kära dagbok III

– Jaha, ingen bryr sig om mina fina Caspar David Friedrich-bilder, det är tacken… – Tacken för vad? – För att jag anstränger mig för er skull. – För VÅR skull..? – Äh, jag gör det inte för er skull, men det vore ju kul om nån kunde säga nåt snällt nån gång. – Fast det gör vi ju faktiskt hela tiden, men du är ju så jävla upptagen eller blasé att du nästan aldrig bryr dig om att svara, då fattar du väl att det inte är så kul i längden… – Meh okejrå.

Jag känner mig precis så fin som man bara kan göra när man har lindat in sig i sin alldeles nya reafyndade leopardscarf (eller sjal? Vad är skillnaden? Sjal låter som nåt man har på sig när man står på torget och säljer rotfrukter, d.v.s. inte särskilt glamouröst, har det kanske med storleken att göra? En scarf är mindre? Jag vill helst kalla den halsduk, men den är inte av halsduksmaterial, den är liksom av… tyg), alltså JÄTTEFIN – det var den sista i normal leopardfärgställning, sedan fanns det ett gäng chockrosa, men där drar till och med jag gränsen. Jag köpte dessutom två vulgära skärp och känner mig nu jätteglad, ni förstår inte hur skriande mitt behov av vulgära skärp har varit. Det ena är nog i minsta laget men jag får helt enkelt låta bli att äta när jag har det på mig, nu är det ju dessutom snart 2010 och då ska jag bara äta morötter och broccoli i en månad eller två och kanske lite lax.

Jag hade fått så fin post när jag kom hem, tack!! I ett kuvert var det en fin bok, i ett annat en ganska knölig almanacka som det står EXPRESSEN på, det känns ju tufft, som att jag är en riktig journalist. Det är väldigt roliga fakta längst bak i den. Jag gillar verkligen idén med almanacksfakta! Typ att man alltid bär med sig kunskapen om vilken världens tredje längsta tunnel är. I Expressen-kalendern är dessa fakta lite mer humanistiskt orienterade än jag är van vid: en uppräkning av Svenska Akademiens ledamöter, nya lagar 2010 (”Det är straffbart att föra in katt- och hundpäls på svenska marknaden.”), standardiserade pappersmått i millimeter (A4=210×297) samt för tillfället angelägen information om hur kylskador bör behandlas. Kanske måste jag använda min Expressen-kalender – fast den är ganska ful och fast jag är mycket förtjust i att köpa nya kalendrar – nu när jag ges möjlighet att bära omkring på alla dessa underbara fakta.

En liten karamell: Jättefint blogginlägg hos Bernur. Värst när man lyfter på en sten tycker jag att de där mörka, blanka larverna som snurrar ihop sig till en spiral är. Larver är så äckliga. Vita larver är i och för sig mycket värre, såna där korta, tjocka, men de brukar inte vara under stenar, de brukar dyka upp typ när man rensar trädgårdslandet. Uh. Gråsuggor är rätt äckliga också, men jag har stor respekt för dem eftersom de är så extremt gamla, från karbontiden, vilket är den fräckaste geologiska tidsåldern för då växte det jätteormbunkar överallt. Jaha. Jag tror att jag ska krypa ner i sängen lite nu. Jag är så himla trött. – Men kommer du inte sabba din sömn då? – Alltså jag gick upp FEM i morse, jag är dödstrött. – Du kanske borde ställa en klocka på ringning om en timme eller så? – Hm jo. – När ska du blogga om allt det där du alltid säger att du ska blogga om plus allt du skulle skriva om 2009? – Snart, mycket snart.

4 kommentarer

Filed under dagbok

4 responses to “kära dagbok III

  1. Haha. Vi bryr oss! Och tycker dina foton är förbaskat vackra, särskilt kyrkporten föll mig i smaken pladask.
    Själv köpte jag en topp (en topp?) hos Zara, i blâ leopard, svart och grâblâtt och mörkblâtt, och kan inte riktigt bestämma mig om jag är nöjd, samtidigt som jag förra âret köpte en liten stickad kashmir sak, kortärmad, med smâ, pyttesmâ, leopardmönster. Kanske är det just en sjal eller scarf som räcker?

    Istället för en timmes klockringning, kör en tiominutare och uppnâ en nästan-Dali-tupplur, som ju sägs ska vara de mest effektiva, fast klocka tycks mig lite mer lätthanterligt än sittande ställning med sked pâ handen – väl?
    Vidare siesteinspiration här http://www.le-luberon.com/lasieste.html.

    Mycket vänliga hälsningar frân hon som just tog pâ sig rollen som VI utan att ens tänka pâ det.

  2. Jag kom in på din blogg först nu och såg att du skrev om dessa Caspar David Friedrich-bilder. Scrollar längre ner – och de är underbart vackra! Kom bara lite sent ;)

  3. Förstår exakt vad du menar, hi!
    Fast det här med rökningen… häromdagen, alltså. Hm…
    Någonstans för länge sedan om jag inte missminner mig, var det en ung dam som ojade sig i ett tåg med inrökta resenärer… Så, nej jag tror inte det är din grej – med rökningen alltså.

    Ser med stort nöje fram emot vad du har att erbjuda för år 2010!

    Gott slut – Therese!

  4. Per

    Vi är många som bara älskar det du skriver och alla dina fina bilder.
    Ingen kan skriva om högt och lågt med så lätt hand som du. Det ska vara Hylinger då, men det är liksom i ett annat rum.

    De där blanka sakerna som rullar ihop sig när man lyfter på stenar är inga larver. De är tusenfotingar (ja, egentlgen mångfotingar om man ska vara strikt …). Larver är alla insekters ”barndom och ungdomstid”. Tuenfotingarna är vuxna. Slut på docerandet.

    Längtar alltid efter dina bloggar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s