Det var rea överallt, så jag köpte en kofta. Den var dyr, men jag tänker att den å andra sidan kanske är det vettigaste jag någonsin har köpt på rea, kanske det vettigaste plagg jag över huvud taget någonsin har köpt: svart, enkel på gränsen till osynlig, 100% kashmir. Jag lär ju förhoppningsvis inte använda den än på typ fyra månader eller nåt, men jag vet ju att när hösten kommer är det enda jag vill ha en riktigt mjuk tröja och nu har jag en.
Jag köpte den på Malene Birger på Biblioteksgatan. Jag har aldrig köpt något från Malene Birger förut, jag har knappt köpt något på Biblioteksgatan. Jo, några värdelösa nagellack på Urban Outfitters (stavas det verkligen med två t? Det ser obscent ut) – obs, gott råd till alla damer (ja, eller herrar för den delen) intresserade av den dåliga trenden med matta nagellack: köp INTE era matta nagellack på Urban Outfitters. De torkar aldrig. Bokstavligen. De är som min själ: av ett så värnlöst mottagligt stoff att allt blir liksom inskuret däri.
Jag ska varna för en annan dålig sak eftersom jag har kännedom om dåliga saker: Hur underbar förpackningen till Diors Crème de Rose än är, köp den inte.
Den ska vara plumping och soothing men den är bara som nån billig rosa kräm vilken som helst, burken är så grund att man slår fingret i botten efter att ha använt typ fem appliceringar, ingenting motiverar priset på närmare 300 kronor. Ska ni köpa en enda roskräm så ska ni köpa den här:
Finns på Åhléns och lite överallt nu för tiden för kanske en tiondel av priset för Diorkrämen (och är man i England och går till Boots är de ännu billigare, jättebilliga!) och den är tusen gånger bättre, trots att den består av PETROLEUM JELLY som är typ äckligt oljespill, men som denna kräm har fått mig att omvärdera: den beter sig inte alls så där fett och äckligt som vanligt vaselin utan är helt len och mysig och doftar underbart och ger dessutom fin färg och lagom glans på läpparna. Diorkrämen gör dem lite så där Nivea-kräm-bleka och matta och läskiga, liksom lägger sig som en död hinna på läpparna.
På ämnet saker som doftar ros, som är ett av mina favoritämnen: Liksom jag har en förmåga att enbart intressera mig för kläder som ser ut som sådana som jag redan har (kass vana! Men den verkar omöjlig att göra något åt) intresserar jag mig väldigt mycket för parfymer som doftar ros, trots att jag redan har en rosparfym jag är glad och nöjd med.
Därför provade jag Byredos Rose Noir idag, men den var inget bra alls (den påminner om Paul Smiths rosdoft? Jag är lite dålig på att beskriva dofter, förlåt. Men jag är ytterst känslig för dem) – ”Rose Noir becomes a decadent, dirty rose with intense and animalic quality” står det, det låter ju väldigt sexigt, men jag är skeptisk. Först tyckte jag att den luktade urin (är det kanske det djuriska inslaget? Gammal kattlåda?), nu har den utvcklats till plain meningslös.
Egentligen behöver jag inte en rosdoft alltså, men jag behöver en doft. Jag testade den här härom dagen:
…mest för att förpackningen är underbar, underbar! På samma sätt som Diors roskräm, det är något med ornament i vit plast som ser ut som porslin som gör mig väldigt nostalgisk, plus att jag älskar Cacharels logotype, gud – den är så Virgin Suicides (och för första gången någonsin menar jag detta som något positivt), solblekt rosaskimrande barndom. Min mamma använde Anaïs Anaïs när jag var liten, det är väl därför. Plus att den där förpackningen påminner om billiga parfymer från Yves Rocher som också fanns i mitt hem under min uppväxt – Magnolia och Pivione och Chèvrefeuille och allt vad de hette (fast de doftade inte speciellt gott).
Tipsa gärna om en parfym! tänkte jag skriva, men det är en värdelös uppmuntran eftersom jag är så himla känslig och aldrig tycker att något som andra gillar luktar särskilt gott alls. Jag hade hoppats på Marc Jacobs nya äppelparfym, men den var inget bra, och inte granatäppelvarianten heller, det var rea på nån Clean-doft på NK, den var inget bra, ingen av de andra Byredo-dofterna jag provluktade på var så imponerande heller (den där hypade tulpanparfymen doftade så mycket tulpan att jag aldrig skulle stå ut med den mer än några veckor i februari/mars så där), det känns som att jag nästan inte gillar någonting… men så är ju det också min generella upplevelse av livet.
Thereses dagbok 
Min mamma hade också Anaïs, Anaïs under en period. Och YSL:s Rive Gauche såklart. Ah, Rive Gauche, jag har tänkt att blogga om den i evigheter…
Gå till Essensbutiken på en tvärgata till Drottninggatan och köp rosessens! http://www.essencefabriken.se/ De har även kanderade violer och dito rosenblad. Oemotståndligt.
Det är inte parfym, det är tvål, men ändå: Dr Bronner’s rosentvål är enastående. Klicka vidare: http://www.drbronner.com/
Även min mamma hade Anaïs anaïs!… innan hon gick över till en förskräcklig Oscar de la Renta. (mao skulle man kunna göra en liten enkät ang. anaïsx2 användandet bland svenska kvinnor mellan x och y, under âren z och â?).
Tror för min del, apropâ att inte hitta rätt, att det ligger nâgot i förskräckelsen för det alkoholaktiga i parfymen. Hm? Har ni gjort samma doftupplevelse som jag, dvs ”sommardofterna”, utan parfym för att kunna användas även i solen, oftast fungerar bättre… vilket jag inte tänkte mer pâ än sâ, utan teori bakom, förrän jag nyligen läste en artikel om att just det ”nytrendiga” är ickealkoholiga dofter, dessutom mer hudvänliga. Aha! tänkte jag dâ. Det är alltsâ det. Strax därefter hittade jag dock hem till mitt justnuiga dofthem: Escale à Portofino (och jag erkänner villigt, bara namnet gjorde att jag föll ögonblickligen: ett stopp i portofino kan väl ingen säga nej till?… Dock finns det även tvâ andra förnämliga stopp att välja bland, sâ vem vet – kanske finner ni er lycka? Här är det typ citron och annat citrus och friskt som gäller). Som det dessutom absolut finns alkohol i, även om det känns som ej. Vilket alltsâ med en gâng motsäger det jag trodde var en funnen klarhet. Och bara det är ju anledning till gillande.
L’heure bleue
Matta nagellack från Mavala är väldigt bra annars, bara som ett tips.
Varför gillar du inte Rose (den av Paul Smith)?
Rävjägarn, essenser, hm… det låter både fascinerande och lite obehagligt. Är det helt kemiska dofter? De har vaniljdoft, det tycker jag låter bra också.
Fransyskan, ja, visst är Escale à Portofino typ bästa parfymnamnet! Det har kommit en ny doft i den serien precis, jag ska iväg och provlukta så fort jag kommer ihåg det, jag känner mig också dragen till dem… men Portofino-varianten var tyvärr inte heller riktigt min grej. Men visst kan det ha att göra med alkoholinslaget, det är just upplvelsen av något stickande i dofter som oftast stör mig.
Lisa, jag vet inte… jag minns inte riktigt, bara att jag inte gillade den. Har för mig att den var okej i början, men att doften som stannade kvar länge inte alls funkade på mig.
Cow tvärsöver gatan har ju några bra märken. Stephanie de Saint-Aignan och L’Artisan Parfumeur står högt i kurs hos mig.
Förstnämnda har Le Pot Aux Roses, sistnämnda har Nuit de Tubéreuse och Voleur de Roses.
Jag brukar beställa prover från luckyscent.com med jämna mellanrum. Gillar man dem inte är det inga stora summor spenderade, och så kan man ge bort dom, slänga, spara, whatever.
Comme des garcons lilla vita flaska med nånslags mynta-doft är alldeles underbar. Den luktar nyklippt gräs (som jag då råkar vara väldigt svag för.) Varje gång jag sätter på den tänker man liksom ”åh, daggig morgon nyklippt gräs!” De har en serie på flera små vita flaskor, men mynta alltså.
Nej, det är riktigt rosessens, extraherad av tusentals rosblad. Inget syntetiskt här inte. jag har essensen till rosenpäron, om jag inte får tag i väldoftande rosenblad att koka in dem med.
Eller varför inte köpa en buskros istället för en kräm eller essens? Lantligt vacker, lång blommningstid, livskraftig, ljuv doft – eh, kanske en Thérèse Bugnet?
Body Shops Moroccan Rose body butter, parfymen Stella av Stella Mc Cartney. Två rosentips.
Testa Chloés parfym, den luktar mest ros.
Jag har precis köpt Balenciagas nya parfym:
http://www.nstperfume.com/2010/02/12/balenciaga-paris-perfume-review/
Prada – Infusion d’Iris
Även om det inte är ros så är det något mycket speciellt över den här doften. Den byter nästan skepnad, skiftar.
Ibland är den blek, nästan obetydlig, en sådan man låter passera obemärkt. Ibland är den rå, mörk av jord och oktober, ibland len och ljus, sprittande av Iris.
Skulle nästan säga att man bara ska köpa den och börja använda den även om man inte fastnar för den från början.
Den blir personlig på något sätt när den tar sig in i huden, kläderna, håret. Personlig på ett helt annat sätt än andra. Den går inte att identifiera på samma sätt som andra dofter.
Som sagt, vacker och speciell.