blogga. Men jag verkar ha slutat att blogga om min vardag. Jag har av olika anledningar tvingats konfronteras med min gamla dagbok på Skunk den senaste tiden, med inlägg nästan tio år gamla. Det var ömsom förtjusande, ömsom ångestframkallande, men vardag var det definitivt. Vill man läsa om min vardag rekommenderar jag återigen Twitter, där finns nu de där korta tankarna som även fanns på Skunk men som den här bloggens format tyvärr inte känns så lämpat för.

Saker jag har gjort på senaste tiden: Jag har varit i Växjö på Bokens dag och berättat om min bok inför 800 personer i ett konserthus. Johan Hakelius, Johan Theorin och Louise Boije af Gennäs var där också. Johan Theorin köpte min bok och bad att få den signerad till sin dotter: ”Hon gillar också Hitchcock”. Jag fick bo på hotell och äta en fantastisk middag (till förrätt: pumpasoppa med rökt sidfläsk och biscotti – ni tänker att det låter skumt, men det var så gott! Jag tänker fortfarande på pumpasoppan).
Jag har varit i Göteborg och läst för 8 personer i poesihörnan på stadsbiblioteket.

Stilig man i Växjö.

Jag har varit på bokcirkel. Det var den där omskrivna bokcirkeln med en Liljestrand, en (eller, tre, rättare sagt) Skantze och en Fröberg-Idling. ”Jag tänkte att ni kanske känner er utlämnade om jag bloggar om er”, sa jag. ”Nej, nej, blogga!” sa de. De var i och för sig lite berusade. Det bjöds på renfilé och initierad diskussion om robotframtiden.

Jag har varit på pressvisningar. Jag har varit på mediaseminarium. Jag har varit på fest. Jag har varit på KB fyra gånger. Jag har varit på hotellbar. Jag har varit på champagnelunch. Jag har varit på antikmässa och antikvarisk bokmässa och blivit intervjad i radio. Jag har lärt känna nya människor och återupptagit kontakten med gamla. Jag har jobbat. Jag ska jobba nu också egentligen. Jag ska lägga om mina hopplösa matvanor och försöka att inte äta något som har friterats under en vecka till att börja med. Det borde inte vara omöjligt.

Jag ska flytta snart igen. Jag ska bo några månader vid Skanstull. Sedan vet jag inte. Mitt liv känns som en enda röra. Bostadsläget i Stockholm får mig att känna mig tillbaka i någon slags studenttillvaro som jag mentalt lämnade för åtminstone fem år sedan. Jag skulle vilja inreda en hemtrevlig bostad, men ”inreda” känns som något som ligger i en framtid långt borta, just nu är jag glad om jag har någonstans att sova samt förvara alla mina flyttkartonger.

Det var jättelänge sedan jag skrev i en tidning. Varje dag har jag lust att skriva något om vad som är fel med den svenska samtidsprosan eller vad som är fel med mediamänniskors behandling av Sverigedemokraterna eller vad som är fel med mediamänniskor i största allmänhet, men jag orkar inte skriva något som skulle kunna bli en debatt för jag orkar inte ha en debatt så därför skriver jag twittermeddelanden om nagellack istället.

Jag är mycket glad över att ha ett jobb. Mitt jobb är min fasta punkt. Kanske är jag osunt besatt vid min arbetsplats, vid mitt skrivbord. I brist på fast bostad har jag inrett mitt skrivbord. Det ser ut som ett skatbo av bilder som jag tycker är fina. De senaste veckorna har jag suttit vid mitt skatbo till skrivbord och redigerat text, uppdaterat webbsidor, skrivit ut fakturor, fixat och pysslat. Det är så mysigt. Imorgon ska jag göra tidskrift igen, det blir också mysigt.

Jag ska försöka frigöra tid för att skriva på roman nummer två, för jag har för avsikt att skriva en roman till (jag har för avsikt att skriva två till, tre, kanske fyra, fem, sex, sju, och en novellsamling och en essäsamling eller två, jag kommer inte att känna mig nöjd med mig själv förrän jag har skrivit en sån där bok som Carl-Johan Malmberg skriver där jag breder ut mig över konsten och litteraturen). Jag har skrivit ungefär hälften av själva textmassan till roman nummer två tror jag. Jag lyssnar på Pulp medan jag skriver för det ska bli en bok som är lite ful och sunkig. Ingen blomsterporr, inga heta skånska landskap.

Jag har tänkt på Bruno Liljefors, jag har tänkt på symbolismen. Jag har köpt en liten litografi som ser ut så här:

Jag tycker att den är mycket symbolistisk. Det är Lejonbacken vid slottet, ser ni?

Jag har knappt läst några böcker. Jag håller fortfarande på med Min kamp. Nu håller jag dessutom på med Martin Engbergs Tecknen runt huset samt skandalboken om kungen. Jag skulle vilja resa till Köpenhamn och se utställningen med Anselm Kiefer, jag skulle vilja resa till Paris och se utställningen med Gerome. Min ambition är att åtminstone resa till Thielska galleriet.
Det är en strålande dag. Jag måste gå ut lite. Jag gör det nu.

Jag har en ny mobil och ett nytt rådjur. Här syns båda.