DENNA FÖRGIFTADE NATT
Min oro –
ta bort min oro.
Jag kan inte vara ensam med detta
som alltid letar efter min strupe.
Kyss mig min älskade.
Stanna denna förgiftade natt.
I mitt hjärta har en varg sin kula.
Jag vet hans hunger,
hans gom,
hans bittra sömn.
Rädda mig, älskade.
Jag är själv oron, vargen,
vinden som havet nekar hägn vid sitt bröst.
I min nöd ropar jag mitt eget namn
och lyssnar förgäves efter det trofasta ekot
från jordens berg.
Stanna min älskade, låt oss ropa, ropa,
låt oss brinna skyhögt
som de skeppsbrutnas eldar.
Stina Aronson
dagens dikt
Under dagbok
Thereses dagbok 
Å, så vackert, vackert, vackert! Mer av detta!
Bra dikt. Hade ej läst den tidigare.
Stina Aronsons Feberboken osar av sådan här rovgirig, destruktiv passion. Det blir mitt ”dagens lästips” efter denna ”dagens dikt”. En otroligt modern bok i sitt självutlämnande och sina friska metaforer.
Min Gud. Jag måste skaffa en diktsamling av Stina Aronson, snarast.
Stina Aronson heter så därför att hon gifte sig med överläkaren på Norbottens tuberkulossjukhus Anders Aronsson. Är det nån som vet varför Stina gjorde sig av med ena s:et?
Ja, Feberboken är väldigt bra, men den här diktsamlingen, Tolv hav, tycker jag är änn bättre – ännu mer kött och blod och begär och kärlek på liv och död, det är utmattande att läsa… och helt sjukt bra. Alla borde läsa!
Gunnar, bra fråga… ”För att hon skilde sig” tänkte jag svara, men det gjorde hon kanske inte alls..?
Kul med alla andra bloggare med intresse för äldre tiders konst och poesi som också kommenterar här.
Jacob, ja, eller hur! Ibland leker jag med tanken på att samla alla dessa människor på något sätt, typ en liten blogg-salong, och så tänker jag att herregud vilka bra och trevliga och vettiga och intressanta och smarta människor det skulle bli, typ det bästa sällskapet någonsin.
Åh, en bloggsalong! Jag har ofta grämt mig över att salongskulturen försvann ur det allmänna sällskapslivet, tror det hade passat mig betydligt bättre än att vifta tafatt med näven på Debasers ölklibbiga dansgolv.
Kanske finns sådana? Fast en blogg blir kanske lite som en salong.
Fick mycket känslor av den dikten. Håller med Per om att det är trist att salongskulturen dog ut.
En fantastisk text om Stina Aronson finns i Margit Abenius essäsamling Memoarer från det inre. Den kom ut 1963 och ligger på min tio-i-topp-lista över svenska essäsamlingar.
Margit Abenius (en av 50-talets stora litteraturkritiker) var mångårig vän med Stina Aronson. Hon skriver i sin essä också om mannen Anders, vars namn hon faktiskt också stavar utan ”s”. Så här står det på ett ställe:
” ‘De smås doktor’, Anders Aronson, som hon hade varit gift med i 18 år och som aldrig hann bli någon gammal man eller ens en medelålders, var den människa som Stina talade mest om med mig. Det är ju tänkbart att han inte alltigenom varit den rätte mannen att förlösa henne som diktare och som kvinna, men ett är säkert: på senare år var han för Stina det verkligt stora minnet. Han levde inom henne som personlighet, som ledstjärna och som den centrala gestalten i hennes novellistik”.
Uppenbarligen dog Stinas man tidigt. Det är möjligt att han aldrig stavade sitt namn med två ”s”. Det är kanske bara slentrianstavning som gör att han på nätet finns under ett förvanskat efternamn.
PS:
I hastigheten skrev jag att Margit Abenius stavar Anders Aronsons namn utan ”s”. Jag menade förstås, vilket framgår av det följande, att hon stavade det med bara ett ”s”.
Tack för det, tidenstecken. Min nya Aronsonpost på Pressylta har kollapsat under faktakollandets diktatur. Shit.
”Fast en blogg blir kanske lite som en salong” / Jacob C.
Jag hâller med – och tror faktiskt att en blogg i mânga avseenden kanske till och med är snäppet bättre än vad salongerna var – dvs, det är väl fantastiskt att det skrivna ordet – insidan och tiden – för en gâng skull inte behöver tävla vare sig med utsida, exterioritet eller svada-lätthet (rapphet). Eller ens snobberi, snobbera, snobberala. Kanske? Vad tror ni? Och jag tycker denna salong är riktigt trevlig – förnimmelse av cigarrök, thelukt, god whiskey, tunga sammetsgardinger och annat smâtt och gott…
Vilket elände att jag inte fick den där matsalsgruppen i nyrenässans som jag bjöd på. Då hade jag kunnat bjuda på finmiddag och sedan avec i nyrokoko.
Jag har aldrig läst Stina Aronson. Det du citerar är mycket vackert och dramatiskt. Gillas.
Jag gillar också Feberboken, men har inte läst Aronsons dikter. Fast det här var bra – de sista sex raderna får mig att tänka på Rut Hillarps dikter, som ju är helt fantastiska. En återutgivning av Aronsons dikter, hur skulle det gå till?
Åh Stina Aronson, så fint.
Bernur, ja, och alla andra också för den delen: http://www.rosenlarv.se/tolvhav.php ! ”Tolv hav” återutges vilken dag som helst på Rosenlarv förlag, då måste alla läsa den!!
Dikten de citerar där på hemsidan är väldigt bra också, ”Jag är som ett vimmel, ett smutsigt marknadstorg. Jag stör mina egna andaktsstunder med mina larmande steg.”, det brukar jag tänka när min hjärna känns kladdig och äcklig.
Väldigt många dikter i den där samlingen är så bra att det inte är klokt.
Och i brist på blogg-salong: Jag har faktiskt börjat leka med tanken på blogg-öl, under mycket avspända former. Ute på lokal alltså. I Stockholm. Jag är så himla dålig på att organisera saker, men rent hypotetiskt: Vore det kul?
”vinden som havet nekar hägn vid sitt bröst.”
– månadens rad
Fransyskan H
”för en gâng skull inte behöver tävla vare sig med utsida, exterioritet eller svada-lätthet (rapphet). Eller ens snobberi, snobbera, snobberala.”
– Nej, vet du vad. Hela den biten är ju halva nöjet.
Pelle – haha. Jo, det är ju sant, det med, tänkte faktiskt pâ det efter att ha postat min kommentar. Men det första har ocksâ sin sanning – eller snarare, antalet intressanta diskussioner och sympatiska möten jag gjort pâ det senaste via bloggar är dâ ändâ faktiskt fler än jag stött pâ i verkliga livet pâ länge. Men visst har du rätt ocksâ (och kanske saknar jag bara rätt ”kött- och blodiga salong”!).
Öl vore givetvis hypotetiskt trevligt!
Även den kommentaren ofullständig. Vad jag ville säga med det första var även att sâ mânga människor det finns som i skrift har mycket att säga – och som i livets salonger hâller tyst och istället lâter svadorna ta över. Och dâ mâ resten vara kul, ocksâ, men de tysta möter man där aldrig (dâ man helt enkelt inte vet att de/vi finns där). Hm.
Jag skulle tycka att det vore kul o eftersom jag faktiskt är i Sthlm så blir det ett mindre hypotetiskt ja från min del.
Fin dikt, och fint efternamn, med eller utan två s :) Men inte samma släkt, tror jag.
Blogg-öl låter kul, fast jag är i Stockholm väldigt sällan.
gärna blogg-öl!
Läs också Stina Aronsons roman ”Hitom himlen” (1946).