Du är på väg till Europa för att gifta dig. Med en furste i ett litet land vid Medelhavet. Han är oändligt rik, han är stilig, han tillhör den familj som innehaft tronen i sitt land under längst tid i världen, sedan 1200-talet. Det satt Grimaldis på tronen i Europa innan någon visste att Amerika fanns och nu ska du också sitta där, nu ska du bli prinsessa och få ditt porträtt på ett frimärke. Du åker båt, det här är precis innan man har börjat flyga över Atlanten. The Constitution heter fartyget. Det är våren 1956, det är en vacker dag.
Du promenerar med din hund på däck under resan. Du har så snygga kläder. Espadrillos, precis sådana som jag vill ha. De enklaste skorna är alltid de svåraste att hitta och de jag hittar är det något fel på: för platt tå, för lång tå, för fula sömmar. Du har perfekta espadrillos. Kjol, blus, kofta. Skärp i midjan, solglasögon. Du är lång, lika lång som jag. Du brukade få höra att du var för lång i början av din karriär, sedan träffade du Alfred Hitchcock. Han sa att du hade sexuell elegans. Du har sexuell elegans, perfekta espadrillos och du ska gifta dig med en furste. Snart är du framme. Snart syns siluetten av Europa mot horisonten.
Du var i Cannes när ni träffades, det var filmfestival. Kvällen då ni skulle komma att mötas för första gången fungerade inte strömmen i stan och dina kläder var skrynkliga efter resan och kunde inte strykas. Du tog på dig en enkel svart klänning, stack en blomma i håret och gick ut. Han blev kär i dig trots att du hade skrynklig klänning.
Det är ett gigantiskt bröllop, det pågår i två dagar. Den finaste bilden på dig är när du får nattvarden. Först trodde jag att du hade konverterat för att kunna gifta dig, men du var också katolik från början, du gick i katolsk skola som liten flicka. Ni åker på bröllopsresa med hans yacht. Du är nu prinsessa av Monaco. Trots det fortsätter du under många år att resa hem till Philadelphia för att gå till tandläkaren.
En dag störtar bilen som du och din dotter färdas i utför en brant klippa. Jag har sett liknande scener på film så många gånger att jag exakt kan föreställa mig hur det såg ut. Du återfår aldrig medvetandet efter kraschen och efter två dagar måste man inse att hoppet är ute. Maskinerna som håller dig vid liv stängs av. Det är den 14 september 1982.
Senare konstaterar man att du drabbats av en stroke och tappat kontrollen över bilen. Om du hade överlevt kraschen skulle du med all sannolikhet ha blivit förlamad på ena sidan.
Begravningsgudstjänsten hålls i samma kyrka som du gifte dig i.
Thereses dagbok 
Åh!
Ping: Tweets that mention du var så fruktansvärt vacker « Thereses dagbok -- Topsy.com
Tårar i ögonen så tidigt på morgonen.
Sååå vackert!
Tack.
Åh, så fruktansvärt fint. *torkar en tår*
Så sorgligt. Vilka vackra bilder, särskilt de färg från stranden. Helt fantastiska.
Tack alla snälla. Och ja, visst är färgbilderna fantastiska!
Vilken fruktansvärt vacker rubrik, dessutom. Ja, Grace Kelly var fruktansvärt, overkligt vacker. Och vilket otroligt fint ljus på de tre strandbilderna.
10 bilder av obeskrivbar skönhet uppburna av 7 stycken text. Varje stycke bär upp en 1.42857143-dels bild. Det säger något om styrkan i texten.
Otroligt fint. Fick klump i halsen. Vackra bilder.
Jo, det var nog spektakulärt.
Jag minns att jag såg en dokumentär av den franska, kvinnliga journalisten, vad hon nu hette, som var den enda journalist som kunde räkna sig som nära bekant. I den berättades att hon, journalisten, hade lyssnat till Grace när hon, på däck och lutad mot relingen och med blicken mot havet, entusiastiskt och drömskt hade berättat om allas lycka inför bröllopet, särskilt om föräldrarnas lycka. Bara de två fanns närvarande.
Och när journalisten frågade;
— Och din egen lycka, Grace?
, så fick hon bara tystnad som svar.
Tankeväckande. Vad tänkte hon då? Om det nu stämmer.
Hur som helst, hon var omtalat altruistisk.
Varifrån är bilderna?
Fantastiska bilder, tack för sommarens bästa estetiska inspiration hittills. Gillar sammanfattningen ”Du har sexuell elegans, perfekta espadrillos och du ska gifta dig med en furste.” Måste vara en lite underlig, men härlig känsla (kanske, eller vad vet jag) att vara Grace Kelly i det ögonblicket. Undrar om mannen från Ockelbo känner någonting liknande en dag som denna.
Tack igen.
Laura: Till största delen från Googles bildsök.
Therese, lysande bloggpost, lysande bilder. Men jag kommer att argumentera mot den under den kommande veckan på Pressylta. Inte minst om skönhetsidealet. Och varför kvinnor så ofta tycker Grace Kelly är det vackraste som finns, medan män – i alla fall i min generation – har andra ideal.
Gunnar, tack! Men jag tycker i vanliga fall inte alls att Grace Kelly är det vackraste som finns… eller, jag har aldrig tänkt på henne över huvud taget. Jag är mer inne på mörkhåriga och yppiga italienskor. Men så hittade jag den där första bilden, när hon promenerar på däck med sin hund, och tyckte att det var så gripande alltihop, att hon var på väg för att gifta sig och åkte över Atlanten till Europa (och hade precis sådana skor som jag vill ha…) och ja, sedan blev jag gripen av hela grejen. Plus att jag aldrig har sett henne vara så vacker som på de där bilderna på stranden.
Ping: Till frågan om Grace Kellys skönhet | Pressyltaredux
Du skriver så väldigt bra! Ska du inte skriva en roman någon gång?
Förövrigt – det var väl dottern, den där yngsta som blev ihop med en cirkusdirektör, som körde och inte Grace?
Och sen då detta: http://www.independent.co.uk/news/people/news/audrey-hepburn-tops-beauties-poll-2015567.html
Gunnar, ja, jag såg det där! Jag blir mest upprörd över Cheryl Cole som tvåa. Cheryl Cole!!
Michaela, tack! Och haha, jodå, romanen är på gång, den kommer i september. Man kan läsa mer om den om man klickar på länken i högerspalten.
Och jo, jag har också hört det där med att Stephanie skulle ha kört bilen, men jag trodde att det mest var ett rykte.
Ping: Kelly & Stewart i Fönstret åt gården – Rävjägarn