en vacker man to brighten this gloomy day

Den här fina mannen är Angelo Colarossi, fotograferad av Julia Margaret Cameron 1867. Redan då fanns det män som såg ut som Vincent Gallo (alltså, det är väldigt likt Vincent Gallo, eller hur? Fast snyggare).  Angelo Colarossi var ”studio boy/assistant” åt den viktorianske skulptören Alfred Gilbert, samt modell för dennes skulptur Anteros som tydligen står på Piccadilly Circus. Jag är själv – eftersom jag är en ytlig person – mest intresserad av Colorassis fantastiskt skarpskurna drag. Kindbenen! Överläppen! Jag tänker ofta att en del människor skulle jag vilja känna bara för nöjet att få sitta och titta på dem.

8 kommentarer

Filed under dagbok

8 responses to “en vacker man to brighten this gloomy day

  1. Ha! Intressant iakttagelse som jag delar. Attraherad av din utomordentliga inläggsrubrik tänkte jag – men jösses, är det Vincent Gallo hon avser med beteckningen ”vacker man”, hâller ej med, men vänta… han är ju faktiskt vacker här… men alltsâ, är det verkligen Vincent Gallo. Därefter följdfrâgan: Vari ligger den finhâriga skillnaden mellan vacker och inte. Eller. Vad är det som gör att jag inte kvalificerar VC som vacker när jag inför hans fantombild frân dâtiden inte tvekar en sekund?

  2. Gabi

    Hm, vacker på det där amfetaminskadade sättet som tilltalar…nej, inte mig.

  3. han såg så kriminell och Jean Genet-aktig ut

  4. Caroline

    Mkt vacker näsa!

  5. Var tills jag läste hela texten helt övertygad om att det VAR Vincent Gallo!

  6. Sanna

    Hej Therese!
    Jag var och lyssnade på dig på Bokens dag i Växjö, du var jättebra! Du inspirerade mig väldigt mycket. Min läslust går mycket i vågor, och tyvärr har den varit borta väldigt länge. Men när jag hörde dig prata om din bok kände jag hur den kom tillbaka. Jag började återigen känna suget efter att sjunka in i böckernas värld. Tack! :)

  7. Jag hade tänkt lyssna i Göteborg men blev istället tvungen att åtgärda akut vatten- och elfel. Ja, inte så mycket att göra åt…

  8. Så känner jag ofta, att jag vill känna personer bara på grund av deras utseende. Så kan man ställa upp dem i vardagsrummet som vackra statyer. Men herregud vad Julia Margaret Camerons porträtt är snygga. Nästan så att jag föredrar dem framför Nadars.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s