Hej, glad boklördag, vad roligt det är att leva i en tid då de litterära manifesten haglar – jag tycker att dagens förtydligande av det första manifestet är helt klockrent. En annan grej man kan läsa idag är min text om Carl Wilhelmson på Waldemarsudde. Det är så roligt att skriva om konst! Det är faktiskt vad jag ska ägna dagen åt, om jag inte beslutar mig för att skjuta upp det till imorgon, det känns som att det kan bli så – jag har jobbat typ 12 timmar om dygnet 12 dagar i rad nu och dessutom inte sett på tv på två veckor, helst av allt vill jag faktiskt bara ligga i soffan och äta chokladglass och se på tv, ja, konsten får kanske vänta – – – ja. Nu börjar det dessutom kännas som att bloggen också får vänta lite. Jag kan visa några fina bilder jag trillat över på internet på senaste tiden istället… vi kan ha porträtt-tema idag:
En ung Ellen Key. Gullig!
Porträtt av Whistler, jag vet inte vem det föreställer, men det är så fint! Liksom på gränsen till för sött, men så underbart målat att jag bara sväljer det ändå. Jag gillar verkligen grejen med en tydlig konturlinje och en platt bakgrund, jag har alltid gillat det – eller alltid och alltid: kanske sedan jag första gången såg Manets flöjtspelande pojke.
Självporträtt från 1640 (…1640 förresten? Ser det inte ut som något från romantiken? Typ lite som Delacroix? Eller: svärtan i målningen ser barock ut, men något annat – bakgrunden? baskern? ansiktsuttrycket? – ser ut som romantiken) av den snygge och eventuellt demoniske Salvator Rosa. ”‘Either shut up, or say something better than silence [i.e. something worth saying]’ says the inscription” står det på Wikipedia. Underbart!
Princess Youssoupoff, formerly Grand Duchess Irini of Russia and also Princess Xenia, wearing a black dress with black turban, foto av Edward Steichen – vem annars? Tala om tydlig kontur och platt bakgrund, jag tycker att hennes konturlinje är helt sanslöst vacker. Och hennes ansiktsuttryck: ser hon bestämd ut, eller sorgsen? (Serien om Edward Steichen är förresten inte bortglömd, bara uppskjuten på obestämd tid.)
Det känns som att folk var så coola förr i tiden.
Whistlers porträtt heter ”Harmony in pink and Grey” och föreställer den förtjusande lady Meux som han förevigade ett antal gånger. Mer om detta kan man läsa här:
http://en.wikipedia.org/wiki/Portrait_of_Lady_Meux
Ett annat vackert porträtt av furstinnan Yousoupoff (eller Yusupova – vilket man vill) målat av den rysk-franska konstnärinnan Zinaida Serebriakova finns här:
Hon var gift med Felix Yusupov – en av männen bakom mordet på Rasputin. På 20-talet, när Steichens bild togs, bodde paret utanför Paris och hade rätt dåliga finanser eftersom Felix levde på stor fot och lyckades göra av med det mesta av familjeförmögenheten. Jag tycker att hon ser rätt sorgsen ut.
Håller helt med om klockrenheten i Appendixet, synd bara att mycket utav det inte fanns med i den ursprungliga versionen (alltså att den första versionen inte var tydligare på vissa punkter).
Princess Youssoupoff är helt fantastisk!
Fantastiska porträtt!!!
hittade din blogg eftersom jag sitter och googlar konsthistoria för tillfället (läser konstvetenskap på universitetet nämligen) och ramlade in på din stormen av giorgione. tycker också den är väldigt spännande med tanke på att det är som en olöst målningsgåta. anyhow, gillar din blogg och tycker du verkar vara vettig! :)