Hej, det där är jag i mitt sovrumsfönster i Stockholm. Jag har påbörjat en liten serie självporträtt i pixlig mobilkamerakvalitet med undermålig belysning och kass färgåtergivning, så där har ni något att se fram emot. I övrigt lovar och svär jag att aldrig mer skriva ett blogginlägg om något privat, förklätt till åsikter om en bok, vilket leder till att all kritik av boken känns som kritik av mig själv. Detta angående förra blogginlägget alltså -117 kommentarer, det är ett oerhört rekord i den här bloggen. Fast inte besöksrekord, det innehar ett inlägg om nazistiskt måleri. (För den som inte tröttnat på klassdiskussionen finns det möjlighet att fortsätta den här, här, här och här.)
Jag är helt inne i färdigskrivandet av mitt romanmanus den här veckan, så jag anser mig egentligen inte ha tid att skriva något annat. Jag tänkte mest länka till lite saker innan de blir fullständigt inaktuella: Här finns en text från gårdagens Expressen om en teckningsutställning på Nationalmuseum, och här finns ett inlägg på Axess-bloggen om min text, och UPDATE: Här skriver Lars Vilks om samma text. Här finns jag till min oerhörda stolthet med i en spekulation om blivande kulturchef på Expressen! Här har jag fått ett visitkort av tidningen Vi (detta saknar egentligen fullständigt allmänintresse men ligger fint bland dessa ego-länkar tycker jag).
Saker jag har tänkt på de senaste dagarna har varit bland annat hur mycket jag ogillar Twitter ibland, hur mycket en läppkräm får kosta egentligen (410 kronor??), huruvida det vore trevligt att åka till Köpenhamn (skratta inte nu men jag har aldrig varit i Köpenhamn), om det objektivt snyggaste som finns, iallafall denna vår, är ett cognacsfärgat smalt skärp i midjan. Samt Gud och Per Kirkeby. I alla fall några av dessa ämnen har jag för avsikt att återkomma om. Hej tills dess.
Thereses dagbok 
Du skriver alltid väldigt bra men enligt mig allra bäst om klassfrågor. Kanske för att det berör dig extra mycket?
De texter som handlar om detta, senast den om KL får väl så mycket respons för att du fyller ett tomrum. Nu kanske du inte alls har lust att fylla det där tomrummet men det är nåt med ditt perspektiv som är så befriande. Kan inte riktigt formulera vad det är du sätter fingret på.
Men iallafall. Uppskattade texten enormt och ska köpa Yarden.
Expressentexten var bra. Jag tycker att visar man gammal konst, eller vad det än må vara, så är den samtid som den visas i en sorts kommentar i sig. Att se en tavla när den är ny och se en tavla 100 år senare ger rimligtvis en helt annan upplevelse.
Jag tycker dock i princip att det är intressant att göra jämförelser med samtiden, men att det oftast blir tråkigt och ointressant och då hade det varit bättre att låta bli.
Jag håller med Sofia att du skriver så märkvärdigt bra. Ditt anslag är som en obetvingligt vacker tanke, en slöja genom luften – skarp och rund på en och samma gång.
Din Expressen-artikel var som vanligt också vass och klok.
Men hur funkar det att jobba på en kvällstidning som Expressen? Hur kan ditt kynne samsas med den gapiga sensationshysterin? Jo, jag vet att kvällstidningarnas kultursidor lever ett slags egna liv, men ändå …
Jag får inte ekvationen att gå ihop.
Vad ni är snälla. Per L, det var fantastiskt fint, tack!
Och hm, jag har aldrig tyckt att det har varit några problem att skriva i en kvällstidning. Jag blev tipsad om Aftonbladet när jag var ny, så jag hörde av mig och de lät mig skriva. Hade jag blivit tipsad om DN eller SvD hade jag sökt mig dit… det var helt slumpartat. Och sedan kändes Expressen som ett logiskt nästa steg. Jag vet faktiskt inte om det skiljer sig alls åt för frilansarna (för jag är ju just frilansare, på Expressens redaktion har jag aldrig ens satt min fot…) mellan morgon- och kvällstidning. Det är ju aldrig någon som har försökt få mig att på något vis skriva kvällstidningsmässigt.
Äh, jag ska inte uppehålla mig vid detta, men det var kanske inte det redaktionella arbetet jag tänkte på.
Mer det om att finstämda, intressanta, viktiga och kulturellt och politiskt viktiga texter som dina (och andra goda skribenters) ligger inklämda i ett gapigt och ”trash-igt” kvällstidningsformat.
Lite som den där paradoxen att Margret Atwood, Norman Mailer och Vladimir Nabokov skrev texter inklämda bland bara rumpor och bröst i Playboy.
Hej Therese,
Jag tycker att det blev en härlig tråd till förra inlägget och hoppas att du inte tog illa vid dig. Somliga tycks uppfatta Kristian Lundberg som en allmänt skenhelig typ, men din ursprungstext tror jag de flesta gillar.
Som kulturarbetare känns det inte främmande att då och då och särskilt i kristider fundera på vad man egentligen har för skyddsnät. Vi är nog flera som i det läget ser hemtjänsten för oss.
Vad gäller utvaldhetskomplex tror jag att det har varit och är en bra drivkraft för de flesta författare.
Så här bra debatter ser man sällan på kultursidorna: Bitska men med esprit och gott humör.
Nej, det ser man sällan.
Per, ja, jo – men jag har faktiskt aldrig upplevt det där som ett problem. Eller tänkt att det vore finare eller skulle passa mig bättre att bli publicerad i en morgontidning. (Jag har däremot tänkt att det vore fint att bli publicerad i en vackert formgiven bok med texter om konst, men det är ju något helt annat. :)
Lee Fiora: Det håller jag med om!
Själv skiter jag i klassfrågor och koncentrerar mig på det här med läppkrämen. ÄLSKA en förbrukningsprodukt på 15 ml som man kan välja att DELBETALA i nio månader med ränta. Haha, är seriöst sugen på att köpa och dokumentera lipsen nu. Dag för dag tills de blir sådär extra-firming.
Vill ha mer blogginlägg! :-)