Jag drömde att det var precis samma stämning som i Människor helt utan betydelse: solgassig sommardag och semestertomma stockholmsgator, en dag när allt känns så där torrt liksom, jag strök omkring runt Tegnérlunden och i Tegnérgatebacken. Jag hade två möten inskrivna bland påminnelserna i min mobil: ett 15:30 och ett betydligt senare på kvällen, men jag visste inte vem jag skulle träffa eller var eller varför. Jag hade dock på känn att båda mötena skulle äga rum runt Tegnérlunden.
Solen var så stark att den bländade mig när jag fick den i ögonen, jag såg ingenting annat än vitt. Jag råkade kliva på en uteliggare. Jag bad om ursäkt, kände mig skamsen, jag försökte förklara att jag inte såg någonting. Sedan kom jag på att jag kanske skulle träffa en förläggare, och just då klev Kristoffer Leandoer ut från ett café. Jag gömde mig i en portuppgång för att slippa hälsa på honom, jag tänkte att kanske är det honom jag ska träffa, eller så är det en annan förläggare. Sedan kom det ut förläggare ur varenda port: Håkan Bravinger, Stephen Farran-Lee, Peter Luthersson, Svante Weyler, vart jag än såg stod det en förläggare, min förvirring ökade till panik och när jag försökte gå därifrån fick jag solen i ögonen och såg ingenting.
Sedan vaknade jag. Solen sken rakt i ansiktet på mig, jag antar att det var därför jag drömt om den. Det var vackert väder idag, vi gick ut och gick en liten stund på eftermiddagen, jag roade mig med att ta Caspar David Friedrich-inspirerade foton eftersom omgivningarna plötsligt såg ut som ett tyskt, romantiskt landskap.
Jag är själv stolt över min kreativitet – det är ingången till en kyrka överst, sedan en ekbacke, sedan min familj på promenad. Nu följer ett kors:
Det känns väldigt Caspar David Friedrich också tycker jag, men jag hittade ingen bild det riktigt liknar.
Nu ska jag packa min väska, lägga mig tidigt, vakna tidigt, åka till Göteborg och gå på rea, hurra, jag har ett uppdämt shoppingbehov nu efter denna spartanska tillvaro på landet. Önska mig lycka till med tågresandet nu. Bäst att klä på sig ordentligt, det kan bli 15 grader kallt imorgon. Hej, kyss.
Thereses dagbok 
Gillar metoden med ”jämförande estetik” målning-foto. Ger på något sätt extra poäng åt båda typerna av verk.
Mycket fina fotografier. Och inte bara bra. Jag tror att Caspar Friedrich svävar fram genom dem. Förresten tänker jag alltid på Marcel Proust när någon ser verkligheten genom konsten.
Hemskt vackert!
Åh, tack!
Mycket vackert och inspirerande. Hoppas du får en massa ny ork under 2010!
// Ingela
Ja, det är en hel del Friedrich över bilderna. Nu har även jag varit till Friedrich-utställningen på Nationalmuseum. I sista veckan. Det har varit lärorikt att ta del av utställningen och de texter som producerats i samband med den (inte minst den i Axess). Har t.ex. inte insett tidigare hur betydelsefull symboliken och religionen är i hans målningar. Det framträder ju även tydligare i en samlingsutställning.
”Samlingsutställning” skriver jag, ”separatutställning” menar jag förstås.